Referat

 

Grod- och paddexkursion den 6 april

Vintern hade kommit tillbaka ett par dagar men just idag kom vårvärmen åter med besked - perfekt för en exkursion med amfibier i fokus.

Runt tjugofem deltagare mötte upp på Björkeröds parkering, där det först hölls en kort fältföreläsning och flera olika arter groddjur visades upp.

Medan mörkret föll rörde vi oss bort mot Mölle mosse. Ju närmre vi kom desto fler paddor hittades på stigen, nyvakna och på väg mot årets fortplantning. Framme vid mossen vimlade det av paddor i vattnet, mest var det hanar som for runt och letade efter en hona. Vi hittade dock också flera amplexuspar dvs hane och hona i parningsställning. Kanske hade inte äggläggningen påbörjats, åtminstone hittade vi inga äggsträngar.

Även en hel del mindre vattensalamandrar simmade i vattnet och från skogen runt Mölle mosse hördes två kattugglor.


Text Göran Paulson
Foto Ulrik Alm (1) Mats Levall (2-4)

 

Strandrensning Mölle fälad den 24 mars

Sjutton plockande händer – som rensade småplast. Som vi hindrade från att bli ännu mindre och besvärligare mikroplast.

Och för all del – några ordentliga stycken med ilandflutet träplank lyckades vi släpa med oss. Annars är det allmänt sett betydligt mindre skräp längs stranden nu jämfört med för 25–30 år sedan. En positiv miljöförändring!

Svanar, gäss och änder ute till sjöss hejade på oss. Ett par rapphöns smög i gräset bakom vår fikaplats med underbar utsikt norrut mot sundet och Kullaberg.

Tack alla som bidrog! I detta tack får vi också inkludera Höganäs kommun som bistår med plockare (så vi slipper kröka rygg...) och en slant till föreningskassan.

Text Ulrik Alm
Foto Bo Petersson

 

Årsmöte i kretsen den 19 mars

Vi var 22 personer som mötte upp på Café Amanda denna kväll. Många bekanta ansikten men också några nyare. De sedvanliga förhandlingarna klarades av, Mats Nilsson avtackades och Alice Tegsell hälsades välkommen i styrelsen.
Så blev det fika med hembakat och vi fick röra på oss lite grann.

Ulrik, vår ordförande, gjorde under förra året en resa till Madagaskar. Han avslutade mötet med att, till bilder, berätta om denna. Madagaskar är jordens i storlek fjärde största ö. Den har en mycket stor biologisk biologisk mångfald och många unika arter bl a talrika lemurer! Han berättade också om under vilka förhållanden människorna lever där och om den exploateringen av miljön som påverkar såväl djur- som växtlivet negativt, inte minst regnskogen.

Text Gunnel Petersson
Foto Bo Petersson
(bildkollaget: avfotografering från filmduken av några av Ulriks bilder)

 

Ätbara och andra nyttiga växter ─ studiecirkelutflykt den 17 mars

Våren är på väg! Trots att vegetationsperioden knappt kommit igång fann vi en hel del på olika sätt nyttiga växter redan under denna första vandring, t.ex. sandrör som planterats för att binda sanden där man röjt bort bestånd av vresros (som även den i och för sig binder sand men som är en invasiv art som tenderar att helt ta över sandiga marker och tränga undan alla annan vegetation).

Här och var träffade vi på kärleksört, som bl.a. använts som rotfrukt. På marken fann vi också lavar, t.ex. den gulvita fönsterlaven som förr brukade läggas mellan rutorna för att suga upp den kondens som bildas när man inför vintern har satt i innerrutan. Tyvärr säljs den fortfarande från allhelgonatid till jul under namnet vitmossa. Fönsterlaven är liksom den närbesläktade renlaven vinterföda framförallt åt renar men även andra djur.

Ja, detta var några exempel på nyttiga växter, som vi träffade på under dagens vandring.

Cirkeln är tänkt att fortsätta med månatliga träffar under hela vegetations-perioden. Om du är intresserad av att delta, finns möjlighet till det från och med nästa träff söndagen den 28 april, då vi bl.a. avser att tillaga nässelsoppa i fält.

Kerstin Persson ─ för mer information, kontakta mig, 0762 76 66 20
Foto Bo Petersson

 

Ugglekväll på Svedberga 22 februari 

Ugglekväll...det behövdes bara en timme! Vi var tidernas minsta grupp vad ugglekvällar anbelangar, 8 personer plus taxen Sigge. Nästan bums fick vi höra en kattuggla ropa väster om gården. Kattugglan flyttade sig flera gånger. Anki från Jonstorp hade tagit med sig unga barnbarnet Selma som entusiastiskt pejlade in riktningen på kattugglans rop, ibland riktigt nära. Vi svepte med blicken mot mulna västerhimlen, men någon silhuett fick vi aldrig se. Men det var fint i alla fall! Sen kom lätt regn och vi drog oss tillbaka.

Text: Ulrik Alm
Foto: Bo Petersson

 

Vinterfågelrunda 18 februari

Referat finns på KOFs hemsida:

https://kof.nu/nyheter/vipor-och-larkor/

 

Vinterfåglar i hemmamarker den 21 januari

Liksom de senaste åren startade vi vid Ören i Strandbaden. Här brukar vi kunna hitta både spännande övervintrare och tidiga vårflyttare. Den ensamma gravanden tillhörde säkert den senare kategorin medan den lika ensamma staren sannolikt var en övervintrare.

Bland alla gräs- och bläsänder sågs en krickhona och bland andra änder kan nämnas någon knipa och flera småskrakar. På en sten långt ut stod två skärsnäppor och på andra stenar låg två knubbsälar. En tornfalk ryttlade ihärdigt och flög nästan på oss när vi gick ut mot Ören.

Bläsänder vid Strandbaden.

Ryttlande tornfalk

De hårda sydvindarna drev oss tillbaka till bilarna och vi tog sikte på Stureholms våtmark. Färden dit bjöd inte på mycket fåglar och inte heller från tornet sågs mycket, dock en hel del gulsparvar och pilfinkar och på avstånd en ensam glada. Kaffet och smörgåsarna smakade i alla fall utmärkt och gav oss styrka att fortsätta mot Sandön via Rögle säteri och Välinge, där vi kunde pricka in dovhjortar och sångsvanar.

 

Det var rätt magert med fågel vid Sandön också men femton storspovar och en havsörn gladde liksom en flock med misstänkta kärrsnäppor långt ut. Vi avslutade med att, på den mycket hala vägen, gå bort till KOFs fågelmatning nära båtklubben. Här var det tät trafik, främst med talgoxar, blåmesar, och koltrastar men vi kunde också pricka av domherrar, nötväcka, entita samt både bo- och bergfink. I ån simmade dessutom åtskilliga vackra storskrakar och en ensam smådopping - en bra avslutning på årets vinterexkursion.

Text Göran Paulson
Foto Bo Petersson

 

Adventsvandring och Nobeldag den 10 december

En hämta-luft-sväng på Kullaberg, nära Himmelstorp. Skönt att komma ut, trots en ganska grå dag och något stänk kunde väl kännas. Som ofta så här års mycket stilla på fågelfronten. När det händer något så möter man nästan alltid fåglar i grupp. Så även idag. Talgoxar och blåmesar hade slagit följe. Nära Himmelstorp också en nötväcka som ropade till och just som vi skulle gå in och ta oss en kopp kaffe kom en röd glada över husen. Annars lugnt på backen – just idag. Vi såg flera träd med rötterna i vädret och rotvältor, som vi tolkade som resultat av senhöstens blåsväder.

Text Ulrik Alm
Foto Bo Petersson

 

Naturskyddsföreningen på Julskyltning den 3 december

Vi var på plats, på Köpmansgatan under julskyltningen.

Naturligtvis är mötena med Kullabygdsborna huvudsaken, men det mesta på bordet bar våra kännetecken: hemsnickrat, närodlat, hemlagat, återvunnet. Och gott – åtminstone det ätbara.

Text och foto Ulrik Alm

 

Svedbergavandring den 18 november

Vårt lilla "berg" på slätten – drygt 60 meter över havet. Ett tjugotal deltagare som fick några soltimmar, denna annars grå november. Av alla möjliga fågelobsar drog en morkulla (!) över parkeringen vid Svedberga gård.

Så här kan det se ut när kattugglorna är "hemma" – och på visarhumör. Lägg märke till färgvariationen. Ej könsbunden såvitt jag vet. Fotot från tidigare tillfälle.

Det fina bokpartiet bakom gården hyser ett par attraktiva dagplatser för kullens kattugglepar. Tomt idag – sånär som för Madeleine och Benny som bröt en stund före huvudklungan. – "Ugglan sitter i klykan", SMSade Madeleine till oss, men när vi kom fram hade ugglan dragit sig neråt i "skorstenen". Men vi hade annat fint i fågelväg idag.

Vid ett spaningsstopp under vandringen längs kullens östsida tog exkursions-ledaren fram Linnés rapport från skånska resan och presenterade lite av dennes noteringar från trakten.

Vid banvallen, sikt norrut, fick Mats kläm på en honfärgad blå kärrhök som vinklade vingarna elegant över vägren och tuvmarker. Annars inte många rader i obslistan; stora flockar gäss på avstånd, seglande ormvråk lite närmare, röd glada, korp, flockar med björktrast, rödhake, en flock vipor i fjärran, rådjur på fälten och…
 

…svampen judasöron (frostnupna – kallgrader i natt!) på en fläder.

Härligt med solen och vyn från toppen av berget! Hela Kullalandet framför oss, Skälderviken och Hallandsåsen i fjärran, liksom Söderåslimpan österut.

Text och fotot på kattuggleparet Ulrik Alm
Övriga foton Bo Petersson

 

Bygga bo, holkspikarträff den 12 november

Drygt 40 löpmeter virke förvandlades till knappt femton småfågelholkar och något färre starholkar. Mycket bra jobbat av samtliga! Lars hade ordnat husrum hos Blomsterstallet, fixat med vassa sågklingor och hustrun Christine filade på både brädbitar och hade filat på fika hemma. Som vi väl lät oss smaka. – Tack! Mats – mycket förtjänstfull mätkille som ordnade minimalt med spillbitar.

Agneta och Gunnel filade och slog in byggsatser "à la IKEA". Bosse räddade oss med borrstål till starholkarna.

Madeleine hade klara borrtalanger (men så är hon ju också tandläkare...), var dessutom noggrann med millimetermåtten där en annan, undertecknad, gärna höftade till. – Har jag glömt någon som bidrog...? Jo, Benny var inne och hejade på oss!

Nu har vi holkar att sälja under kommande marknader, både färdigsnickrade och i byggsats. Några sätter vi upp vid Zackows mosse.

Text Ulrik Alm
Foto Bo Petersson

 

Om honungsbin och andra pollinerare den 9 november

Bengt Nihlgård, professor emeritus vid Lunds Universitet, gästade oss och höll föredrag om våra livsviktiga pollinerare, i första hand bin, men också blomflugor och fjärilar m.fl.

Med tanke på den snabba takt som arter dör ut med i våra dagar var det skrämmande att få insikt om att utan pollinerare så blir inget liv möjligt. Flertalet växter klarar sig inte utan pollinering. Utan växter försvinner alla djur och även människan. Vår existens är beroende av dessa små insekter.

Avslutningsvis fick vi tips om hur vi kan hjälpa pollinerare: 1. Bra giftfri miljö!  2. Många olika blommor!  3. Bostäder!  4. Undvikande av elektromagnetisk strålning!?

Bengt avtackades med Kerstin Bergelins bok Svampar på Kullaberg.

Mer om pollinerare kan du läsa t.ex. här.

Text Lars Rosenquist
Foto Bo Petersson

 

Tillbaka till gamla tider, Hittarp längs stranden 28 oktober

Sommartiden upphörde i natt, men igår pratade vi om andra tider och tidsmått. Thomas Terne, till "vardags" ordförande i Kullabygdens Ornitologiska Förening men också geolog, orienterade oss om hur det sett ut i våra trakter, obegripliga årtusenden och årmiljoner tillbaka. Det var den "skånska diagonalen", det hårda berget som löper från långt under Hallands Väderö, över Kullaberg, Söderåsen, Linderödsåsen och ut över Östersjön för att sedan åter dyka upp på Bornholm.

Thomas visar upp en bit jurassisk sandsten, knappt 200 miljoner år gammal, betydligt yngre än den hårda berggrunden på Kullaberg, Söderåsen och andra skånska horstar.

Vi fick lära oss om flintan som förts hit av den Baltiska isströmmen och om kolet - förvisso i tunna lager/flötsar - som vittnar om traktens läge på klotet, då för länge sedan.

Vi kände på sandstenen som går i dagen nere vid tångvallarna och såg dropparna av järnhaltigt vatten som kanske varit på väg genom berggrunden i 80 - 100 år. Regnet från 1920 såg vi till först idag.

Det känns nästan futtigt att ställa om till normaltid...och förresten vad är detta egentligen?
Tack Thomas för en stenkul vandring!

Förutom denna tidsresa sneglade vi på stora flockar av vitkindade gäss, änder, rödbena, större hackspett.

Vitkindade gäss

Två gräsänder och en rödbena, kanske av den isländska underarten robusta.

 

 Fikapaus är viktigt, här nära Kulla Gunnarstorps slott.

Text Ulrik Alm
Foto Bo Petersson

 

Efterslåtter på Zackows mosse den 21 oktober

Efter en natt med stormbyar och regn mötte sju tappra personer upp för efterslåtter på Zackows mosse. När vi närmade oss området möttes vi av tre sällskapliga kor med varsin kalv. Strax efteråt upptäckte vi den omkullvräkta bänken under hagtornsträdet och spillrorna av vår första inköpta cafémöbel, som varit i dåligt skick sedan tidigare. Troligen har djuren fått hjälp med förstörelsen av den senaste tidens hårda vindar.

Ulrik tog sig an den i somras nygjorda, men något sviktande spången och stagade upp den på lämpliga ställen med sten och virke. De övriga inriktade sig på att slå vinterståndare av vass och andra växter samt rotskott av sly i rikkärren. När man gick i kärren var det lätt att gå ner sig bland annat på grund av det regn som fallit under de senaste dygnen. Det gällde att veta var man satte ner fötterna.
Vid fikapausen efteråt inspekterades arbetet av en glada. Stort tack till alla som ställde upp under dessa vädermässigt besvärliga förhållanden!

Text och foto: Kerstin Persson


Få men fina besök. Tipsrunda på Ärtan o Bönan 8 oktober.

Fint väder, blå himmel, nästan vindstilla. Nog borde folk vara ute för en lufthämtarsväng ... Kan man tycka, men vi hade - jämfört med i fjol - få besökare till vår miljövänliga-veckan-tipsrunda i kommunens lilla reservat Ärtan och Bönan. Men de som kom kunde vi prata desto längre med. För en del var Naturskyddsföreningen välkänd, för andra mera okänd. För de sistnämnda väckte vi förhoppningsvis intresse när vi bjöd in till kommande aktiviteter.



Helt utanför tipsrundan visade sig tornfalk, gärdsmyg och större hackspett.

Text: Ulrik Alm
Foto: Bo Petersson

 

Euro Birdwatch Day 2 oktober 2023

Tillsammans med KOF, Naturskyddsföreningen i Ängelholm och Studiefrämjandet deltog vi i Euro Birdwatch Day. Referat finns här:

https://kof.nu/nyheter/99-arter-pa-eurobirdwatch/

 

Svamputställning på Kullaberg 
lördag 30 september - söndag 1 oktober 2023

Vi har haft svamputställningar i många många år, osäkert hur många, på högst varierande platser i Kullabygden. I år blev vi tillsammans med Naturskydds-föreningen i Helsingborg erbjudna att komma till trevliga våffelstugan vid fyrserveringen i samarbete med naturum Kullaberg.

Några få år har vi ställt in på grund av torka och pandemi och det kändes i år lite skakigt. Insamlingarna skedde på välkända vanligtvis svamprika marker i södra Halland, norra och mellersta Skåne, där vi hoppades att regnskurarna träffat.


Insamling med den enda karljohansvampen och den enda röda flugsvampen, som vi lyckades hitta under två insamlingsdagar.

Lyckosamt kunde vi sammanlagt samla 80-talet arter av storsvampar, men med få fruktkroppar av varje art. I ordningen kantareller fanns de allmänt uppskattade kantarell, trattkantarell, svart trumpetsvamp, blek och rödgul taggsvamp. En taggsvamp, som växer på ved, är igelkottstaggsvamp. Svampen är fridlyst, en av de fem i landet och är också rödlistad (CR akut hotad). Den är funnen på Kullaberg 1949, men inte återfunnen trots intensivt letande. Den fruktkropp som vi visade var odlad.

Soppar är goda och lätt identifierbara. Men de var få till antalet! En stensopp, en finluden stensopp, två brunsoppar, några tegelsoppar och två pyttesmå blodsoppar.

Bland sopparna är det egentligen endast tre som man ska undvika, den lilla pepparsoppen med en skarp brännande smak, och gallsoppen med en bitter smak. Det händer ibland att gallsopp förväxlas med stensopp (karljohan), vilket inte bör ske då olika ådernät och rörlagrets färg vid mognad ger tydlig klar skillnad. Den tredje soppen, den vackra bittersoppen, som kan förekomma rikligt, hittade vi inte.

Vi kunde visa några arter, vilka kan vara dödligt giftiga. Lömsk flugsvamp, som har förväxlats med grönkremla, vit flugsvamp har förväxlats med champinjoner och toppig giftspindling uppges ha förväxlats med trattkantarell (?). 

Det kändes därför bra, att våra flera hundra besökare kunde få lite hjälp med sina funderingar.

Tipspromenaden lockade, och utslagsfrågan med torkade svampars vikt var knivig! Svampar förlorar ju det mesta av sin vikt vid torkning.

Vi är glada att vi, på detta sätt, får möjlighet att sprida kunskap om det tredje riket. Och vill tacka personalen på Kullens fyrservering och naturum Kullaberg.

Svampsäsongen är inte över. Vintersvampar som judasöra och vinterskivling har bildat fruktkroppar och är goda lätt igenkännbara svampar. Och på Kullaberg växer på vinterhalvåret ofta ostronmussling, som man annars får köpa dyrt i affären.

Text: Kerstin Bergelin
Foto: Bo och Gunnel Petersson och Kerstin Bergelin

 

Svampexkursion den 2 september 2023

Inför lördagens svampexkursion var det i förväg ovanligt många förfrågningar om deltagandet, så vi ledare, Kerstin Persson från Kullabygdens och Tom  Svensson från Helsingborgs Naturskyddsförening, var lite förberedda på en god uppslutning. Vi kunde räkna in inte mindre än cirka 45 deltagare, när vi begav oss iväg till Djurholmens strövområde på Hallandsåsens sydsluttning. Området är stort, vilket var väl, eftersom vi möttes av ett gäng hundägare, som tränade sina hundar i att leta upp kantareller, när vi kom dit.

I Djurholmens strövområde brukar man nästan alltid hitta en eller annan ovanlig svampart. Årets resultat utgjorde inget undantag. Här måste vi nämna sotriska med svartbrun fot och hattovansida, samt svart hattmurkla. Båda arterna är ovanliga i södra Sverige. Vi visste på förhand, att svamptillgången i Skåne inte är särskilt god om man jämför med den i Mellansverige. Det är svårt att veta orsakerna till skillnaderna. Det har ju regnat här också, även om vi inte fått skyfall. De entusiastiska deltagarna, varav flera barn, hittade dock tillsammans bortåt 50 olika arter, när vi efter plockningen diskuterade, vad de funnit.

Efter dagens genomgång bör deltagarna kunna skilja mellan ätliga soppar och den icke giftiga, men beskt smakande gallsoppen med sina rosa rör på hattundersidan och bruna nätverk på fotens övre del. Likaså bör de kunna känna igen flugsvampar, som alltid har strumpa, ring och vita skivor. De flugsvampar vi hittade var vit, vitgul och rodnande flugsvamp. Bland matsvampar, som flertalet deltagare kunde ta med sig hem, kan nämnas arter som trattkantarell, blek taggsvamp, Karl Johan, björksopp och någon enstaka kantarell. Vi avrådde från att tillaga små Karl Johan-svampar med uppsvällda fötter och små hattar. De har i fuktig väderlek angripits av gul svampsnylting, som är en parasitsvamp, som gör soppen oätlig. Flera har kanske, liksom jag, ätit ametistskivling i bland- svampsrätter. Det har emellertid visat sig, att även ametistskivlingen innehåller ämnen, som inte bör ingå i människoföda.

Om man tar en skogspromenad slås man, av att många svampar har vackra färger. De lyser upp i skogen en mulen dag. Det är framförallt spindelskivlingar, varav flertalet är giftiga, slöjskivlingar och kremlor, där man också bör vara vaksam, på vilka man anrättar. När man nämner vackra svampar, får man inte glömma bort en hel del tickor.

Slutligen vill vi ledare framföra ett stort och varmt tack till svampkonsulenten Bo Bengtsson, som med sina eminenta kunskaper om svampars artnamn, hjälpte oss att säkra namngivningen vid genomgången.

Tex: Kerstin Persson
Foto Kerstin Persson och, svart hattmurkla, Tom Svensson 

 

Ängens dag den 5 augusti 2023

Vi hade tur, som lyckades få in slåttern på en dag efter nästan en vecka med mer eller mindre regn mest varje dag och nya skyfall utlovade av SMHI. Vädret var som gjort för kroppsarbete. Ett 10-tal personer mötte upp för att slå och räfsa högörtängen på Zackows mosse. Eftersom ungdjuren gjort ett gott arbete tillsammans med torrperioden i juni, hade gräset inte blivit särskilt högt. Men trots detta växte högen med avslaget gräs och avklippt sly ganska ordentligt.

I gräset hittade vi bland annat revor med läckra björnbär. Nu efter regnandet växte även en del ängssvampar där, bland annat papegojvaxskivling, små runda ”broskskivor” under hagtornsträden, hättingar och noppingar.

Lyckan blev stor, då fjällskivlingar upptäcktes i skogspartiet i öster alldeles intill högörtängen. Tyvärr kunde vi inte med gott samvete dela dem mellan oss som ett tack för de fina arbetsinsatserna, eftersom säker artbestämning inte var möjlig på plats. Några dagar senare kunde dock några exemplar överlämnas till Kerstin Bergelin, som bestämde dem till rodnande fjällskivling, Chlorophyllum rachodes.

Text Kerstin Persson
Foto Bo Petersson

 

Slåtter så in i vassen, Zackow den 1 juli 2023

Ett efter ett, ibland i stora sjok, föll dom – vassbladen. Men först efter att kärrknipprotens stora tuva, liksom gulyxnets små bladrosetter märkts ut så att vi inte härjade ner dessa i vår slagiver eller när vi drog ut de slagna växtlassen på presenningar. Och de ”värdefullaste” delarna röjdes försiktigt och manuellt med sekatör.

Av lokalens orkidéer var gulyxnet och ängs- och vaxnycklarna överblommade, men kärrknipproten stod i full blom, men färre till antalet än vanligt.

Blommade gjorde också bl.a. pampig kärrtistel och älgört.

Vädret var precis lagom för fysiskt arbete och vi kunde konstatera att rikkärret var öppet och fint efter förmiddagens arbete.

Dagens aktivitet avslutades med trevlig fikasamvaro.

Från ovan – och från sidan – tror vi att vårt arbete gillades av passerande tornfalk och sjungande trädgårdssångare. Riktigt perspektiv från ovan fick förhoppningsvis en ganska stor samling tornseglare.

Text Ulrik Alm
Foto Bo Petersson

 

De vilda blommornas dag kring Josefinelust den 18 juni 2023 

Runt dussintalet personer samlades på Josefinelusts parkering för den inter-nordiska blomstervandringen denna varma dag. En rundtur i den skuggiga bokskogen strax intill P-platsen gav inte särskilt mycket utdelning. En bokskog presenterar sig bäst på våren, före lövsprickningen, innan bladen hunnit skärma av ljuset. I skuggan och på något lite ljusare ställe urskilde vi bland annat hallon, hässlebrodd, skärmstarr, lundgröe, liljekonvalj och skogsfräken.

Längs en stig i skogen bortåt Jannes lycka stötte vi på årets första sopp, troligen en blodsopp. När vi fick mera ljusinsläpp, uppmärksammades lundarv (tidigare kallad lundstjärnblomma), hönsarv, grässtjärnblomma, löktrav, jordreva och brännässla. Flera av brännässlorna hade mera långsmala blad, än de brukar ha. Det är skogsnässla, en underart av brännässla, som inte bränns. För övrigt kan den användas till nässelsoppa till exempel precis som de brännande.

Strax innan vi gick över vägen, träffade vi på vildvin, som måste härstamma från någon trädgård. När vi kommit över vägen fästes våra blickar på en intensivt gul vallmoblomma. Vid närmare undersökning visade det sig vara engelsk vallmo, även den med ursprung i någon trädgård liksom det stora buskaget av doftschersmin strax intill. Här träffade vi också på sandlosta med flera centimeterlånga borst samt den illaluktande stinksyskan och flenörten.

När vi fortsatte på vägen in i skogen, kom vi snart fram till Jannes lycka, där vi, särskilt utmed kanterna in till skogen, såg massor av grönvit nattviol. Även om dess doft anses ganska svag, så hade vi säkert fått vårt lystmäte fyllt, om vi kommit dit i skymningen, då doften är som intensivast. Nattvioler pollineras av skymningsaktiva svärmare. På återvägen till parkeringsplatsen påpekades skillnaden mellan liljekonvalj, som är giftig, och ramslök, där hela växten luktar mer eller mindre av vitlök. Ramslök används bland annat i pesto.

Text Kerstin Persson
Foto Bo Petersson

 

Velocipedtur tisdag den 14 juni 2023

Vi samlades under Mats Nilssons regi vid Citygross för att cykla på banvallen ut till Ingelsträde. Där mötte ytterligare några hågade cyklister och Ulrik Alm, som tog ledningen för turen.

Buskagen längs banvallen erbjuder en härligt varierad miljö för flera fåglar, men också för andra djur. Så mycket riktigt, längs turen underhölls vi av törnsångare, gulsparvar, hämplingar och röd glada bland annat. Lite efter Ingelsträde visade sig en brun kärrhök, troligen hane, som satt på en stängselstolpe. Paret häckar ute i dammarna från ett gammalt tegelbruk.

Järnvägen från Mölle till Kattarp var aktiv en bit in på 70-talet. I Mjöhult finns en infoskylt som visar hur järnvägen slog igenom i samhället. I byggnadernas arkitektur kan man se att samhället som växte upp här var välmående.

Efter Mjöhult bytte vi kommun till Helsingborg och då tog asfalteringen slut. Nåväl, grusunderlaget var fullt cykelbart. Vid Svedbergas norra del, lyssnade vi till en orolig större hackspett och dess ungar som tiggde mat. Vid den gamla stensatta lastkajen vid Stureholms station tog vi fikapaus och gödde de frekvent förekommande myggorna.

Vi fortsatte sedan genom Västraby gård, som inte tycktes hysa några turkduvor så här års. (Dock fick Torbjörn och undertecknad se en turkduva inne i Höganäs när vi cyklade över järnvägsviadukten lite senare.) Ute på en åker sågs en ensam dovhjort. Färden gick vidare längs det nya dubbelspåret. I vägkanten i höjd med Stureholms plattform stannade vi till. Här har ett gott samarbete med markägaren lett till att en parkeringsplats kunnat byggas och plattformen uppföras. Konstruktiv dialog är alltid värdefullt.

Sen tog vi sikte på Mjöhult, Ingelsträde och slutligen Höganäs. Bosse & Gunnel kom lämpligt i kapp oss per bil för en fotosession. Deltagare droppade av från turen för genare hemväg allteftersom. Totalt blev det cirka 33 km för de 10 deltagarna oräknat egna sträckor för att ansluta. Kort sammanfattning varje gång vi skildes, alltid med leenden. Turen hade vi gjort i strålande sol, mojnande vind och ljummen luft. Något att ha i minnet när det regnar på tvären för 3:e veckan i rad i januari.

Tecknar Lasse Blychert

 

Naturnatten vid Zackow den 5 juni 2023

Naturnatten – eller kvällen, för de flesta av oss – hade vi i år vid Zackow. Vi – 29 deltagare – började med en promenad till närbelägna Zackows backe, som till skillnad mot mossen, är torr och sandig. Passar utmärkt för ”grävare”. Räv reder regelbundet sin lya i den sandiga sluttningen. Dessutom trivs åtskilliga arter solitära bin och andra insekter. Lämpliga värdväxter vill vi gärna gynna på denna lilla plätt. 

Tillbaka till mossen – över nyanlagda spången (Tack Lasse Blychert, Kaj Bohlin och Mats Nilsson!) – kunde vi bänka oss i föreningens ”möblemang”. Bosse och Gunnel Petersson gav en kort historik kring ”upptäckten” av mossen/rikkärret och hur förvandlingen från slymark fram till dagens inbjudande syn gått till.

Kerstin Persson och nämnda Peterssons öppnade grinden till rikkärret och kunde sedan peka ut våra rara orkidéer och annat sevärt.

Näktergalen sjöng ihärdigt, då och då med support av svarthätta och andra sångare. Och Ulrik gjorde en intressant och mycket tänkvärd genomgång av sitt senaste bidrag, ”Dilemma”, i skåneornitologernas tidskrift Anser (fotografens anmärkning). En kort glimt av häger som drog mot sundet. – En underbart skön försommarkväll! Medhavda fikan satt fint.

Solen dalade. När vi lämnade mossen var det dags att öppna grinden för våra medhjälpare – på fyra ben. Kossorna var mer än ivriga att ta Zackow i besittning. Kosläpp med ystra språng.

Text Ulrik Alm
Foto Bo Petersson

 

Exkursion till Christinelunds ädellövskog den 24e maj 2023

Foto Ulrik Alm.

I runda svängar blev vi drygt 20 som samlades och fyllde parkeringsytan ett gott stycke in på vägen mot Christinelunds dressage. Under ledning av Ulrik Alm, med stöd av Kerstin Persson, vandrade vi in i ädellövskogen längs Niagarabäcken och vidare bort till översvämningsdammen granne med Beredskapsmuseet och sen tillbaka i kanten av skog och åker till bilarna.

Vandringen blev en trivsam blandning av fågelsång, botanik och diskussioner kring olika biologiska fenomen. Bland de röster vi hörde vid starten fanns koltrastar och lite längre fram i pelarsalen dominerade bofinkar. Förutom bofinkarna kunde grönfink, trädgårdssångare och en större hackspett höras.

Bokarnas pelarsal i skir grönska var vacker och inbjudande. På marken hittade vi blommande liljekonvalj och buskstjärnblomma bland andra. Rams diskuterades; vilken rams kunde det vara? Stor- eller getrams? Getramsen har kantig stjälk, medan storramsens stjälk är trind. Så storrams var det.

Judasöra och svart skogssnigel. Foto Madeleine Nielsen.

På mykologins område hade vi fynd av judasöron på död ved. Mycket bra namn då svampen ser ut som och känns som ett hundöra. Kerstin påpekade att den är ätlig.

Vi fortsatte längs den upptrampade stigen och fann löktrav med en klar gräslöksprägel i smak och doft. Även jordreva, men då med en kanske lite mer unken doft. Snärjmåra fäste vi oss också vid. Vandringen längs rapsåkern, söder om bäcken, blev behaglig då sträckan hade klippts. En fårflock betade ner mot bäcken.

Vid översvämningsdammen kunde vi konstatera att kanterna växt igen på bara något år. Svårt att få en bra insyn över vattenytan. Men en sothönas läte hjälpte oss att få syn på den och strax därpå en gråhakedopping. Inga svalor eller tornseglare kring hemmanet vid dammen, vilket förvånade.

En reproduktionsbiologisk diskussion tog vid; vad är ett ägg? Distinktion behöver göras mellan äggcell och ägg. Honan producerar äggceller, som befruktas och utvecklas till ägg. Ägg är ett skal för skydd, en vita för stötdämpning och vattentillförsel och en gula som är fostrets matsäck under utvecklingen. Alltihopa andas; syre in och koldioxid ut.

En bit bort mot skogskanten hittades fjädrar av någon fågel som uppenbarligen blivit någons måltid. Här var det brant ner mot bäcken bakom buskaget. Två öppningar i buskarna kunde vi se. Minsann, efter att ha kikat igenom buskarna, drog vi slutsatsen att här fanns ett rävgryt. Troligen aktivt och kanske med en kull valpar i. Ulrik skulle återkomma för att ta reda på vilket.

Så kom vi åter till bilarna. En kort sammanfattning av vandringen med många leenden över våra upplevelser innan vi körde därifrån utan plåtskador trots den packade parkeringen. Nöjda och med önskan om snara återbesök lämnade vi Christinelunds vackra ädellövskog.

Text Lasse Blychert

 

Kväll på cykel den 15 maj 2023

Ett litet gäng – sex personer – samlades vid gamla lotshuset. Därifrån norrut längs invallningen och sen följde vi i huvudsak den gamla banvallen norrut.

Med cykel blir det nära naturen. Syrener blommade – och doftade! Så gjorde även knallgula rapsfält. Tärnor följde oss när vi rörde oss kustnära, en tornfalk över fältet söder om Lerhamn. Smaksinnet fick sitt med varsin musabit av strandkål. Utöver natur blev det också flera stopp, intressanta ”historiska” stopp längs banvallen.

Liten kvällsfika vid hamnen i Lerhamn. Sen bar det söderut inåt landet till. På grusväg mot Zackow (kort stopp och presentation), därefter via Lillefred, norr om Tjörröd, sen åter mot Höganäs. Drygt 22 km blev det, kunde gode Mats Nilsson berätta.

Text och foto Ulrik Alm

 

Länsstämma i Örkelljunga den 13 maj 2023

Dagen bjöd på vackert försommarväder. Vi samlades vid Strandhem vid Hjälmsjön, där vi togs emot av Janne Johansson från Örkelljungabygdens Natur för att gemensamt ta oss till Lärkesholmsområdet.

Där blev vi guidade av Pär Connelid, historisk geograf, som på ett mycket fängslande sätt lärde oss att upptäcka spår av historien i landskapet. Han hade kartor med som bl.a. presenterade Lärkesholm från 1662, fossilt odlingslandskap och vad pollenanalys kunde berätta om landskapets tidigare historia.

Länsförbundets vice ordförande, jägmästare Anders Ekstrand, kompletterade med en biologs synpunkter.

Efter en utmärkt lunch började så stämman.

Vid denna valdes Bengt Jürs till ny ordförande efter Linda Birkedal. Linda, som föreslås ingå i styrelsen för Riks, avtackades bl.a. med en blåslampa. Något att använda i kommande uppdrag(?). Karin Bergendahl avgick också från styrelsen och avtackades bl.a. med en smörjkanna.

Efter avslutande fika begav vi, Madeleine, Gunnel och Bo, oss hemåt, mycket nöjda med dagens arrangemang. Dock missade vi besöket i det närbelägna Biparadiset. Men det är säkert värt en egen utflykt vid ett senare tillfälle.

Text Gunnel Petersson
Foto Bo Petersson

 

Kattuggleungar vid Karlsfält den 9 maj 2023

Folket på Karlsfält har i långliga tider varit fågelvänner och idag fortsätter Per de Fine Licht denna tradition. En kattuggleholk har Arne Nihlén och undertecknad fått hänga upp i lilla parken söder om gården.

Här var det nu dags för ringmärkning och en snabbt "inringd" skara kunde följa när Arne och Louise Håkansson tog sig an kullen på fem ungar. Som brukligt viss storleksskillnad, då honan börjar ruva redan på första ägget, därmed kanske en veckas skillnad mellan storasyster och lillebror.

Alltid värdefullt att kunna sprida information om ringmärkning – "kolla alltid på döda fåglar". Annars är det ingen idé att vi fortsätter märka, om vi inte har en stor skara spanare och rapportörer.

Efter proceduren stoppade Arne tillbaka ungkullen och förhoppningsvis väntar kvälls- och nattamat bestående huvudsakligen av smågnagare.

Text Ulrik Alm
Foto Bo Petersson

 

Studiebesök på NSR:s anläggning i Helsingborg den 26 april 2023
– Vad händer med avfallet när vi slängt det i tunnan?

Vi var 12 personer från Höganäs kommun som ville ha svar på detta. Och svar fick vi!

Vi togs emot av Martin Dyberg, som lotsade oss in i besökscentralen, där han tog en bild av oss, som lades in som start i den film som visades för oss när vi bänkat oss i hörsalen.

Filmen presenterade pedagogiskt uppläggningen av verksamheten. Den var egentligen anpassad för skolelever, men den passade även oss alldeles utmärkt.

Många frågor ställdes och svaren var utförliga. Det känns bra att vi har en sån anläggning som tar hand om vårt avfall!

Därefter gick vi ut till en högt belägen plats från vilken man hade utsikt över hela anläggningen.

Martin pekade ut och förklarade de olika delarna.

Vi avtackade honom med en flaska Kullamust och föreningens bok Ett hållbart liv.

Lite information om vad som gäller för återvinning/återbruk hos NSR Höganäs kan du läsa i slutet av dokumentet Slutslängt – fixa prylen!

Gunnel och Bo Petersson

 

Fagning på Zackows mosse den 22 april 2023

I strålande solsken och nästan vindstilla tog sig 8 personer an årets första skötselinsats på Zackows mosse.

Vid ingången till mossen mötte oss de första vårtecknen i form av scharlakans-skål på ett par ställen, och grupper av vitsippor lyste vitt. Inne på högörtsängen mötte oss blommande gullvivor och vildtulpaner i knopp på några ställen. Dessa arter tycks sprida sig.

Eftersom vi var där för att räfsa ihop vissen vass och gammalt gräs i rikkärren och klippa bort uppslag av sly på högörtsängen, var det dags att börja arbeta. Den hopsamlade materialen samlades på den gamla eldplatsen för senare uppeldning. Att elda idag var inte att rekommendera, då det under en tid varit riktigt torrt och därför risk för gräsbrand.

Efter någon timmes jobb, tog vi en fika under uppsikt av en seglande glada i skyn och en aurorafjäril en bit bort. Spängerna in till mossen är ju slitna och behöver bytas. Under fikat diskuterades livligt, hur de nya bör se ut. Vi var helt eniga om, att det behövs grövre virke i alla delar, och att de bärande balkarna ska vara längre, så att man slipper ifrån den sviktande gången. Däremot kunde vi inte enas, om det är bäst med två lite bredare längsgående läkten eller det ska vara tre.

Text Kerstin Persson
Foto Bo Petersson

 

Fjärilsföredrag den 20 april 2023

Runt tjugofem personer var bänkade på Café Amanda för att lyssna på Lars Pettersson från Lunds universitet. Han basar för Svensk Dagfjärilsövervakning, som syftar till att kartlägga hur det går för Sveriges olika dagfjärilsarter.

Det oerhört intressanta föredraget gav oss inblickar i fjärilarnas liv, aktuell forskning, olika inventeringsmetodik och inte minst utvecklingen för ett urval av Sveriges över etthundra dagfjärilsarter.

Exempel på faktorer som påverkar fjärilarnas antal och utbredning är hur landskapet ser ut t.ex. förekomsten av blomrika ängsmarker och sommartorka. Sommaren 2018 hade stor betydelse för åtskilliga arter och dess påverkan kunde spåras flera år senare. Mer överraskande var parasitsteklars stora roll som predatorer på fjärilslarver – mycket spännande.

Många intressanta frågor kom fram efter föredraget och förhoppningsvis kommer flera av åhörarna starta en egen fjärilsslinga eller -punkt att inventera.

Text Göran Paulson
Foto Bo Petersson 

 

Grod- och paddexkursion den 9 april 2023

Omständigheterna var perfekta, de två gångna dagarna var de första riktigt varma i vår, vinden var minimal och antalet deltagare lagom – tjugo stycken.

Som vanligt hade vi en kort genomgång om groddjurens biologi innan vi började traska iväg mot Mölle mosse. Rätt snabbt upptäckte vi de första paddorna på vandring mot sina lekvatten och ju närmare vi kom desto mer tätnade leden.

Framme i mossen kryllade det av paddor, nästan uteslutande hanar som i hundratal simmade omkring i sin jakt på en hona och överallt hördes deras lätt skrockande läten.

Både hona och hane av mindre vattensalamander skymtade i vattnet och längre västerut i mossen kunde lite senare en rejäl kör av vanliga grodor höras, dessvärre oåtkomliga i vassen en bra bit ut från strandlinjen.

Från vassen hördes också en vattenralls envetna spelläte. På väg tillbaka på sydsidan av mossen avnjöt vi två kattugglehanars ljudliga duell – en fin avslutning på en magisk kväll.

Text och foto Göran Paulson

 

Strandstädning Mölle fälad den 26 mars 2023

Ett femtontal personer samlades på parkeringen vid Vattenmöllan för städning av kusten väster om möllan. Ulrik Alm ledde aktiviteten. Höganäs kommun lånade oss skräpplockare och försåg oss med plastsäckar.

I det gråa och blåsiga vädret delade vi upp oss i en grupp som städade ner mot Lerhamn och en som städade upp mot Mölle.

Städningen gav ett antal säckar med diverse skräp i. Plastrester var nog det mesta vi plockade upp eller lirkade loss ur taggiga buskar. Lite irriterande var den mängd tomma plastpatroner som vi fann överallt. Glädjande var dock att vi numera kan konstatera att mängden skräp minskat avsevärt sedan Naturskyddsföreningen började med strandstädning för lite drygt 40 år sedan.

Samtidigt som vi städade gjorde vi många trevliga obsar. De kanske mer förväntade, som grå häger, grågås, bläsand, knipa, ringduva, koltrast och gärdsmyg, såg och/eller hörde vi från fäladen. Men även sånglärkor, gulsparvar och sädesärlor. Av rovfåglar såg vi röd glada, tornfalk och havsörn.

Efter en fika och samvaro i ett någorlunda läigt läge samlade vi ihop våra skräpsäckar på parkeringen och drog oss hemåt. Nöjda med den städning och de obsar vi gjort.

Tecknar Lasse Blychert
Foto Bo Petersson

 

Earth week arrangemang på Café Amanda den 25 mars 2023

Vecka 12 hänger Höganäs kommun, Biblioteket med Café Amanda på den internationellt omfattande kampanjen Earth week/Earth hour. Syftet är att belysa (!) vår användning av elektricitet, särskilt vad gäller slentrianmässig användning.

Utöver dessa infallsvinklar var undertecknad inbjuden att berätta lite om Kullabygden under ledorden, Vär(l)d att visa, värna och vårda. Till bilder en dryg halvtimmas exposé, med Linnes skånska resa 1749 som paraply. Visa, värna och vårda faller väl in i Naturskyddsföreningens program.

Text Ulrik Alm
Foto Petersson

 

Årsmöte den 22 mars 2023

Vi var 23 personer samlade vid årsmötet på Café Amanda. Före det egentliga mötet hölls en parentation över Göran Borgström som varit styrelsemedlem under många år och haft ansvar för havsfrågor.

I samband med årsmötet avtackades de avgående revisorerna Max Sambergs och Torbjörn Gerward och nyval skedde av Gunnel Fornander och JanOla Fornander.

Efter stämmans avslutande serverades kaffe och hembakat bröd.

Göran Paulson höll sedan ett mycket uppskattat föredrag om Ladakh.

Det var vackra naturbilder, intressanta inblickar i folkets leverne och naturligtvis många speciella djurbilder.

Göran Pettersson, arrangör av resan till Ladakh, var närvarande vid bildvisningen. Han berättade om de olika naturresor som hans företag planerar under kommande år.

Gunnel Petersson och Bo Petersson

 

Blåsig vinterfågelrunda den 19 februari 2023

Det var Naturskyddsföreningarna i Höganäs och Ängelholm, KOF och Studiefrämjandet som bjöd in deltagarna till att själva förflytta sig mellan dagens fyra bemannade skådarlokaler: Sandön, Stureholm, Svedberga (stenladan) och Tursköp.

Det var rejält blåsigt, men i lä av stenladan var det rikigt behagligt i solen.

Se utförligt referat och artlista hos KOF.

 

Kattugglekväll – till slut, den16 februari 2023

Vi var drygt 20 deltagare som samlades vid kyrkogården på öster i Höganäs. Stillad vind, dagens dimma syntes inte till.

Inne på kyrkogården fick deltagarna en liten fältföreläsning om våra svenska ugglor. Ugglevingar skickade runt så att man fick känna på den mjuka fjäderdräkten.

Förutsättningar verkade bra, men det dröjde allt lite grand innan vi fick svar på våra rop. Då hade vi rört oss ner mot Steglingehörnan. Och här fick vi kontakt. På riktigt hyfsat avstånd rullade en kattuggla ut sitt härliga hooande i flera omgångar.

Vi spanade mot natthimlen, men bara ett par av oss, som kommit lite avsides, fick syn på den i silhuett på en gren i en stor ek och sen mot natthimlen, när den gav sig iväg. Men alla hörde vi fortsatta ugglerop under vår promenad tillbaka mot samlingsplatsen. Kanske var det mer än en kattuggla. Svårbedömt. Och vi hörde inget "klävitt"-läte. En fin timme med uggla på kyrkogården!

Text Ulrik Alm
Foto Bo Petersson

 

Vinterfågelexkursion den 22 januari 2023

För en gångs skull under denna årliga exkursion var vädret lite vinterlikt, åtminstone ett par minusgrader men ingen snö. Mellan femton och tjugo deltagare mötte upp i Höganäs och vi styrde kosan mot Ören vid Strandbaden.

Liksom förra året fick vi se 1–2 rödbenor, numera en årlig övervintrare i NV-Skåne. Bland födosökande gräs- och bläsänder hittades också ett krickpar.

Bland vinterståndarna i strandvegetationen sågs flockar med både vinterhämplingar och gråsiskor och i tångvallarna letade en (förmodligen flera) sädesärla efter tångflugor.

Vi tog sedan sikte på Utvälinge men först ett kort stopp vid Lovisefred, där ett par hundra sångsvanar, kanada- och grågäss gick och betade. Innan vi nådde vårt mål såg vi åtskilliga ormvråkar och glador.

Åtskilliga storspovar födosökte på sandbankarna och i det grunda vattnet liksom ett par strandskator. Dessa var nog inte tidiga vårfåglar utan snarare övervintrare. Samma gäller för de tre kärrsnäppor som också sågs här. Ute på Själrönnen höll en större flock med kärrsnäppor till.

Medan vi spanade passade vi på att fika innan vi gav oss av inåt land.

På en höstsådd åker söder om Bjärbolund betade en hel del sångsvanar och vi kunde lägga till ytterligare två gåsarter, bläsgås och vitkindad gås, till artlistan.

Vi avslutade med Stureholms våtmark, som var istäckt och fågelfri men vid fågelmatningen var trafiken tät med gulsparvar, pilfinkar, talgoxar och blåmesar. Det fanns förhoppningar om varfågel men vi fick nöja oss med en tornfalk som satt och spanade från ett av de döda träden söder om våtmarken.

Text Göran Paulson
Foto Bo Petersson

 

Groddjursseminarium i Malmö den 7 december 2022

Sedan 2001 har Naturvårdsverket och Länsstyrelsen Skåne årligen inbjudit till ett groddjursseminarium. I år, liksom ofta tidigare, deltog Göran Paulson för föreningen. Vid dessa seminarier brukar ett diplom delas ut till någon, som gjort insatser för groddjuren. Den här gången tillföll det Göran för hans värdefulla insatser för att bevara hotade groddjur.

Ett mycket bra val! Under årtionden har Göran hållit koll på vattendrag och lekvatten för våra groddjur. Och många är de i vår förening – inte minst barn och ungdomar – som vid vår årliga ”paddkväll”, ofta på Kullaberg, fått stifta närmare bekantskap med dessa ofta missförstådda djur. I Görans lampsken och varsamma händer syns allt i härlig belysning. – Grattis Göran!

 

Adventsvandring på Kullaberg den 4 december 2022

Nu är dagarna korta. Och kylan ofta rå och fuktig. Inte många rader i obs-boken, det vi såg, såg vi nog på vägen mot Himmelstorp. Gäss och svanar rastade på fälten mellan Lovisefred och Brunnby.

Under vår vandring hade vi bara något enstaka meståg med blåmes och talgoxe, någon bofink guppade iväg och en knapp handfull ringduvor slog lovar över berget.

En blommande (!) prunus (alltså körsbärssläkting) väckte vår förundran vid "Kullamannens hus". Tiden ur led?  – Men skönt med frisk luft!

Och lika gott att krypa in lågt under taket på Himmelstorp där Hembygdsföreningen hade riggat varm choklad och lussebulle.

Text Ulrik Alm
Foto Bo Petersson och, från Hembygdsföreningen, Ulrik Alm

 

Naturskyddsförening på Julskyltningen den 27 november 2022

Föreningens stånd iordningställt till julmarknadens start kl. 15.

Köpmansgatan i Höganäs var välbesökt under eftermiddagens mysiga "skumtimmar" då julskyltning o marknad pågick.

Vi fanns på plats; med närproducerat, hemlagat, returburkar och återanvända pappersemballage. TACK alla som bakat, kokat, syltat, stickat. Liksom för alla praktiska insatser en sådan här eftermiddag.

Ulrik Alm

 

Hemmakust norrut och låghus tillbaka den 19 november 2022

Drygt 10 deltagare mötte upp vid hamnen, lotshuset. Några plusgrader och en bitskt vind, m a o helt ordinarie novemberväder efter osedvanligt mild inledning av månaden.

Vandringen utmed invallningen gav typisk och blandad artlista, gråhäger och skarv längst ut på reven.

Närmare oss simmade gräsänder, bläsänder och något färre krickor. Några kanadagäss flög norrut. En rödbena hojtade förbi.

I tångvallen utanför reningsverket födosökte en sädesärla. Bland övriga småfåglar gladde alltid pigga gärdsmygar, rödhake och svart rödstjärt. Kerstin P hittade stora exemplar av champinjoner.

När vi svängde runt vid Margreteberg hade vi bud på tornfalk inne över bolagets område. En ormvråk satt i buskage bort mot Tjörröd och under återvägen över gräsmarkerna på Sandflyget hade vi mesar och trastar.

Text Ulrik Alm
Foto Bo Petersson

 

”Taggad att leva” – föredrag om trädgårdsdjur den 24 oktober 2022

Inför drygt fyrtio åhörare höll Marie Dacke, professor i sinnesbiologi i Lund och känd från Studio Natur på SVT, två mycket intressanta föredrag på församlingshemmet Himlagård.

Hon inledde med att behandla den biologiska mångfalden i trädgården. Vi fick många handfasta tips om hur våra trädgårdar kan göras mer attraktiva för allehanda organismer. Som några exempel kan nämnas att minimera (eller helst slopa) gräsmattan, se till att det finns lämpliga håligheter (t ex bihotell) för vildbin, vattentillgång hela säsongen, blommande växter från tidig vår till sen höst…

Efter en paus, då böckerna Trädgårdsdjur och Taggad att leva fanns att köpa, fokuserade Marie på den rödlistade (klassificerad som Nära hotad, NT) igelkotten.

Vi bjöds på mängder av spännande fakta om igelkottens liv och leverne och de faror den utsätts för. Inte minst fick vi en mängd goda råd om hur vi kan göra trädgårdar mer igelkottsvänliga.

En fantastiskt trevlig kväll, både faktaspäckad och mycket underhållande!!

Text Göran Paulson
Foto Bo Petersson

 

Efterslåtter på Zackows mosse den 22 oktober 2022

Dimman stod som en grå vägg utmed Öresund, när vi gav oss upp till Zackows mosse för årets sista skötsel. Men vi, tio-talet deltagare, var egentligen enbart tacksamma, eftersom det tidigare utlovade häftiga regnet uteblev. Grindarna hade varit öppna ett par dagar, så kossorna hade då haft möjlighet att gå in i rikkärret. Men vår insats behövdes ändå, vassen hade vuxit sig ordentligt hög, särskilt i kanterna och tagelsäven var tät på vissa ställen.

Två snabba liemän slog vass och säv med mångårig vunnen erfarenhet i jämna rader bredvid varandra.

Allt det slagna räfsades ihop och fraktades sedan tillsammans med nedsågade stora videbuskar bort till den hög som kommer att brännas till våren.

Återigen ett mysterium att konstatera, att återväxten av ängssvampar på den f.d. högörtängen inte kommit igång. Endast några få exemplar av hagfingersvamp och spröd vaxskivling hittades.

Text Kerstin Bergelin
Foto Bo Petersson

 

Miljövänlig tipspromenad den 8–9 oktober 2022

Miljövänliga veckan innebar tipspromenad i riktig närnatur, reservatet Ärtan o Bönan, på norr i Höganäs. Aldrig någon rusning, flest vandrare under söndagen.

Hundägarna har verkligen tagit till sig området som bjuder på slingrande stigar utan besvärliga höjdförhållande. Bra blandning på olika lövträd som nu börjar skifta färg. Utanför vandringen "deltog" rådjur, rödhake, kol- och taltrast i arrangemanget.

Härligt att kunna ta sig tid – många deltagare stannade för en pratstund, endera i samband med start eller när de lämnade tillbaka tipslapparna.

Text Ulrik Alm
Foto Bo Petersson

 

Euro Bird Watch den 2 oktober 2022

Euro Bird Watch betyder att Europa skådar fåglar mitt i höstens migration. KOF och Naturskyddsföreningen hade tre stationer i NV-skåne, Sandön, Farhult och Stureholm. Vid sistnämnda hade undertecknad och Göran Paulson, jämte Bengt Andersson från KOF, guidepass kl. 10–14. Ca 45 olika arter. Däribland varfågel, tre–fyra havsörnar, fyra svartsnäppor.
Utförligare info med referat från alla tre stationerna och artlista hittar du här:
Blåsig europeisk skådardag – Kullabygdens Ornitologiska Förening (kof.nu).

Ulrik Alm

 

Fladdermuskväll den17 september 2022

Kulturnatten har sina deltagare och sin publik. Vi hade strax över 40 följare – varav flera barn och ungdomar – på vår fladdermusvandring på kyrkogården på öster i Höganäs.

Lite blåsigt, kanske var det därför som dvärgfladdermössen var lite svårflörtade att visa sig mot den ännu ljusa västerhimlen strax efter åtta. (Vi har ju inga avtal med våra ”artister”…) Men några snabba kast blev det och åtskilliga i publiken hann med. Nere under de vackra vidkronade ekarna stötte vi på mer knatter från fladdermössen, här sannolikt också nordfladdermus.

Dessutom – som ofta på denna lokal – vårt pålitliga kattugglepar. Som ”duellerade” med varandra och undertecknad. En del hade också turen att se ugglan flygande mot natthimlen. Vi avrundade uppe vid kapellet och i skenet från lyktorna där såg vi flera fladdermöss på snabba jaktpass i ljusschakten. – Där! Där! – ropade kvällens unga deltagare. – Härligt att se och höra!

Text Ulrik Alm
Foto Bo Petersson

 

Ängens dag på Zackows mosse den 6 augusti 2022

Ängens dag, en både nationell och traditionell dag, startade för 10 deltagare med en krispig härlig morgon. Temperaturen låg kring 20-graders strecket och ulliga sommarmoln lyste på en blå himmel.

Våra erfarna och skickliga liemän slog vassen och de höga örterna dels på fuktängen och dels på den f.d. högörtängen.

Där hade de sex ungdjuren betat under några veckor och deras närvaro märktes tydligt i form av färska komockor.

Det slagna samlades i kanten av mossen för att brännas senare.

Olika trollsländor noterades, bl.a. tegelröd ängstrollslända, som flög över rikkärret,…

…där vi också kunde glädja oss åt talrika slåtterblommor. Orkidéerna däremot var ju överblommade vid den här tiden på året.

Dessutom dök plötsligt också en mullvad upp ur snåren, men försvann sedan lika hastigt.

Sedan mer än 40 år tillbaka har olika medlemmar i föreningen med framgång hävdat en naturtyp, som oföränderligt minskar i landet.

Text Kerstin Bergelin
Foto Bo Petersson

 

Slåtter av vassen på Zackows mosse den 2 juli 2022

Vi, nära dussinet deltagare, blev rejält välkomnade vid lieslåttern av vassen i rikkärret…

med rikt bestånd av kärrknipprot, som enda orkidé i magnifik full blom, och många andra blomster…

t.ex. höskallra och småborre…

och fackelblolmster och knölsyska, ett par arter som, om man inte kollar närmare, möjligen skulle kunna förväxlas.

Temperaturen hade också fallit från arbetssamma 30 grader de senaste dagarna till behagliga 18 grader vid starten.

För att vi inte olyckligtvis skulle trampa eller slå ned gulyxnet, blev de överblommade plantorna markerade med pinnar. Och lite roligt blev det, när de medhavda pinnarna inte räckte till. D.v.s gulyxne har klart ökat i antal under senare år.

Dämmet i norra delen av rikkärret sänktes sedan några centimeter. En del i våra åtgärder för att trygga återväxten av orkidérna.

Den slagna vassen samlades på den f.d. högörtängen för att senare brännas.

På ängen flög fjärilar, bl.a. slåttergräsfjäril och nässelfjäril, omkring och också några sjöflicksländor syntes.

Text Kerstin Bergelin
Foto, där inte annat anges, Bo Petersson

 

De vilda blommornas dag, den 19 juni 2022

Dussinet personer samlades för en blomstervandring på De vilda blommornas dag för tjugonde gången.

Redan intill parkeringsplatsen strax söder om Viken kunde vi på strandheden på några kvadratmeter notera blå monke/blåmunkar, styvmorsviol och intensivt blåfärgad oxtunga, gul fetknopp, gulmåra och gråfibbla, rosa nypon och vresros samt inne i fårbetet rosa och vita fingerborgsblommor.

Något längre fram slogs vi av den grå-rosa färgtonen på marken. Det var det låga tuvade gräset tuvtåtel, som gav den upplevelsen tillsammans med den något högre mjuka luddtåteln.

Under vandringen bort emot den plats, där jättefräken brukar växa, kunde vi i gräset urskilja skira vita grässtjärnblommor. De växte tillsammans med trift och bergsyra.

Något närmare Viken fanns det vass, krusskräppa och strandkvanne.

Tyvärr hade fåren fått en ny fålla under veckan och de hade låtit sig väl smaka av jättefräken, som vi var på jakt efter. (Större delen av reservatet har under fjoråret gjorts om till bete för får och getter för att hålla landskapet öppet.)

På återvägen till bilarna gjorde vi en avstickare ner på stranden. Bland tångvallarna kollade vi upp strand- och spjutmålla samt strandkål. Strandkålen kan ätas och har genom olika växtförädlingar gett oss våra olika kålsorter och rovor.

Efter en vandring i ett silverskimrande ”hav” av kruståtel hittades den intensivt röda blomman av en backnejlika. Resten av återfärden gick på den gemensamma gång- och cykelleden innanför wiren med den tidvis hårda trafiken på väg 111. Vägrenarna bjöd på såväl käringtand, getväppling som gulkämpar och trift.

Ståtligast var nog ett enormt exemplar av blåeld. En liten bit därifrån kunde de, som ville, känna på bladen av skogsnässla. Skogsnässla är en underart av brännässla, som nästan helt saknar brännhår.

Vid en diskussion av invasiva arter undrade någon, om invasiva arter som vresros gör någon nytta i vår flora. Den liksom sandrör, strandråg, sandstarr, med flera arter binder sanden.

Text Kerstin Persson
Foto Bo Petersson

 

Naturnatten på Svedberga kulle den 5 juni 2022

Även 2022 fortsatte vi att följa Naturskyddsföreningens nu mångåriga tradition att fira Naturnatt dagen före Nationaldagen. Vi, ungefär 25 stycken, samlades på Svedberga gårds stora grusplan söder om kullen. Gäster från kretsarna i Ängelholm och Helsingborg deltog. Under ledning av Ulrik Alm spenderade vi sedan cirka 3 timmar i en vandring runt Svedberga kulle, motsols och upp på toppen där vi dröjde ett tag innan vi tog oss till bilarna igen.

Vi sökte av kattugglornas dagkvistar, men lyckades inte få syn på några ugglor. Kattugglan håller sig med ganska små revir och är trogen dessa revir. Men ingen obs denna kväll. Vi tog en tidig fika nedanför ”slalombacken” och spanade samtidigt av kullens östsida. Här finns ett ganska rejält gryt med grävling i. Kanske var det ännu lite tidigt för grävlingen att börja nattens patrullerande.

 Runt oss en kör av olika fågelröster; koltrast, svarthätta, gärdsmyg, gök, ärtsångare och rödhake bland annat. En rovfågel sågs i kvällens falnande ljus och senare på håll mellan träden; en ormvråk.

De däggdjur vi fick syn på var hare ute på fälten tillsammans med rådjur. Såväl kid, som råget och råbock såg vi. Fälten norr om kullen spanades av med bl.a. dessa fynd. Över oss en himmel i brand under solnedgången. Vackert och mäktigt! På väg uppåt mot toppen av kullen startade vi vår detektor för fladdermöss. Någon skugga sågs mellan träden och några detektorknäppningar kunde vi höra från dessa däggdjursrepresentanter. Men ingen större trafik. 19 arter finns annars i Sverige.

Två imponerande insekter lyckades vi artbestämma; ollonborren och majbaggen (förmodligen den violetta). Båda ute på sina vanliga promenader och flygturer i sommarskymningen.

Vi dröjde oss kvar på olika ställen under vandringen och tog under tystnad in den ljusa och ljumma sommarkvällen. Vilka ljud hör vi, vilka områden ser vi även på långt håll i det kvardröjande ljuset? Sömnens fysiologi och vårt behov av att lämna ut oss totalt till omgivningen några timmar varje natt diskuterades. Varför, vad gör andra däggdjur, sover alla djur?

Innan vi vände tillbaka till utgångspunkten dröjde vi oss kvar ett tag för att spana efter grävlingen igen, nu från toppen av kullen. Men nattvakten hade ännu inte börjat sina turer. Dock såg vi grävlingens stig genom gräset och stället där den tar sig under fårstängslet. Ett karakteristiskt läte noterade vi från en snabbvingad skugga som passerade. Morkullan med sitt knorrande läte. Så tillbaka igen. Ja, nästan alla gick tillbaka. Mats dröjde sig kvar på toppen för att spendera sin natt där. Nöjda och med ögonen på helspänn, för att undvika eventuellt vilt på vägen, rullade vi hemåt.

Text Lasse Blychert
Foto Bo Petersson

 

Kvällskonsert i Kristinelunds bäckravin den 30 maj 2022

Ett envist regn gjorde att bara en deltagare dök upp. Vi drog ner på omfattningen av vandringen men hann bli rejält blöta ändå.

Ett litet biflöde från omgivande åkrar förde med sig slamfyllt vatten till den betydligt klarare Niagarabäcken.

Fågelsången hölls nere av regnandet, men de tre talrikaste arterna (bofink, svarthätta och gransångare) i en skånsk lövskog fick vi i alla fall höra.

En extra sväng i själva ädellövskogen ledde oss förbi det bo till större hackspett som jag upptäckt ett par dagar tidigare. Ungarnas konstanta tiggläten hördes tydligt, om än regnet smattrade i lövverket. Här gol dessutom en gök på nära håll.

Göran Paulson

 

Besök på Wapnö gård den 14 maj 2022

Besöket på Wapnö, som ligger strax nordost om Halmstad, inleddes med att vår guide på gården berättade om dess historia och om hur den drivs idag.

Under de senaste decennierna har Wapnö utvecklats till ett modernt lantbruks-företag som bygger på kretslopp. Djurbesättningen har ökats och korna står i centrum.

Wapnö är idag en av Sveriges största gårdar när det gäller mjölk- och kött-produktion och har gårdsmejeri, ysteri, charkuteri, växthus, gårdsbryggeri, biogasanläggning, biodieselanläggning samt egen butik och restaurang- och hotellverksamhet. Korna och det som odlas på gården är de resurser som ligger till grund för hela verksamheten. Den har utvecklats till att bli en del av det ekologiska systemet: spillning från korna blir värme, kyla och el och därefter gödsel till odlingen. Allt hänger samman i ett kretsloppssystem.

Efter genomgången fick vi tillfälle att genom fönster titta in på mjöknings-karusellen och på liknande sätt bese ”BB” och kalvdagis, innan det var dags för lunch i restaurangen i slottet.

Besöket på Wapnö avslutades med besök i den mycket välsorterade gårds-butiken.

På hemvägen var en fågelskådnings- och fikarast vid Klarningen vid Östra Karup inplanerad. Stark blåst gjorde att det inte blev mycket bevänt med den. Några fick dock se sina första svalor för året, mest ladusvalor.

Gunnel och Bo Petersson

 

”Klimatarbetet kan inte vänta” den 2 maj 2022

Kjell Mårtensson inledde med att presentera IPCC:s senaste rapport. Gunnel Petersson refererade i korthet ett reportage i HD som presenterade Johan Rockström och hans tankar om klimatarbetet.

Därefter redogjorde kommunens hållbarhetsutvecklare, Fredrik Seger, ganska ingående om kommunens miljöprogram och klimatmål. Vi har långt kvar för att klara av koldioxidbudgeten! Båstads kommun har en handlingsplan som kanske går att använda i vår kommun.

Några av de frågor som diskuterades efter föredraget var: Hur kan vi spara energi? På vilket sätt kan en koldioxidbudget vara ett verktyg för att styra mot minskad klimatpåverkan? Hur ska vi styra mot ett mer hållbart jordbruk? Kan kommunens upphandling av livsmedel vara ett effektivt verktyg? Hur synliggöra konsekvenserna av vår konsumtion? Kan vi påverka person- och varutransporter mot minskade utsläpp av klimatgaser?

Beslöts att inbjuda till fler träffar om klimatarbetet. Kanske hinner vi med ytterligare en innan sommaren.

Text Kjell Mårtensson och Gunnel Petersson
Foto Bo Petersson

 

Fagning på Zackows mosse den 23 april 2022

Vi startade årets fagning under härlig blå himmel och behagliga 14 graders temperatur i luften. Mossens hävd med slåtter och bete förra året hade fallit väl ut och arbetet inriktades på att få bukt med uppslaget av den nu torra vassen i kanterna av rikkärret.

Två erfarna liemän och efterföljande effektiva räffserskor och räffsare understöddes av flera, som bar bort det slagna. Totalt 12 medlemmar i arbete.

En liten rest från förra årets hävd och också dagens slagna gräs och vass brändes sedan ned under noggrann uppsyn.

Ute på den f.d. vårblommande högörtängen fann vi expanderande, nu närmast invasiv, vildtulpan i knopp, och också ett flertal plantor av gullviva. Gullvivans förekomst skvallrar om, som det förefaller, en alltmer torrare mark.

Däremot verkade vattentillförseln på rikkärret vara god, där några 2-centimeters små grodor hoppade runt.

Likaså gjordes en noggrann översyn av all stängsel för att förbereda för årets kosläpp om några veckor.Som avslutning seglade den traditionella gladan högt över oss, medan löv- och gransångare gladde oss med sin sång.

Text Kerstin Bergelin
Foto Bo Petersson

 

Grod- och paddexkursion den 9 april 2022

Hårda vindar och låga temperaturer gjorde att mina förväntningar inför exkursionen var minimala, vilket jag också förmedlade till de sexton exkursionsmedlemmarna. Extra roligt var att det var många nya ansikten och god spridning i ålder med åtskilliga ungdomar.

Efter sedvanlig genomgång av groddjurens liv och leverne på parkeringen vid Björkeröd rörde vi oss bort till Mölle mosse.

Inga groddjur syntes på vägen dit, men i vattnet hittade vi en hel del paddor, mest hanar…

…men också tre eller fyra par i amplexus (parningsställning). På grund av kylan var aktiviteten låg och de flesta satt bara still på botten men med tanke på förutsättningarna var vi alla nöjda.

På väg tillbaka mot Björkeröd hittade vi också ett tiotal paddor på väg från övervintringsplatser till Mölle mosse. Bonus var den kattuggla som någon hörde och morkullan som drog förbi vid parkeringen.

Göran Paulson
Foto Frida Theander

 

Länsstämma den 9 april 2022

Stämman hölls i Medborgarhuset i Smedstorp och hade Tomelillakretsen som värd. Från Naturskyddsföreningen Kullabygden deltog Kerstin Persson, Madeleine Nielsen samt Bo och Gunnel Petersson. Vi hade lång resväg, och det var ganska kallt och blåsigt aprilväder, så vi hoppade över den inledande exkursionen till Örups almskog.

Vi bjöds på en god vegetarisk lunch. Dessförinnan och under måltiden hade vi trevlig kontakt med övriga representanter.

Vid stämman omvaldes Linda Birkedal som ordförande i länsförbundet. Glädjande besked gavs om Hörjelgårdens finansiella ställning.

Efter stämmans avslutning åkte vi hemåt via Vombs ängar och Krankesjön.

Gunnel och Bo Petersson

 

”Hela Höganäs på riktigt” fredag den 1 april 2022

Kommunen inbjöd till ett tredagarsevent i Blå Hallen kallat Hela Höganäs på riktigt. På fredagen hade föreningens ordförande, Ulrik Alm, och kommunens hållbarhetsstrateg, Fredrik Seger, ett öppet samtal om de globala miljömålen, ner till de kommunala dito.

Efteråt pratade vi med Fredrik Seger om ett fortsatt samarbete mellan Naturskyddsförening och kommun.

Senare på eftermiddagen samlades ”Fredagsgruppen” till sitt vanliga kl. 15‒16-möte, men för dagen inte på Arnbergs plats utan vid Blå Hallen, där vi med olika plakat påminde om klimathotet.

Gunnel och Bo Petersson

 

Strandrensning på Mölle fälad den 27 mars 2022

Dussinet villiga städare i ålder från 10 år och uppåt. Bosse Petersson erinrade om strandrensningar årtionden tillbaka, då Naturskyddsföreningen fyllde säckar och container på korta sträckor.

Nu ‒ glädjande nog ‒ betydligt mindre av ilandflutet skräp. Men, men ‒ skräp fanns... Framförallt plast som vinden kilar in i slånsnåren. När man greppar plasten med plockaren faller den ofta sönder i småbitar. En obehaglig påminnelse om s k mikroplasters tillblivelse ‒ som nu t o m påvisats i människors blod. Känns bra att ha räddat undan tänkbara fragment från vidare vandring.

Behagligt väder. Vårfåglar var på plats, och vi kunde också glädja oss åt änder och andra sjöfåglar vid sundsstranden.

Av fäladens orkidéer hittades redan bladrosetter av majnycklar.

Text Ulrik Alm
Foto Bo Petersson och, bladrosett av majnyckel, Lasse Blychert

 

Årsmöte den 21 mars 2022

Äntligen kunde vi ha ett riktigt möte på lokal! Vi var 21 glada personer som sågs och umgicks vid årsmötet på Café Amanda.

I samband med årsmötesförhandlingarna avtackades de avgående styrelseledamöterna Eva Lundkvist och Lasse Blychert och nyval skedde av Mats Nilsson och Lars Rosenquist.

Därefter serverades kaffe med hembakat bröd.

Kvällen avslutades med att Göran Paulson i ord och bild och delvis också med ljudillustrationer presenterade de skånska groddjuren. Ett uppskattat program.


Gunnel och Bo Petersson
Bilderna av lövgrodan och de stökiga vanliga paddorna i sina lekvatten är dock Göran Paulsons och hämtade ur föredraget

 

Kullabergs handlingsplan för hållbar turism, dialogmöte den 2 mars 2022

Onsdagen den andre mars höll Kullabergs personal med Daniel Åberg och Jimena Castillo i spetsen ett möte kring handlingsplanen för hållbar turism. Mötet hölls i plenisalen på Höganäs kommunhus. Daniel inledde med att presentera vad man gjort under de senaste 5 åren, från 2017 till 2021. Mycket har verkligen gjorts och mycket mer finns att göra. Nu söker man förnyad certifiering som Europarc. Därför behöver man en handlingsplan. Denna plan har gått i remiss ett antal varv och nu var det dags att rösta kring de 19 olika områden som planen omfattar.

NFK har fått möjlighet att ha synpunkter på planen inför mötet. I all korthet så stryker NFK under att man bara måste nå en balans mellan de tre dimensioner som ska uppfyllas i reservaten; värna-vårda-visa. NFK är av den åsikten att dimensionen visa har för tung vikt just nu. Det ger för många besök och därmed slitage och går då på tvärs mot dimensionerna värna-vårda. Anpassningar behöver göras för att undvika de närmast tsunamilika vågor av besökare man haft kanske främst 2020.

På mötet företräddes NFK av Ulrik Alm och Lasse Blychert. De 19 föreslagna områdena röstades igenom alla 19. Som vanligt i dessa sammanhang så hade de 19 punkterna mycket karaktär av ”snömos”; ospecifika luddiga formuleringar. Nu när man kommer till att omsätta dessa i ”actions”, så kommer det bli tydligare vad de 19 faktiskt står för. Det är här som svårigheter uppstår i alla de hänsyn och överväganden som ska göras; ”the devil is in the details”. NFK är fortsatt inbjudna till att delta i dessa diskussioner. Därför har NFK fortsatt ett viktigt inflytande över vad som görs i reservaten. Vi kan och ska bidra till att Kullabergs naturvärden blir kvar; dimensionerna värna-vårda.

Tecknar Lasse Blychert
Foto Ulrika Hantell

Ett reportage från mötet finns att läsa i Helsingborgs dagblad den 4 mars:
De enades om plan för hållbar turism på berget - Helsingborgs Dagblad (hd.se)

 

Ugglekväll på Höganäs kyrkogård den 16 februari 2022

”Inte optimalt”, sa undertecknad ledare och grinade illa mot blåsten som ryade bland träden vid vår samlingsplats. Med lågt ställda förväntningar tågade vi in på kyrkogården, ett femtontal deltagare (plus en katt!).

Väl inne på kyrkogården inleddes med en kortare fältföreläsing om ugglor i allmänhet men i synnerhet om kvällens huvudpersoner, kattugglorna.

Vi sökte oss ner mot personalbyggnaderna för att få lite lä. Vinden bar iväg mina "hooanden". Men skulle de nå fram..? Väntan. Men jo, svar kom! På avstånd , men dock. Vi bytte position och hamnade i bra lä bakom ett stort, tätt, rhododendronparti.

Här blev det bra gensvar. Och riktigt optimalt. Vid två tillfällen kunde vi fånga in den sittande kattugglan i lampskenet på riktigt nära håll. Lät sig belysas i 3-5 sekunder. Härligt! Inte ofta man kan få bjuda på det under en offentlig exkursion.

Bara att gratulera - alla som avsatte onsdagskvällen för detta.

Text Ulrik Alm.
Foto Ulrik Alm, ugglan i ruineken, och Bo Petersson, övriga bilder. Båda ugglebilderna är tagna i Vegeholm vid tidigare tillfällen.

 

Vinterfågelspaningen längs Örnrundan den 13 februari 2022...

...tillsammans med KOF gav mer vår- än vinterfåglar… (klicka på länken så kommer du till referat och artlista på KOF:s webbplats)...


...bl.a. strandskator, storspovar, tofsvipor och en stor skara gravänder vid Sandön...

...och lärkor vid alla fyra stationerna och vid Turköp t.o.m. sjungande.

Foto Bo Petersson.

 

Vinterfåglar i hemmamarker den 23 januari 2022

Dagen innan hade vädret varit helt strålande men idag var det gråväder med ett mellanting mellan dimma och duggregn. Trots det blev vi cirka tjugo deltagare – inte illa.

Ören vid Strandbaden var första anhalt. Här sågs 2–3 födosökande rödbenor, sannolikt av den isländska rasen robusta. De har i rätt sen tid börjat övervintra utmed våra kuster.

Bland änderna dominerade gräsänder men också bläsänder och krickor noterades och lite längre ut ejdrar och någon småskrake.

I tångvallarna sågs en sädesärla, ängspiplärkor och minst en vattenpiplärka. Den sistnämnda är en kontinental art som sällsynt ses övervintra vid kusten i södra Sverige. Förmodligen fanns här även skärpiplärkor men kikarna blev rätt snabbt obrukbara pga regnet/dimman, vilket försvårade identifieringen.

Via Råg- och Södåkra tog vi oss ut på 112: an och sedan till Utvälinge med utsikt mot Sandön. På en skördad betåker vid Rågåkra gick en hel del sångsvanar, grå- och kanadagäss men vägen var smal och fåglarna väldigt nära vägen så vi stannade inte.

Utbudet vid Sandön var rätt magert men flöjtande storspovar och ljudliga strandskator tände hoppet om en kommande vår. Fika intogs här varefter vi var några tappra som avslutade vid Stureholms våtmark. Även här var det grått och isen låg på dammen men i skogen sjöng en talgoxe och större hackspett trummade. En flock grönsiskor drog omkring och på avstånd hördes en försiktig domherre.

Trots gråheten var det en skön förmiddag och ut kom vi ju i alla fall.

Text Göran Paulson
Foto Bo Petersson (Lite extrajobb idag för att få folk och fåglar att synas klart i dimman)

 

Adventsvandring på Kullaberg den 5 december 2021

En kall östanvind svepte kring nedre parkeringen vid Himmelstorp och vi  knappa dussinet  deltagare snörde in oss i mössor, huvor och vantar. Upp för liden mot Himmelstorp och upp en aning med kroppstemperaturen. En ormvråk kämpade mot vinden ovan trädtopparna, en ringduva tog det mer försiktigt nere i grenverket.

Fågelmatningen vid torpet hade  som vanligt  en del trogna gäster. Talgoxe, blåmes, nötväcka, bergfink. Ett par korpar kraxade bortåt Arildhållet, en sparvhök kryssade i byvinden. Husse Göran Paulson och taxen Sigge kunde senare komplettera med större hackspett och grönsiska. Himmelstorpsgården hade öppnat sin ”matning”. Här blev det fika med ”skrönor”.

Text Ulrik Alm
Foto Ulrik Alm (bergfink, från annat tillfälle) och Bo Petersson

 

Julskyltningssöndag den28 november 2021

Vädret kunde varit bättre, det regnade mest hela tiden, men en del besökare hittade in i lokalen där vi höll till.

Som vanligt sålde vi egna produkter som byggsatser till fågelholkar, marmelad av olika slag och en del böcker. Christine Rosenquist hade donerat hemstickade alster m.m. som föreningen kunde sälja.

Trots vädret blev den här första advent en trevlig dag ,och en hel del blev sålt.

Text Gunnel Petersson
Foto Bo Petersson

 

40-årsjubileum den 17 november 2021

Äntligen kunde vi träffas för att fira föreningens 40-årsjubileum! Vi var ett 20-tal medlemmar som samlades i hörsalen på biblioteket. Så roligt att mötas och språka samman.

Bosse hade satt samman en bildkavalkad från alla de här åren. En del av oss har varit med från starten och kunde konstatera att det har skett en del förändringar och vi blev påminda om hur mycket som vi har gjort i olika sammanhang. På senare tid har klimat- och miljöarbetet tagit mer plats.

Därefter följde förtäring då vi först njöt av Madeleines många snittar (5 olika sorter!)...

...och sen av 3 tårtor. Och så pratade vi.

Utanför hörsalen hade föreningen en utställning med bilder som också spände över 40 år. Den hänger kvar ytterligare en tid.

Text Gunnel Petersson
Foto Bo Petersson

 

Efterslåtter på Zackows mosse den 23 oktober 2021

Vår fjärde och avslutande skötselinsats på Zackows mosse för året, efterslåtter i rikkärret, startade med klarblå himmel och friska +8 grader.

Orkidéernas frö har vid den här tiden mognat och är också väl nedbetade av de sex kvigorna, som hade fått beta i kärret några dagar tidigare.

Vi var sex deltagare, varav ett högst erfaret par, som främst slog den vissna vassen. Med bryne med i fickan för att hela tiden kunna hålla lien skarp!

Uppslagen av viden kunde vi bekämpa med sekatörerna, däremot täcks marken i de våtaste partierna fortfarande av ett tjockt täcke av tagelsäv. Och vattenytan på den provyta, som vi anlade på förslag av Länsstyrelsen för ett år sedan, är nu helt igenväxt av kransalgen gråsträfse. Det känns tyvärr lite oklart, om provytan kan komma att ge oss ett svar på förändringarna i vegetationen. Men. Positivt är ändå att vi i år har räknat in ett klart högre antal av gulyxne än föregående år.

Tidigare röjt material och det nyslagna samlades på öppen mark, där det kan brännas i samband med vårens fagning.

På den f.d. högörtängen intill rikkärret  gjordes ett snabbt eftersök av ängssvampar, med magert resultat. Få fruktkroppar av papegojvaxskivling och spröd vaxskivling, hag- och ängsfingersvamp. Frekvensen av ängssvampar på ängen har sjunkit tydligt under senare år och en förklaring har vi ännu inte lyckats hitta.

Sammanfattningsvis. Kvigorna har också i år betat väl både på vår skötselmark och på anslutande Nils Gunnar Jarrings mark och vår hävd med slåtter har varit väl avvägd.

I pausen fick vi njuta av en livlig rödhake i snåren och en ormvråk seglade sedan högt över oss till avsked.

Text Kerstin Bergelin
Foto Bo Petersson

 

Johan Eklöf – mörkrets betydelse & fladdermöss den 20 oktober 2021

Johan besökte oss för en föreläsning på Himlagård i Höganäs. Arrangemanget var ett samarrangemang mellan Naturskyddsföreningen i Kullabygden och Kullabygdens Ornitologiska Förening.

Föreläsningen delades i två delar; den första handlade om mörkrets nödvändighet och den andra om Johans forskningsområde; fladdermöss.

Himlaglim är ett ord som klingar vackert, men som i realiteten är något smutsigt. Det handlar om det ljusskimmer vi ser över våra alltmer upplysta områden. I Europa leder det till att bara 1 av 5 kan se stjärnhimlen. I Stockholm ser man som mest 5 stjärnor av alla de tusentals som finns där ute. Ett strömavbrott i Los Angeles ledde till larmsamtal om konstiga ljusfenomen på himlen. Just det; stjärnor, som sågs för första gången på så länge. Ljus stör även oss människor genom påverkan på sömn och därmed ökade risker för sjuklighet.

Å så har vi alla nattaktiva djur och djur som styrs av ljus för att orientera sig. Insekter som fastnar under gatlyktor, nykläckta sköldpaddsungar som tultar iväg från havet mot byn bakom stranden och koraller som tappar sin så nödvändiga synkronisering av reproduktionen är några exempel.

Johans favoriter fladdermöss drabbas av bl.a. fasadbelysningar. Då tappar de möjligheten att avgöra när natten anländer. Natten som är deras trygga jaktsäsong. Opportunister finns bland fladdermössen; de som lärt sig att jaga i gatlyktans sken, men de är ändå ett undantag. Extrema ljusattraktioner som ljuspelaren i Las Vegas, som syns 70 km bort, har lett till gräshoppsinvasioner av bibliska proportioner i staden. Man kallar det för en ”dammsugareffekt”.

Numera är begreppet ”ljusförorening” använt brett i samhället. Förståelsen breder ut sig, men långsamt. Med den teknik vi har idag med LED-lampan kan vi bättre styra både intensitet och färg på ljuset för att minska störningar. Att avstå från belysning kanske mellan midnatt och 5-tiden på morgonen skulle betyda mycket. Gångvägar som lyses upp av ett intensivt vitt ljus skapar väggar av ljus för nattaktiva organismer och falsk trygghet för människan. Vi ser det upplysta, men inte vad som döljs precis utanför…. Ett pedagogiskt problem är det också.

Vi har cirka 1400 fladdermusarter på jorden. De allra flesta är insektsätare, men det finns vegetarianer och det finns blodsugande fladdermöss. De senare två är en minoritet även om vampyrerna fått mycket uppmärksamhet inom underhållningsbranschen. Vampyren är en vänlig sort, kan man argumentera. Blod är inte en bra föda då den ger behov av att fylla på snabbt igen. Individer som misslyckas skulle svälta snabbt. Men de som lyckas delar med sig i kolonin. Vattnet i blodet är tungt och inte av intresse, så vampyren får kissa hela vägen hem. Flygande hundar, engelska fruit bats, är vegetarianer. De lever av nektar och frukter. Föda som sitter still. Så de har slopat ekopejlingen som är andra fladdermöss succélösning i deras insektsjakt. Å andra sidan har de färgseende för att kunna se när frukten är mogen. Ekopejling, att sända ut högfrekvent ljud i pulser, för att lokalisera byten är fladdermössens effektiva metod. Problem finns dock med att kunna skilja ekon, som kommer tillbaka, åt. Vad är käk och vad är andra ytor som reflekterar ljudet. Ekopejlingssignalerna ger oss en möjlighet att artbestämma fladdermössen. Ekosystemtjänsterna från fladdermöss är mycket mycket stora. Inte bara myggfria grillkvällar utan kraftigt minskade behov av insekticider och kanske också bekämpning av malaria är exempel på det.

Här hos oss har vi 19 arter alla inom Vespertillionidae; läderlapparna. Specialtekniker har vattenfladdermusen som jagar tätt över vattenytan för att plocka upp insekter. Ibland blir det fel och ett dopp blir följden. Då simmar fladdermusen på ett fjärilsimslikande sätt. Dvärgpipistrellen har lärt sig att fånga insekterna som fastnat under gatlyktor exempelvis. Den har ett yvigt aerobatiskt flygsätt. Långöronen stänger av sin ekopejling och lyssnar efter insekternas klampande på bladytorna. I låg fart använder den sina stora öron för att få mer lyftkraft och hålla sig kvar i luften.

Sammanfattningsvis så är behovet av att inte störa med det artificiella ljuset och rädda insekterna, nattlevande organismer och ljusorienterande organismer tydligt och bör prioriteras. Vi fick också kunskaper om fladdermössens olika anpassningar och liv. Vi fick en riktigt intressant och upplysande föreläsning.

Text Lasse  Blychert
Foto Bo Petersson (huvudsakligen från filmduken)

 

Vandring i Åvarpsområdet den 9 oktober 2021

Dimman låg tät när vi samlades i Höganäs men innan vi nått vårt mål hade det klarnat upp och vi tretton deltagare fick en makalöst fin brittsommar-förmiddag. Vi inledde med Åvarps fälad, där någon ormvråk, nötskrika och nötväckor hördes.

En fågelholk var hemvist för hösttrötta bålgetingar och våra svampexperter, Kerstin Bergelin och Kerstin Persson hittade hela tio arter vaxskivlingar bl a prakt- och scharlakansvaxskivling. Det är arter som är knutna till ogödslade betesmarker – sällsynt i det moderna jordbrukslandskapet.

Hallabäcken passerades och sedan vidare över mer kulturbetesartad mark, en kort bit på vägen och sedan in mot Båvs stenbrott med Hallabäcken på höger sida. Rätt stora mängder bo- och bergfink sågs följa åskanten på sin flyttning men annars var fågellivet rätt magert.

I svampväg noterades här toppvaxskivling och, på en bokstubbe nära vand-ringens sista stopp, den sällsynta sydliga sottickan (rödlistad: NT nära hotad).

Varmt och skönt i inre stenbrottet så det passade utmärkt som fikaplats. Här brukar forsärla häcka och trots det sena datumet hördes faktiskt just en forsärla.

Tillbaks mot bilarna följde vi vägen förbi Åvarps hembygdsgård och GEA-stugan. En obestämd groda hoppade undan i vägkanten, vid hembygdsgården skruvade en glada och åter vid bilarna hördes och sågs fyra tranor som strax fick sällskap av ytterligare tretton som uppenbarligen var på väg mot sydväst – kanske anslöt de fyra till flocken.

Text Göran Paulson
Foto Bo Petersson och, sottickan, Madeleine Nielsen

 

Fladdermus- och ugglekväll – och kulturkväll – den 18 september 2021

Under flera år har vi i Naturskyddsföreningen Kullabygden bidragit med "Fladdermuskväll" till utbudet under stadens kulturkväll i september.

Ännu kl 19.20 var vi ganska få på samlingsplatsen vid Höganäs kapell, men tio minuter senare var vi en ordentlig samling – säkert över 50 personer. Därav flera barnfamiljer – extra roligt! – inte minst därför att vi ganska omgående fick syn på ett par dvärgpipistreller (dvärgfladdermöss) som kastade vid kyrkmuren medan det ännu var ganska ljus västerhimmel. Vår detektor hjälpte till att översätta det för oss ohörbara ljudet till hörbart knatter. Fascination i mångas ansikten! Och visst är dessa flygande däggdjur en intressant djurgrupp med unika anpassningar.

Vi ställde oss sedan på en lite mer öppen plats under kyrkogårdens fina vid-kroniga ekar.

Här tog kattuggleparet över och undertecknad blev uppspelt över den härliga och långvariga duett mellan hanen och honan som vi blev åhörare till. Det hela blev inte sämre av att de flesta också fick se en kattuggla ljudlöst flyga på rundade vingar över en öppning i grentaken.

En fin natur- / kulturkväll!

Text Ulrik Alm
Foto och ljud Bo Petersson

 

Svampexkursion den 4 september 2021

Vi var drygt ett 50-tal personer, både barn och vuxna, som samlades i vackert sensommarväder för att ge oss ut och leta svamp. Efter färd till Svedberga gård, spred sig deltagarna på kullen i löv- och blandskogen. Någon timme senare hade alla tagit sig igenom skogen och samtidigt mer eller mindre fyllt sina korgar med svamp av olika slag.

Efter fikat med den vidunderligt vackra utsikten från kullen kollade vi i smågrupper deltagarnas insamlade svampar. Då kunde vi konstatera, att där var mängder av både svavelgul och tegelröd slöjskivling i korgarna. Glädjande nog hade många hittat de goda matsvamparna stensopp, brunsopp och blodsopp.

Några av svamparna som hittades: bl.a. slöjskivlingar, fjällsopp (i närbild t.h.) och röd flugsvamp. Det stora flertalet slöjskivlingar är tegelröda men alldeles ovanför flugsvampen ligger ett knippe svavelgula. Svamparna med uppfläkta hattar framför fjällsoppen kan vara rödbandade spindelskivlingar.

Lyckligtvis hittades åtminstone en stolt fjällskivling, vars fot kunde jämföras med alla plockade rodnande fjällskivlingar, som inte bör ätas. Stor förekomst var det även av både vitgul och rodnande flugsvamp. Några lite ovanligare arter, fjällsopp och oxtungsvamp, kunde noteras hos ett par deltagare. Naturligtvis växte det även kremlor, riskor, tickor med flera släkten där. 

Text Kerstin Persson
Foto Madeleine Nielsen

 

Ängens dag den 7 augusti 2021

Inför dagens aktivitet hade Ulrik gjort en snabbutryckning och slagit vår parkeringsplats som blivit övervuxen med bl.a. höga skräppor.

Föreningens gamla slipade liar är egentligen knackliar. Så innan vi startade slåttern på den f.d. högörtängen, blev dessa avsynade av vår verkmästare i allo, Lasse, och blev sedan knackade till rätt vinkel.

Elva personer hade redan från början infunnit sig till slåttern. Men snart kunde Hans lotsa ner två man som tidigare inte deltagit i föreningens aktiviteter, men som ville vara med och lära sig att slå med lie. De hälsades varmt välkomna.

Tunga mörka moln hotade längs horisonten, och vi fick också regn på oss lite senare under slåttern. Växtligheten stod hög, slåttern behövdes verkligen, men vi rundade försiktigt blommande växter som liten blåklocka, landets nationalblomma.

Allt det slagna samlades i en hög, som sedan kommer att brännas under hösten. Detta var vår tredje skötselinsats på Zackows mosse för året, vilken avslutades med att de sex korna släpptes in på ängen. Så nu återstår endast en slåtter på rikkärret, sent när orkidéernas frön mognat.

Text Kerstin Bergelin
Foto lieknackningen Kerstin Bergelin, övriga Bo Petersso
n

 

De vilda blommornas dag den 20 juni 2021


Förmiddagens hetta med bortåt 30o avlöstes en kvart före start av regn. En person dök upp på samlingsplatsen och ville gå den planerade vandringen. Då kom regnkläder och paraply väl till pass mot de 2 mm regn, som Tors hammare framkallade.

Vi kollade bland annat upp de trädslag, som vi passerade.  Det var ek, rönn, alm, oxel och olika sorters lönn för att nämna några. De senaste dagarnas värme hade medfört att många luddlostor, rotfibblor, snårvindor och vitgröen med flera hade blommat över. Skillnaderna mellan de vanliga åker-, ängs- och kärrfräken poängterades liksom mellan krusskäppa och gårdsskräppa.

Strandkål.


Tre små exemplar av martorn.

Inne i reservatet studerades flera exemplar av den sällsynta, ätliga strandkålen och det fridlysta martornet. Backnejlika, styvmorsviol och mjölkört lyste upp den på sina ställen ganska så brunbrända strandheden. På återvägen gladdes vi åt marviol, trift, monke, rödklöver, gråfibbla, vresros i olika färger och stenros.

Trots åskregnet var vi nöjda med vandringen i ett vackert och skiftande landskap.

Text och foto Kerstin Persson

 

Slåtter av vassen på Zackows mosse den 19 juni 2021

Repris av förra årets slåtter, knappt under 30 grader i skuggan och ute i rikkärret en temperatur klart över 30 grader! Efter en kort diskussion beslöt vi ändå, att pröva med att försöka få bort en del av vassen, som hade vuxit rejält under senaste tiden.

Rådslag med vattenflaskorna nära tillgängliga.

Lufttemperaturen!

Våren har varit kall, vilket tydligt hade inverkat på blomningen av bl.a. kärrknipprot, vilken endast stod i knopp. Men i rikligt antal. Av gulyxne kunde vi glatt konstatera, att det fanns många fler blommande plantor än förra året.

Traditionell slåtter med lie.

Försiktig slåtter med sekatör mitt inne bland orkidéerna.

Nytt fiffigt alternativ till att föra bort den slagna vassen.

Fin uppmuntran fick vi i form av trädgårdssångarens porlande toner och också av en glada, som långsamt seglade över mossen.

Text och foto Kerstin Bergelin

 

Miljöprisutdelning den 11 juni 2021

Försommarystra skolelever mötte oss både vid  Lerbergsskolans omgivande gröna kullar och Tellus Montessori lika gröna bakgård. Näst sista dagen i skolan innan sommarlovet betyder mycket spring i benen! Vilken härlig inramning när vi – en liten ”delegation” från Naturskyddsföreningens i Kullabygden styrelse – kom för att överräcka det synliga beviset på att klasserna var värdiga mottagare av vårt miljöpris. Det synliga var ett vackert inramat diplom, det mer osynliga – men väl så betydelsefulla ! – var de 5000 kronor till vardera skola som vi överräckt via andra vägar.

Naturskyddsföreningens ordförande, Ulrik Alm, överräcker diplomet till Lerbergsskolans årskurs 5 via deras lärare Gertrud Söderdahl.

Och till Montessoriskolan Tellus, där elevrådet, samlat närmast Ulrik, fick ta emot diplomet.

Klasserna och deras pedagoger har redovisat fina arbeten kring nerskräpning, plastanvändning, hur systemet Jorden hänger ihop med utblickar både globalt och lokalt.

Priset disponerar klasserna efter eget huvud och utan redovisning. Men efter vad vi hörde av Tellus rektor, Björn Hammelfelt, planerar skolan exempelvis att skaffa en ”långbänk”, en natursittplats omgiven av tilltalande grönska. Allt för att ytterligare förgylla skolmiljön och påminna om det grönas betydelse.

Från Naturskyddsföreningens sida hoppas vi naturligtvis att flera elever inom 20-25 år är med och rullar vår förening. Säkert besöker de också sin gamla skola i sällskap med sina barn och pekar på, det då lätt gulnade…, diplomet från år 2021. För då, om några årtionden, har så mycket positivt hänt med klimatet, biologisk mångfald, nerskräpning och mycket annat. Med stolthet kan de säga, med lätt förvrängning, ungefär som salig Fänrik Ståhl: ”Därom kan jag ge besked, mina barn, ty jag var med”.

Text Ulrik Alm
Foto Bo Petersson

 

Naturnatten vid Sandön – Vegeåns mynning den 5 juni 2021

Kvällen mot nationaldagen är av tradition Naturskyddsföreningens sena utekväll. Ett sätt att uppleva det långa ljuset på våra breddgrader. Vi var ett tiotal som såg solen dala mot Skälderviken och till slut försvinna under horisonten.

Vi välkomnades av en välbekant innevånare vid våra kuster, strandskatan. Just denna individ – detta par... undras vem som har mest inflytande? – hade, visade det sig senare, lagt sina ägg alldeles i kanten av parkeringen. Tiden får väl utvisa lyckan i detta val.

Vi började gå ut mot Sandön. Skrattmås och tärnor hade en intensiv period av kollektivt fiskafänge, tydligen var det något som gick till under ett antal minuter. Gravänder tog det lugnare.

Revlarna på Sandöns sjösida bjöd på eleganta skärfläckor. Efter fikarast vandrade vi ett stycke upp längs Vegeån.

Säkert flera gökar rörde sig i området under kvällen. En brun kärrhök patrullerade vassarna längs ån, där också sävsparv sågs på gungande sittplats.

Senare på kvällen tog sångare över – alla fina, men koltrasten håller jag högt.

Text Ulrik Alm
Foto Ulrik Alm, tärnan som dyker upp ur vattnet, och Bo Petersson

 

Kvällskonsert i Kristinelunds bäckravin den 18 maj 2021

Kvällen var fantastiskt fin, helt stilla och förhållandevis ljummen. Åtta deltagare slöt upp och för nästan alla blev den vackra bäckravinen en helt ny bekantskap.

Fågelsången var inte så intensiv men vi fick höra åtskilliga bofinkar och gransångare – två av de mest talrika arterna i en sydsvensk lövskog. Ett par trädpiplärkor och steglitser sjöng likaså och bland blommande växter märktes
bl a spansk körvel och löktrav. Apropå växter passade vi på att plocka och äta av de goda almfrukterna.

I våtmarken norr om Djuramåsavägen hittade vi, förutom sothöns, efter visst letande en gråhakedopping. Sannolikt låg partnern och ruvade i vassen eller i en kaveldunsrugge.

Efter två timmar var vi tillbaka vid bilarna, nöjda efter en härlig vandring.

Text och foto Göran Paulson

 

Referat Zackows mosse anno 24e April i nådens år 2021

Sju personer samlades efter pandemiriktig enskild transport till Zackows mosse för en första inventering av mossen och dess skötselbehov inför växtsäsongen.

Mossen är i utmärkt skick och särskilt så efter att Stora högen eldades upp i höstas. Marken där högen låg städas upp och det som avverkades idag las där.

Viss sly och rotskott röjdes bort. Vildtulpanerna diskuterades. De breder ut sig alltmer, men är inte ett invasivt inslag. Än i vart fall. Den provruta som tagits upp i rikkärret är helt under relativt stillastående vatten just nu – kanske har vi dämt kärret för hårt. Staketen på mossen är i relativt gott skick, men ett par reparationer behövs inför koinsläppet längre fram.

En spång fick lagas och framtida spänger i lite grövre material än trall kan vara en god idé.

En elongerad quadripod åtog sig taxamt att olfaktoriskt utvärdera ytskiktet på delar av mossen. På platser av särskilt intresse tog denne upp provgropar för en mer fördjupad analys.

Träffen avslutades i värmande vårsol och bitande nordvästan med en fika med medtagna tillbehör. Ett riktigt trevligt möte som visade på goda förutsättningar på mossen för säsongen.

Tecknar Lasse Blychert
Illustrerar Bosse Petersson

 

Grod- och paddexkursion den 10 april 2021

Efter trassel kring var samlingsplatsen ligger anslöt de tre deltagarna vid Björkeröd. För första gången på länge var det en stilla kväll – skönt! I samband med värmen tio dagar tidigare hade groddjuren vaknat ur vinterdvalan men sedan dess har det varit rejält kyligt så jag var tveksam till hur aktiviteten skulle vara.

Under vandringen till Mölle mosse sågs inga groddjur alls men väl där hörde vi paddhanars skrockande läte lite varstans i vattnet och i pannlampornas sken kunde vi också se dem. En del av dem satt passivt på botten medan andra simmade omkring och letade efter en partner. Trots ivrig spaning såg vi inget amplexuspar (hona och hane i parningsställning) och inga honor överhuvudtaget.

Vid östra änden av Mölle mosse var också ett kattugglepar synnerligen aktivt. Både hanens hoanden (i viss duett med mig) och honans klävittande hördes på väldigt nära håll och vi fick också se en av dem flyga över till södra sidan. I övrigt var kvällen tyst men väldigt fin!

Text och foto Göran Paulson

 

Ärtan och Bönan, knoppar och träd. Så årsmöte på det, 27 mars 2021

Den ”stygga” tiden med pandemin är ännu inte förbi. Men vår lilla grupp lagade efter bästa förmåga. Det enda vi kröp riktigt nära var trädens knoppar, grenar och bark. Kerstin Persson lotsade oss, hade sammanställt en kort dokumentation över området samt en översiktlig bestämningsnyckel. Göran Borgström kompletterade med en liten behändig bok som med hjälp av teckningar och ”käcka” minnesord gjorde hågkomsten lättare. Naturligtvis är träd och buskar utanför lövperioden (och för all del, fjolårets ”bevis” finns ofta kvar...) inte bara en fråga om närstudier. Trädets hela karaktär och växtplats hjälpte oss också. Men själv fann jag stort nöje i att närmare beskåda ”vasse asps” knoppar, liksom dito ”eka papiljott”.

Hasselns hängen är uppenbara, men den lilla, fräcka, röda honblomman är för näpen att missa.

Utanför dagens givna tema sjöng bofink, gärdsmyg och rödhake. De många, relativt nyuppsatta, holkarna gladde oss också. Och Kerstin Bergelin visade på svamp; judasöra, vackert röd scharlakansskål samt en sidenmjuk liten ticka vars namn sviker mig i skrivande stund.

Tack till dagens ledare! 

Innan vi avslutade vår rundvandring avtackade vi våra avgående styrelseledamöter Göran Borgström och Margit Drackner. Tack för era insatser i Naturskyddsföreningen Kullabygden, och – i Görans fall – också i Naturskyddsföreningens nätverk på riks- och regional nivå. Extra glädjande att ni lovade att, efter bästa förmåga, också finnas tillhands allt framgent.

 

Årsmötet genomfördes ute i raskt tempo. Dock kändes det angeläget att inleda mötet med en kort erinran kring två goda krafter i vår förening, Gun Pfern och Sara Gårdmark, vilka avlidit under gångna verksamhetsåret.

Avseende själva årsmötets punkter hänvisar jag till protokoll. Men ett särskilt välkommen till vår nya styrelseledamot – Eva Lundkvist – det vill jag gärna rikta.

Text Ulrik Alm
Foto Bo Petersson

 

Ugglekväll vid Krapperup den 3 mars 2021

Samling vid Gruvtorget och sen ånyo vid parkeringen Krapperup. Dels vårt ”eget folk” s a s plus en grupp ungdomar med ledare från Junior Rangers. Roligt med denna uppskattning!

En stilla fin kväll. Krapperupsborgen framträdde fint i kvällsdiset, liksom de ståtliga träden i parken. Utsedda ”coronvakter” – tack Lasse Blychert m fl – såg till att vi höll oss väl utspridda och parker erbjuder bra stigar och ett flertal platser som rymmer grupp med luftig placering.

Kattugglorna då? Jo då – de tyckte nog också att det var en fin kväll. Även om undertecknad – med sitt hooande – säkert störde ”rutinerna” en aning. (Vilket ju också var meningen i avsikt att höra ugglorna). På riktigt nära håll – och den stilla kvällen erbjöd fin akustik – fick alla höra många fina sviter med det rappa, genomträngande, ”kläävitt-lätet”, som det brukar bokstaveras i fågelböckerna. Däremot var det väldigt skralt med det vackra hooandet. En individ provade då och då, men det lät påfallande ”grötigt”. Nästan så en annan lät mer kattuggla!!

Hursom; efter en och en halv timma åter vid parkeringen. En skön kväll. Och våren är på väg. Visst är det härligt att vissa saker är precis som vanligt!

Text Ulrik Alm
Foto Bo Petersson

 

Vinterfågelrundan tillsammans med KOF den 14 februari 2021

Havsörn. Foto Ulrik Alm (dock vid ett annat tillfälle).

Se referat och artlista på KOFs webbplats: 
Många örnar på örnrundan – Kullabygdens Ornitologiska Förening (kof.nu)

Visst skiljde det många grader mellan skugga och solsken. Och vid gaveln var det riktigt gott i slutet av passet. Foto Bo Petersson.

 

Vinterfåglar i hemmamarker den 24 januari 2021.

Så mycket vinter var det kanske inte idag – mer sådan för en vecka sedan. Några plusgrader, ganska grått och närmast vindstilla. Lång ”coronasäkrad” bilkaravan mot Sandön. Ungdomar från Junior Rangers – frivilligstyrkan på Kullaberg – hängde med idag. Utglesad skara spanade från flaggstångsparkeringen.

Storspovar ute på bankarna och i det grunda vattnet, gäss i skyn, häger avtecknade sig mot Sandöns vassbård, en blå kärrhök svepte över i hopp om att skrämma byte, knipor dök i vattnet framför oss. Stamgästerna, skarv och trut, fanns naturligtvis på plats.

Över Rögle och Stureholm – inga stopp – mot Svedberga. Svan- o gåsflockar på fälten, enstaka ormvråkar på utkik.

En stor flock rapphöns – ca 30 ex – vid nittiograderskurvan.

Avsittning och promenad på Svedberga. Vår utdragna linje gjorde att bara vi allra längst fram hann se kattugglan på dagplats. Trycket blev stort när flera passerade och ugglan smet ner i bokruinen. 

Fikapaus vid pulkabacken. Rödhake i snåren, korp ropade, nötväcka kilade upp och ner och talgoxarna väntade på att vi skulle bli färdiga. – Dom har lärt sig var det finns smulor! Det bjöd vi gärna på!

Text Ulrik Alm
Foto Bo Petersson

 

Adventsvandring kring Himmelstorp den 6 december 2020

En lugn vandring för oss – ett tiotal som ”pulsade” på lövmattan runt knallen söder om Himmelstorp. Det mest ”dramatiska” var väl polisen som, av någon anledning, spärrat av vår sedvanliga utgångspunkt vid nedre parkeringen. Övre parkeringen fick bli vår alternativa startplats. Och vi fick väl plats. När vi kom åter knappt två timmar senare var det mera trångt. Folk trängtar efter frisk luft och rörelse i dessa coronatider.

Förmodligen helt obekymrade om mänsklighetens plåga var de få fåglar vi såg, rödhake på nigande utkik i riset och mesar uppe vid ”Kullamannentorpet”. Dessutom hörde vi korp och gröngöling.

En lysande gul svamp, gullkrös, lyftes till närmare beskådan från sin plats på en liggande torrgren. Inga långa artlistor. Men skönt med rörelse och frisk luft.

Även strävhåriga taxynglingen Sigge verkade vara helt nöjd med dagens utflykt.

Text Ulrik Alm
Foto Ulrik Alm (rödhaken) och Bo Petersson

 

Att anlägga en provyta – den 3 november 2020

På Zackows mosse har orkidéerna minskat oroväckande i antal under senare år. Olika förslag till anledningen har bollats fram och tillbaka utan att vi lyckats hitta en klar orsak. Men något måste göras. På förslag av Länsstyrelsen bestämde vi, att pröva med en provyta, där vi så småningom kanske skulle kunna utläsa en förklaring till förändringarna i vegetationen.


1. Beslut om placering. 2. Markering av provytan. 3. Så börjar slitet med att
få bort den täta mattan av tagelsäv. 4. Ryggarna böjs.


5. Klart!

Och vi fick fint sällskap under arbetet. Både en vanlig groda och en paddunge, hoppade omkring i den täta vegeationen.

Text och foto Kerstin Bergelin

 

Skogsvandring lördagen den 24 oktober 2020

Spadmurkling.

Tre tappra svampentusiaster trotsade morgonens lilla regnskvätt och åkte iväg till Vegeholmsskogarna för att leta svamp. När vi gick in i lärkskogen strax intill, parkeringen hittade vi bl a lärksopp, spadmurkling, slöjskivlingar, hättor och någon ticka. Spadmurklingen är en liten obetydlig svamp, som lätt förväxlas med ett gult blad på något lågväxande ris.

Vi fortsatte vägen framemot slottet, trots att vi inte var inbjudna. Då och då gjorde vi avstickare in i skogen, som kunde bestå av såväl högvuxna granar som ek och bok med inblandning av hassel. Vid avstickarna in i skogen hittade vi luden vitriska, pudrad trattskivling, röksvampar, hättor samt både röd och vitgul flugsvamp. Sedan vi beundrat jätteröksvamparna och jättetickan framme vid slottet, intog vi vår fika där.

Från slottet tog vi en genväg genom skogen tillbaka till bilarna. Resultatet blev nästan som vanligt, vi gick runt i en cirkel och kom tillbaka ungefär till utgångspunkten. Under denna vandring hamnade vi i ett bestånd av enormt kraftiga vinterståndare av den invasiva jättelokan. Irrandet gav oss också en del svamparter som gulskivig kanelspindling, honungsskivling, porslinsskivling, ringbitterskivling och rökslöjskivling, narrkantarell, rutsopp och samma flugsvampar som tidigare.


Glitterbäcksvamp.

När vi nådde den asfalterade vägen och kunde se våra bilar på avstånd, fick vi lite duggregn över oss. Då var det dags att bege sig hemåt för att ta hand om den matsvamp, vi plockat med oss och artbestämning av de för oss för tillfället mindre välbekanta arterna. Vi var alla överens om, att vi haft en fin vandring i skogen och att vi hittat massor av svamp även om endast en liten del var ätlig.

Text Kerstin Persson
Foto Tom Svensson

 

Hög ambition – den 18 oktober 2020

Så var det äntligen dags. Tolv eldsjälar samlades på Zackows mosse för att röja Högen. Under de senaste 3–4 åren hade allt röjt sly samlats i en stor hög under ett körsbärsträd. Högen var verkligen ett bevis på hur mycket det var som blivit gjort på mossen. Men nu skulle vi undanröja bevisen.

Dagen bjöd på ett fantastiskt väder med sol som värmde, lagom nordnordvästlig vind och ett regn hade fuktat markerna under natten. Perfekt! Nils-Gunnar Jarring körde sin röda Bolinder Munktell med gafflar på mellan Högen och den eld han gjort upp nere vid den sydvästra dammen. Lass efter lass drogs fram av eldsjälarna och transporterades till bålet av Nils-Gunnar.

Ett par timmar drygt tog det innan Högen var ett minne blott. Nils-Gunnar eldade upp en del eget material och bevakade bålet tills det falnade. Vi hade lovat Räddningsverket att det skulle vara klart innan mörkrets inbrott och så blev det.

Dagen avslutades med gemensam fika under trevligt gemyt. Ena bänken hade fått fixas igen. Flera incidenter med välta och skadade bänkar hade vi sett under sommaren. Bedömning hade gjorts att detta var busstreck av tonåringar. Sant, visade det sig under diskussionerna, men fel art. Inte Homo sapiens utan Bos taurus.

Väl klara på mossen drog Sara, Hans, Ulrik och Lasse till Zackows Backe. Väl där röjdes fler sandblottor fram, gräs slogs och björksly fälldes. Alltjämt aktivitet av vildbin, sländor och faktiskt guldvingar. Solen värmde gott i sydsluttningen. Ett gryt har grävts i sluttningen. En rödräv är sannolikt gästen.

Nu ser vi med spänning fram mot kommande växtsäsong på mossen och i backen med mer liv och mindre virus.

Tecknar Lasse Blychert
Foto Bo Petersson

 

Vandring Höganäs–Margreteberg–Sandflyget den 17 oktober 2020


Ulrik i berättartagen vid "Klondyke".

Vi är så tacksamma att vädret var på vår sida när vi på detta sätt försöker hålla igång träffar och verksamhet. Vandring i underbart väder med start vid Hamnplan.

Stare i tångvall vid reningsverket.

Första lite längre stoppet vid reningsverkets utlopp, tångvallar och "närings-soppa" passar bra för starar, gräsänder, bläsänder och vitfågel. En forsärla flög kvickt förbi och lika snabb var en gärdsmyg som bara visade sig uppe en kort stund innan den dök ner i stenskravlet.

Norra delen av sundet bjöd på nästan helt stilla vatten. Vi fick fint tillfälle att se ett par tordmular i vinterdräkt som idkade fiske ganska nära. Långt, långt ut kunde vi efter Lasse Blycherts larm få syn på tumlare när de hastigt visade sig ovan vattenytan. Några som såg ut att vila nästan på horisontlinjen var en grupp knubbsälar på grundet utanför Nyhamnsläge. Ett grund jag aldrig tänkt på, men Karl-Göran Nilsson – tack för alla dina inpass! – kunde berätta att samma är förhållandet för många båtägare. – Det dunkar i ordentligt ibland!


Bläsänder.

Vid Margretebergören – Klondykes backar – fanns häger, skarvar, fler bläsänder i fint ljus, kråkfåglar och lite småfågel som pilfink och grönfink. Fikapaus vid vår vändpunkt Margreteberg. Norrut i bukten gick två storspovar.

Hemåt över låga bebyggelsen på Sandflyget. En turkduva visade upp sig fint.

Jag hade angett en vandring på ca 1,5–2 timmar, men det blev nästan 3 timmar. Men jag slapp bassning! Tror vi alla hade det gott idag!

Text Ulrik Alm
Foto Bo Petersson

 

Fladdermuskväll den 19 september 2020

Kulturnatten, som vårt evenemang skulle varit en del av, ställdes in p.g.a. den pågående pandemin, men vi kunde genomföra vår aktivitet på ett coronasäkert sätt. Tur var det för de yttre förutsättningarna var idealiska med en helt vindstilla kväll på Höganäs kyrkogård.

Vi var femton stycken som fick se och höra, tack vare medhavda ultraljuds-detektorer*), flera dvärgpipistreller. Det är den minsta arten av de nitton som påträffats i Sverige och är också den som tycks vara vanligast i anslutning till bebyggelse. De jagade insekter, på ett för arten typiskt sätt, på rätt låg höjd i anslutning till trädkronorna.

En kattugglehane började ”hoa” och tack vare Ulriks briljanta imitation kom den, och även honan, igång ordentligt. Vi fick också fina närobservationer av dem båda i ficklampsskenet.

Just när vi avslutade kvällen kunde vi, med detektorns hjälp, höra en busk-vårtbitarhanes läte.
________________________
*) Ultraljudsdetektorer rimliga i pris även för privatpersoner saluförs av Pettersson Elektronik AB.

Text Göran Paulson
Foto Bo Petersson

 

Länsstyrelsens besök på Zackows mosse den 9 september 2020

För Zackows mosse finns som för andra Natura 2000-områden en bevarande-plan, som är fastställd av Länsstyrelsen Skåne. Idag kunde vi, mellan två regnskurar, hälsa Marie Björkander, Natura2000samordnare på Naturskydds-enheten, och hennes två medhjälpare välkomna till ett besök i fält. Länsstyrelsen kontrollerar vid sina besök främst skötseln, naturtyperna, men noterar också arter man ser. Från förvaltningen Kullaberg deltog Malin Melén.

Mötet blev mycket konstruktivt och gästerna ägnade naturligtvis rikkärret störst uppmärksamhet.

Sedan mötet avslutats infann sig nyfiket våra fyrfota medhjälpare, ganska så väl närgånget.

Text Kerstin Bergelin
Foto Bo Petersson

 

Ängens dag på Zackows mosse den 1 augusti 2020

Vi, drygt 15-talet deltagare, samlades denna varma, soliga högsommardag för att slå högörts- och fuktängsdelarna på Zackows mosse. De betas i år av sex kvigor, vilka också har tillgång till vattendammar och ytterligare gräsmark i Nils Gunnar Jarrings hage.

Vår skara av liemän utvidgas kontinuerligt. Några av våra medlemmar har tidigare deltagit i kurser i lieslåtter under ledning av LieMats och så sent som förra helgen fick också Lasse Blychert en plats.

Vi har nu en del nyinköpta justerbara liar och Lasse startade genom att först demonstrera hur moderna liar är konstruerade och hur de sköts, bl.a hur man skärper dem genom knackning av eggen (läs mer på LieMats hemsida). De står i kontrast till föreningens gamla, korta och tunga liar av metall.

Efter skötselanvisningar och säkerhetsgenomgång gav vi oss ut för att slå det torra gräset och frakta bort det. Vi fick också klart för oss, att man inte slår gräset utan rätt benämning är, att man skär gräset med lien.

Det har rått eldningsförbud ett flertal gånger i landet och det var fortfarande torrt ute på högörtängen. Bland det torra gräset hittades bara en enda fruktkropp av ängssvampar, papegojvaxskivling.

På ängen upptäckte vi stora hål grävda under en stubbe, vilka vi inte sett någon gång tidigare under alla år. Vi misstänker, att en grävling varit framme.

Text Kerstin Bergelin
Foto Bo Petersson och, sista bilden, Kerstin Bergelin

 

Zackows Backe, en första introduktion den 18 juli 2020

Backen, som är en gammal sandtäkt, ligger ett par hundra meter västerut från Zackows boställe. Den började hösten 2019 att röjas efter kontakt med Krapperups inspektor Tommy Ingvarsson. Hans Drake, Ulrik Alm och Lasse Blychert träffade Tommy på plats för en diskussion kring Backen. Krapperup har via Tommy avgränsat ett landområde, markerat med blått på kartan, där vi har möjligheten att under eget ansvar bereda marken, röja sly och därmed öka solinstrålningen. Uppe i Backen finns en skylt med kort information.

Många vilda bin, rovsteklar m.fl. lever och bygger sina bon i sandig miljö. Vi vill därför öppna upp både horisontella och vertikala sandblottor för att gynna dem. Det finns idag många växter i området som är viktiga för insekter som lever av pollen och nektar. Dessa växter sparas och ges mer utrymme för ökad spridning. Exempel på dessa är blåmonke, vädd, klint, sälg och vildrosor. De öppnade sandytorna hoppas vi skall gynna de insekter som redan finns där och även locka nya arter att etablera sig.

Fjorton blev vi som denna varma soliga högsommardag kom till träffen i Zackows Backe. Hans Drake gav oss en introduktion kring de insekter som han hittat i området. Insekterna kräver en närmare titt och gott om tålamod för att studeras och artbestämmas. Vattensalamandrar har hittats här – det är bara under parningstid de lever i vatten, t.ex. i dammarna söder om Zackows mosse. Grävling och räv har setts i området liksom kaniner och harpaltar. Inventeringar är tidigare gjorda under sannolikt 60-talet av Gustav VI Adolf; Sic! Även Lunds universitet har gjort inventeringar så sent som 2009. Dessa finns tillgängliga på nätet.

Steklarna är största insektsgruppen i Sverige med cirka 8000 arter. De delas upp i undergrupperna växt-, parasit- och gaddsteklar. För mer info kring systematiken se Sveriges Entomologiska Förenings hemsida.


Bivarg på monke och t.h. på väg till och in i sin gång.

Vid besöket såg vi bl.a. rovstekeln bivarg som fångar bin. Den paralyserar dem med sitt gift och lägger sedan sina ägg i det förlamade ännu levande biet. Biet förvaras i grävd gång med sidogångar uppåt 1 dm in i sandbanken. Stekelvärldens sushi kanske.


Väddsandbi på åkervädd och t.h. guldstekel.

Även flera andra steklar sågs och diskuterades. Förutom steklar och någon blomfluga beundrades även trollsländor och fjärilar.

Många arter vildbin parasiteras av andra insekter som t.ex. gökbin och guldsteklar. De tar sig in i vildbinas bon och lägger sina ägg på deras insamlade pollenförråd. När parasiternas ägg kläcks äter deras larver upp värdbiets matförråd och även deras ägg.

Tambina är liksom getingar, myror och humlor gaddsteklar. Tambiet framhävs ju ofta som en värdefull pollinatör. Det används i fruktodling exempelvis för att öka skördarna. Humlor i industriellt framställda samhällen köps in av växthusodlare och placeras i växthusen för en rikligare skörd. Även om de odlade tama bina och humlorna gör stor nytta som pollinatörer, så är de vilda arterna ännu viktigare. Därför måste vi skydda och hjälpa dem. Flera av de 270 arterna i Sverige av vildbin är nationellt utrotningshotade.


Rödfläckig blåvinge.

När säsongen saktar in under hösten kommer ytterligare arbete att utföras i Backen. Ju fler händer som hjälper till med detta å ju fler termosar som sprider kaffedoften desto mer trivsamt och bra blir detta projekt. Vi ses där då!

En lista över framför allt insektsarter som Hans Drake funnit vid inventeringar på Zackows Backe 2017–2019 hittar du här.

Tecknar Lasse Blychert
Foto Hans Drake 1, 3, 6, 7 och 8; Göran Paulson 4 och 5; Bo Petersson 2

 

Ammarnäs den 22–26 juni 2020

I och med att man öppnade upp för resor inom Sverige kunde vi åka till Ammarnäs som planerat. Vi mötte upp med Göran, som varit två veckor på forskningsstationen och inventerat fåglar. På måndagsmorgonen, vid nio-tiden hade han redan varit uppe och gjort ett inventeringspass. Naturrum var första anhalten. Där fick vi en god överblick över områdets flora och fauna. Första vandringen gick västerut i ett av Görans inventeringsområden och vi såg blåhake, både hona och hane, trots att han slutat sjunga. En rödvingetrasthona låg kvar sitt bo även om vi kom nära och sen kunde vi också se de några dagar gamla ungarna. Bergfink, lövsångare, bofink, gråsiska, taltrast deltog i kören runt oss, medan björktrasten var en evig solist. Ett lövsångarbo med ägg var väl dolt under stam. Bland växterna kan nämnas smörboll, rödblära, hjortron, kvanne, tolta, fjällviol, skogsnäva, hönsbär, vårbrodd, lundstjärnblomma och fjällförgätmigej.

Det var varmt i fjällbjörkskogen, så ett dopp i Tjulträsket satt fint efter turen. Det var nog 10 grader i vattnet. Väl tillbaka i Ammarnäs tog vi en titt på den berömda Potatisbacken, där man odlar potatis i en brant sydsluttning. Uppifrån backen hade man fin utsikt och kunde se hur ängarna och höladorna var översvämmade. När vattnet sjunkit undan betas ängarna.

Dag två gick vi åt andra hållet från N. Ammarnäs mot Örnbo, ett gammalt hemman. Det var varmt och lite skyigt och myggen var ettriga. Längs stigen fanns åkerbär, spindelblomster, rosling och blommande tätört. Vi kom fram till en fin äng med blommande stormhatt. På tillbakavägen snubblade vi över en stenmurkla. Korp, koltrast, rödhake och grönsiska var nya på fågelfronten.,

Tredje dagen gick färden norrut. Efter en liten halvtimme upp genom skogen var vi uppe på fjället. Där gjorde några fjällabbar och ljungpipare oss sällskap, vi trampade runt bland ripbär, krypljung, lappljung, fjällgröna, lappspira, dvärgranunkel och lummer.

Uppe på toppen av Mieskattjåhkka, 1027 möh, var det en härlig 360 gr utsikt och inga mygg, och tyvärr inga järvar eller fjällrävar i sikte.

Fjärde dagen tog vi båttaxi över Stor-Tjulträsket och Lill-Tjulträsket. Föraren Torbjörn styrde säkert genom forsen och visade var bävrarna höll till. Svärta och sjöorre lyfte framför oss. Vi släpptes av vid Båthuset och vandrade upp mot Servestugan. Väl där togs vi emot av stugvärden, som uppskattade lite sällskap. En björktrast jagade en stenfalk över trädtopparna. Berget Givnjuovardduo lockade. Vi stretade på mellan snöfläckarna. Det var ganska blött. Belöningen var milsvid utsikt och ängar av fjällsippor. Här fanns också fjällyxne, fjällglim, fjällkattfot, fjällbräcka, fjällvedel och svarthö. Det kändes i benen när vi återvände till Båthuset efter 13,7 km och några hundra höjdmeters vandring.

Avslutningsdagen besökte vi Blomsterlottas trädgård, där Lotta med hjälp av en mycket språkkunnig son importerade fröer från många världsdelar under förra seklet, och byggde upp en imponerande trädgård.

Vi fick också se en blomsteräng , som sluttade ner mot Stor-Tjulträsket. Fint med smörblommor, skogsnäva och några orkideer. Brudborsten hade inte börjat blomma.

De blev några härliga dagar i ett ovanligt varmt Ammarnäs.

Stort tack till Göran för all guidning!

Text Madeleine Nielsen
Foto Göran Paulson

 

Slåtter av vassen på Zackows mosse den 27 juni 2020

Det var tufft, riktigt tufft. I skuggan låg temperaturen på, bara, 26 grader, medan den pendlade mellan 30 och 32 grader ute i rikkärret. Men slåtter behövdes, eftersom vassen hade vuxit hög, trots uteblivna regndagar sedan långt tillbaka.

Så liemännen slog, men väldigt försiktigt, för att inte skada orkidéerna. Det var också uppenbart för oss, att vi borde räfsa med stor uppmärksamhet, eftersom det fanns en hel del orkidéer både i blom och även överblommade.

Men vi tycker oss ändå se, att antalet orkidéer har minskat under de senaste åren på Zackows mosse. Vid vår slåtter idag fanns den vackraste, kärrknipproten, i riklig blom, men kanske inte med så många plantor som tidigare år.

Av gulyxne, vars förekomst är anledningen till att vi noggrant genomför den årliga hävden, kunde vi räkna till mer än ett tiotal exemplar, varav några i blom. Också vax- och ängsnycklar fanns, men dock med bara några få plantor.


Öppna hävdade marker är under stark minskning i hela landet. Vår insats kändes därför riktigt tillfredställande, när vi glada kunde se tillbaka på en väl genomförd slåtter, trots de för årstiden ovanligt varma väderförhållandena.

Text Kerstin Bergelin
Foto Bo Petersson och, sista bilden, Kerstin Bergelin

 

De vilda blommornas dag den 14 juni 2020

Eftermiddagens vandring på Mölle fälad

På Mölle fälad var det, som på så många andra ställen vid den här tiden i år, mycket torrt. Vi åtta personer kunde under vandringen dock glädja oss åt ett vackert färgspel i rött från syror, brunt och guld från luddlosta och några andra låga gräs. Här och där avbröts färgpaletten av blått från blåeld och oxtunga, gult från Sedum- och olika smörblommearter samt rosa från trift och vresros.

Under vandringen blåste en ljum vind från väster, som underströk, hur de salta vindarna från väster format träd och buskar. Högre växtlighet lutar inåt land. På den sida av kronan, som vetter mot Öresund, blir löven mer eller mindre ”svedda” och uttorkade, medan de på den motsatta sidan förblir prunkande gröna.

Intill en liten göl med många blommande gula svärdsliljor hittades vildlin långt nere bland tuvor av darrgräs och kamäxing.

När vi passerat de mer eller mindre uttorkade vanliga klockgrodedammarna, såg vi den göl, dit klockgrodorna i år tagit sin tillflykt. Den fungerar även som dricksvattentillgång och svalkande bad för de kreatur, som hjälper till att hålla fäladen öppen. På väg neremot klockgrodegölen bekantade vi oss med ängsnycklar, jungfru Marie nycklar och nattviol.

Sedan vi lyssnat till klockgrodornas konsert och avnjutit vår medhavda fika, gick vi tillbaka via banvallen förbi kråkvicker, spikvallmo och mäktiga bestånd av vägtistel och stormåra.

Text Kerstin Persson
Foto Bo Petersson

 

Förmiddagsexkursionen till Karl XII:s skansar i Mölle

Ända sedan 2002, då Svenska Botaniska Föreningen introducerade ”De vilda blommornas dag” har Naturskyddsföreningen i Kullabygden anslutit försommarens blomstervandringar till denna dag. Men på grund av coronapandemin var antalet deltagare i år begränsat och föranmälan krävdes. De 10, senare 11 mycket intresserade deltagarna i min grupp möttes av en klarblå molnfri himmel, ingen vind och strålande sol. Vi vandrade sakta på bägge sidor om vägen i närheten av skansarna och ner mot ingången till reservatet mot Solvik.

Några stenfröplantor – minst ett hundratal syntes – med små i både toppen och grenspetsarna gulvita blommor blev många verkligen ivriga att studera, och även frukterna, som var släta och vitglänsande som små porslinsägg. Stenfröet är rödlistat LC. Här i strandsnåret växte också backvialen med sitt långa förgrenade klänge. Vialen klättrade högt upp på den omgivande vegetationen. Som knoppar är blommorna gräddgula, men övergår sedan i purpurrött, vilket kunde lätt ses. Brännässlans nyttiga egenskaper betonades liksom dess fina fibrer förr använda vid nättelduksvävning.

Vilken alliumart kunde ses här vid vägkanten? Många förslag hördes. Tack vare bladet och dess tydliga snärp bestämdes arten till sandlök.

Några blodröda till rödvioletta blommor hos blodnävan var verkligen iögonfallande. Den långa näbblika frukten hade spröt som påminde om tranors näbb. Trodde man kanske förr att blodnävan hjälpte mot blödningar?

Nere på marken lyste minst 10 trattlika vita blommor med en härlig doft. Ett par deltagare önskade – trots att det var ganska besvärligt att böja sig djupt ner – att få känna den i vänstervarv slingrande åkervindans fina doft, som de tyckte var vaniljlik. Växtens blad är formade som breda spjutspetsar. Flera gräsarter i blom kunde ses på gräskanten, bland annat engelskt rajgräs, den behagligt mjukhåriga luddtåteln och så den ganska höga knylhavren, elegant vajande i den nästan stilla vinden.

Den i kuddar ofta växande gula fetknoppen tycktes klara sig utmärkt på den torra och litet steniga vägslänten. De lysande gula stjärnlika blommorna gav en fin synupplevelse. Hela växten smakar skarpt. Den har faktiskt haft både medicinsk och praktisk användning.

Månviolen, rödlistad NT, som först påträffades vid Ablahamn finns numera på flera ställen på Kullaberg. Här syntes både de ljust violetta nejlikdoftande blommorna som flitigt besöktes av insekter liksom de speciella frukterna. Lyckligtvis kunde vi upptäcka en liten population  av nejlikväxten tjärblomster i full blom. Vilken anpassning till besökande insekter växten har! Krypande och inte intressanta insekter fastnar i den på stjälken svarta klibbiga bildningen, som liknar tjära. De pollinerande och nektarsugande insekterna, som är flygande är däremot välkomna uppe och inne i blommorna.

En liten population av den mattbildande backtimjan, rödlistad NT, drog allas blickar till sig. De små rödvioletta blommorna innehåller nektar. Hit kommer därför ofta bin. Växten är mest känd som en krydda. På bladen sitter små körtlar med en väldoftande olja. Man t.o.m. samlade in backtimjans blad till apoteken på 1940-talet.

Till sist intogs högt uppe på skansarna medhavd fika bland just då en riklig mångfald av vackert blommande gula fibblor, främst rotfibblor.

Torkan, värmen och blåsten hade tyvärr satt sina spår  bland en del växter vid skansarna.

Text Gun Pfern
Foto Helen Thorn Jönsson

 

Naturnatten – från Arild mot Skäret och åter den 5 juni 2020

Kväll mot nationaldag, ballonger och flaggor i många trädgårdar firade årets studenter. Vi prickade en härlig glugg i det annars lite ostadiga vädret. Sol följde oss på vår vandring. Vi var en liten grupp på sju personer.

Hussvalor och tornseglare svepte runt bebyggelsen i byn, ejdrar, strandskator och sädesärlor rörde sig nära strandlinjen. Flera av kvällens deltagare hade boende på Bjärehalvön och fick nu se ”landet på andra sidan” på lite närmare håll. Ett närstudium som var första gången för en del. – Och den fina sträckan Arild mot Skäret fick berättigat beröm. Med Kerstin Perssons ögon och hjälp upptäckte vi en del av vegetationen; väppling, glim, syror, fibblor och åtskilligt annat – Men det lilla gräset "stagg" var det nog tur att många av oss fick Kerstins hjälp med att upptäcka.

En gul jättemåne klev upp över Skäret när vi vände åter mot Arild, kryssande oss fram mellan fåren och lammen som håller på sina platser på stigen – oaktat ”mänsklig” dragning av stråket.

Text och foto Ulrik Alm
(strandskatan från annat tillfälle)

 

Kvällskonsert i Kristinelunds bäckravin den 13 maj 2020

Vårvärmen vägrar envist infinna sig så det blev en kylslagen vandring för de knappt tjugo deltagarna. Kylan satte nog ner fågelaktiviteten för det var ovanligt magert med fågelsång. Vi fick dock höra några arter: bofink, svarthätta, gärdsmyg, steglits, löv- och gransångare.

Som vanligt gick vi upp till våtmarken, där ett par gravänder, sothöns, ett viggpar och gräsänder höll till. En hel del ladusvalor och även enstaka hussvalor jagade i anslutning till dammen. Gråhakedopping var utlovad och till slut fick vi se en. Partnern låg sannolikt och ruvade.

På väg tillbaka varnade en större hackspett irriterat och en gök hördes ropa. Trots kylan blev det en fin runda i den vackra lilla dalgången.

Text Göran Paulson
Foto Gunnel Paulsson

 

Fagning på Zackows mosse den 18 april 2020

Blommande gullvivor och nästan utslagna vildtulpaner hälsade oss välkomna till fagning på Zackows mosse en solig vindstilla förmiddag.

Det har nu inte regnat under en längre period och markerna i landet är på många håll mycket torra. Men i bäckfårorna porlade vattnet friskt och vegetatio-nen har satt ordentlig fart både på rikkärr och högörtäng.

Glada kunde vi konstatera, att vår hävd med slåtter och bete förra året, har varit riktigt lyckosam. Det fanns nu endast mindre ytor av vissen vass vilka vi, om än en lite klen styrka till antalet, slog med lie.

Dock fick vi kämpa en del för att få bort alla de hårda stubbskotten från framförallt snabbvuxen vide.

Så slutligen kunde vi nöjda föra bort det sista av det slagna.

Text Kerstin Bergelin
Foto Bo Petersson och Kerstin Bergelin

 

Påskhälsning från våra hyresgäster den 6 april 2020


Måndagkväll i Påskveckan var Göran Paulson, Arne Nihlén (på bilden nedan) och undertecknad på tur för att kolla våra holkar runt Zackows mosse.

Kattugglorna trivs hos oss – men kanske har de ännu inte hunnit så långt att de börjat bilda familj denna säsong. Hos kattugglorna är detta väldigt utspritt, andra par har utflugna ungar sedan flera veckor tillbaka.


Nu ringmärkte vi två vuxna kattugglor, som tydligen hade dagvisten i varsin holk. En av holkarna har ni för övrigt ”trampat på” – den är gjord av utrangerade gångbrädor från Zackows mosse. Snacka om klokt återbruk! Kattugglan tackar för gott husrum och önskar trevlig helg – det är jag säker på!

Text och foto Ulrik Alm



Strandrensning den 29 mars 2020

Vacker blå himmel, men bitsk vind från norr. Nuförtiden tar det lång tid att fylla säckarna, om de alls blir fyllda! En positiv utveckling vad det gäller de synliga föroreningarna på Mölle fälad. Annorlunda då för 35–40 år sedan, vilket fotografen Bosse Petersson kunde intyga. Då fylldes en container med ilandflutet bråte ganska raskt.

Nu betydligt mindre skräp, plast och ”snörstumpar” från fiskenäringen dominerar. Men även överlevare (?) från förra säsongen – en badboll – hittade sin väg ner i mörka säcken. I vårt arbete – liksom vid goda fikan i höjd med Stentorpet – blev vi påhejade av lärkor, tofsvipor, gärdsmyg, tornfalk samt skarv, vitfågel och änder ute över sundskanten.

Ett strandskatpar granskade oss städare lite misstänksamt. Mer udda var de 1–2 dvärgbeckasiner vi stötte upp vid ett surdrag.

Dessutom fick jag själv repetition på lilla, lilla nagelörten som växte frikostigt vid vår sittplats.

Text Ulrik Alm
Foto Bo Petersson


Årsmöte den 16 mars 2020

Under den på grund av Coronaviruset glest besökta stämman beslöts enligt valberedningens förslag att styrelsen oförändrat skulle bestå av åtta medlemmar. Ulrik Alm omvaldes för ett år till ordförande. För två år nyvaldes Lasse Blychert och omvaldes Göran Borgström och Kerstin Persson. (Övriga styrelseledamöter, Margit Drackner, Madeleine Nielsen, Göran Paulson och Gunnel Petersson, var valda till stämman 2021).

Gunnel Paulsson, som hade avböjt omval, avtackades med åtta träd till Vi-skogen för sitt värdefulla arbete för föreningen.

Som avslutning, till kaffe/te med hembakat bröd, berättade Ulrik om kvinnor som resenärer och äventyrare. Han inledde med Karen Blixen …

… och avslutade med Elsa Andersson från  Petersgården (nuvarande Sandåkra) i Strövelstorp, strax öster om Vegeholm ...

Han kommenterade också skillnaden i hur man hur man tidigare (och kanske delvis fortfarande) betraktade män och kvinnor på annorlunda vägar.

Gunnel och Bo Petersson

 

Kattuggleutflykt torsdag 5e mars anno 2020

Vi samlades dels vid Gruvtorget för avfärd till Björkeröds parkering och dels åkte några direkt till Björkeröd. Under Ulrik Alms ledning skulle vi ut att lyssna efter främst kattugglor. Vi blev totalt strax över femton stycken. Återigen med sällskap av scouter från Jonstorp. Glädjande!

Kvällen erbjöd nästan vindstilla, några plusgrader och ett härligt månsken. Precis lagom ljust för att vi mammalier skulle kunna se vad som fanns runt och på vägen. En förunderlig känsla att se sin skugga på marken i detta silvervita ljus.

Efter en kort inledande fältföreläsning av Ulrik gick vi norrut från parkeringen först med ett stopp vid hagarna innan husen och sen förbi husen och lite djupare in i skogen. Skogen är högstammig och passar kattugglorna perfekt.

Redan vid parkeringen och helt utan ”provokation” hörde den första kattugglan av sig. På långt håll, förvisso, men tydligt och klart. Riktning sydost ut. Väl en bit ut på vägen vid hagen på norra sidan började Ulrik hoa. Svar kom från sydost, men också från nordost. Vi hade alltså två revir som markerades av kattuggle-hanar. Dessa två hörde sen av sig under den stund vi vandrade, hoade och lyssnade. Även en hägers lite skrovligt hesa läte hördes då & då.

Kattugglan är effektivt designad för att likt ett ”stealth” flygplan kunna flyga helt obemärkt. Inget vindsus uppstår under flykten p.g.a. den fransiga avslutnings-kanten på vingpennorna. Öronöppningarna sitter på lite olika höjd, vilket ger ugglorna en möjlighet till 3D-hörande. På så vis kan en lunch under snön också lokaliseras med precision. Ögonen tittar rakt fram, men sitter lite isär. Även det ger en 3D-bild när synen används vid jakten. Ugglor har ju minst sagt ett rörligt huvud varför 3D-effekten förstärks ytterligare och synfältet vidgas. Ugglor ser nästan 360˚, men även om det kan tyckas så, så kan inte huvudet vridas varvet runt. Enligt Ulrik så har kattugglan det vackraste lätet av alla ugglorna; först en lite längre ton, paus, kort ton, paus och så final med ett stiligt vibrato. Hoandet kan höras över långa avstånd. Funktionen är att markera att här är jag med mitt revir.

I folktron fick kattugglehonans ”kläouitt”-liknande läte en trolsk betydelse. Hon sas förebåda döden genom att ropa ”klä vitt”, d.v.s. att nån skulle kläs i den vita svepningen. I mörkret fick många varelser och ljud ofta laddade betydelser innan vi, i dubbel bemärkelse, fick en mer upplyst tillvaro.

Mycket nöjda med kattugglorna och Ulriks engagerade guidning drog vi hemåt efter knappt två timmar i månljuset med öronen på helspänn.

Text Lasse Blychert
Foto Bo Petersson

 

Om Höganäs miljö- och klimatarbete den 13 februari 2020

Ett drygt 25-tal åhörare på Café Amanda fick lyssna till en föredragning av hållbarhetsutvecklaren Fredrik Seger och miljöchefen (sen några dagar tillbaka!) Ulf Frick. Perspektivet var utifrån kommunen som organisation, områden där kommunen har egen rådighet eller lagstöd. Till detta kommer sen självfallet det väl så viktiga arbetet som företag, handelsidkare, jordbrukare, vi som innevånare har att bidra med.

Givetvis fick det vara det översiktliga perspektivet som berördes, men ”inslängda” publikfrågor klargjorde en del när kommunen går ut med tydliga ambitioner kring minskning av växthusgaser och annan klimatpåverkan. – Vilka är tänkta att ”göra jobbet” när vällovliga ambitioner ska förverkligas? Kommunen som organisation, företagen härstädes (som uppenbarligen stod för en stor andel av växthusgaserna, om jag minns rätt...), vi som enskilda? Transporter – bilpendlingen – ser ut att vara svår att rå på.

En huvudtanke i kommunens miljö- och klimatarbete är givetvis att s a s göra rätt från början. Att genom klok och framåtblickande planering, rådgivning och påverkan verka i denna anda. Inte minst i det sistnämnda välkomnades vi i Naturskyddsföreningen.

Kvällens bägge föreläsare avtackades med varsin bok, Naturskyddsföreningens ”Ett hållbart liv” – en uppfordrande titel.

Text Ulrik Alm
Foto Bo Petersson

 

Rovfågel- och gåssafari den 26 januari 2020

Sista söndagen i januari -20 arrangerade för första gången, NF i Kullabygden och Ängelholm, KOF och Studiefrämjandet tillsammans en fågelexkursion. I gråväder och kylskåpstemperatur, men med dräglig SV vind så erbjöds följande: en runda med Örnrundan som utgångspunkt. Längs denna runda fanns fyra stationer med erfarna ornitologer: Sandön med Thomas Wallin & Anna-Lena Harmsund, Stureholms våtmark med Bengt Andersson, Mona Hansson & Karl-Erik Söderqvist, Turköpsskogen med Tommi Nilson & Karl-G Nilsson samt Svedbergs lada med Ulrik Alm & Annelie Dahlqvist. Hugade deltagare hade att ta sig runt, helt eller delvis, och kunde på varje plats få kunnig och trevlig handledning. Dessutom var tjänliga fikaställen markerade på den tillgängliga kartan över exkursionen.

Rundturen gav flera arter av intresse. Vipor och gravänder fanns på några platser trots att vi har januari ännu. Ett större antal glador och några havsörnar sågs också i lite olika antal på flera av stoppen. Andra rovfåglar var ormvråk, tornfalk och sparvhök, exempelvis. Rapphönor tog några vändor över vassarna och smådoppingar dök flitigt vid Sandön. Här fanns också en havstrut som just fiskat upp en flundra, som den hade visst bestyr med att få i sig. Tundrasvan sågs på åkrarna vid Turköpsskogen. För hela artlistan se KOF’s hemsida.

Aktiviteten var mycket uppskattad av deltagarna. Exakt hur många som deltog är svårt att uppskatta. Men på alla de stopp som jag gjorde fanns alltid ett 10-tal besökare. Å sannolikt lika många på övriga stopp samtidigt. Överallt pratades det mycket om fågel, men också om mycket annat. En mycket trevlig och givande samvaro. Många uttryckte att aktiviteten verkligen uppskattades. Så jag och många med mig ser fram mot en snar upprepning av en riktigt lyckad exkursionsidé.

Tecknar Lasse Blychert
Foto: Bo Petersson

 

ICA Kvantums i Höganäs hälsovecka den 20–26 januari 2020

Naturskyddsföreningen medverkade på fredagseftermiddagen den 24 januari vid ICA Kvantums hälsovecka. Vi fanns på plats och kunde lämna information om bl.a. miljösmart mat och ge tips i klimatfrågan.

Gunnel och Bo Petersson

 

Vinterfågelexkursion den 19 januari 2020

Strålande väder med sol och dessutom inte mycket vind – härligt! Över trettio deltagare gav sig av, under nästan vårlika förhållanden, mot reningsverket vid Höganäs hamn. I tångvallarna och stenskravlet visade sig flera gärdsmygar, någon rödhake och, inte minst, två svarta rödstjärtar. I vattnet utanför simmade bl. a. gräs- och bläsänder.

Sedan blev det sträckkörning till svängen mellan Tursköp och Västraby. Kvällen innan hade jag lagt ut dissekerade lammlungor på betesmarken. Lungorna var uppätna men en ung havsörn satt i skogen intill. På åkern i riktning mot Kattarp stod en flock gäss och betade men ett besvärligt motljus omöjliggjorde artbestämning. Då var det lättare med den sångsvansflock som stod närmre Västraby

Vidare mot Stureholms våtmark (en tornfalk invid järnvägen på väg dit), där många tyckte det var dags för fika. Fågelmässigt var det magert med gräsänder, knölsvanar och tre storskrakar

Avslutning vid Sandön, där två gravänder och ett gäng storspovar födosökte. Höjdpunkten var dock alla havsörnar. Helt säkert sågs tio individer (men sannolikt ett par exemplar till), sittande på sandrevlar vid Sandön, på Själrönnen och Rönnen. Stundtals var flera av dem uppe och flög och passerade vid flera tillfällen ovanför oss på njutbart avstånd.

Allra sist innan vi gav oss iväg hemåt hade vi fina närobsar av skäggmes i vassen vid betongbryggan.  

Göran Paulson
Foto: Göran Paulson (skäggmesen) och Bo Petersson

 

Adventsvandring vid Himmelstorp den 8 december 2019

Adventssöndag nummer två – och fler än så var vi inte. Undertecknad jämte Madeleine N. Fullt begripligt, vädret var trist med blåst och regn. Kikaren var med, men dold under regnjackan. Vi var ju klädda för busväder, så när vi ändå var på plats gick vi självfallet en kort lufthämtarsväng. En ormvråk lyfte över betesmarkerna och drog bortåt Björkeröd. I bokskogen en flock med bofink och några enstaka bergfink. – Hoppas tredje advent blir behagligare. Då har vi ingen programförd vandring, men man kan ju ge sig ut ändå!

Ulrik Alm
Foto från annan plats/annat tillfälle, men får symbolisera dagens tur

 

Julskyltning i Höganäs den 1 december 2019

Vi har varit med om det förr men då vid ett bord på Storgatan. Den här gången var vi med i en tom lokal på Köpmansgatan. Den fylldes av diverse rörelseidkare och föreningsfolk. Det var ljust, varmt och trevligt. Utanför på gatan strömmade glada människor med jultankar och många av dem tittade in i lokalen. Det blev trevliga möten och vi sålde en hel del hemgjorda produkter som marmelad, torkade svampar och talgbollar till fåglar. En lyckad dag.

Gunnel och Bo Petersson

 

Forskning i Arktis och Antarktis den 12 november 2019

Hur går det till och vad har vi lärt oss var den text till programbladet som vi fick av Fil. Dr. Björn Dahlbäck. Och detta lockade många – vi var mellan 30 och 40 personer som samlades på Café Amanda denna tisdagskväll till ett mycket intressant och givande föredrag.

Att Arktis är is utan land under visste vi, och att Antarktis är en kontinent med en enorm ismassa. Det finns ett arktiskt råd där 8 stater ingår och motsvarande antarktiskt fördrag mellan 25-30 stater.

När det gäller Arktis har man observationer sen mer än 100 år tillbaka. Bilderna ovan är tagna i Tarfala vid Kebnekajse, med drygt 100 år emellan. Man ser hur snö och glaciärer har dragit sig tillbaka. Polarforskningssekreteriatet har en forskningsstation i Abisko. Sverige har även en forskningsstation på Antarktis i Drottning Mauds land. Där finns naturligtvis välutrustade stationer från många andra stater som USA och Ryssland.

Några åhörare hade gjort resor till dessa områden och många kom med frågor.

Isbrytaren Oden sjösattes 1989. Den har förnämliga egenskaper som isbrytare men är dessutom en av de fyra bästa i världen utrustade för forskning. Föredragshållaren, tidigare chef för Polarforskningssekreteriatet, uppskattade den mycket.

I Antaktis borrar man ner 3000 m och kommer 800 000 år tillbaka. I iskärnan kan man analysera den innehållande koldioxidmängden och få uppgifter om fluktuationerna genom årtusendena. Det är tydligt vilken enorm ökning som skett under de senaste hundra åren.

Polarforskning handlar ofta om globala miljö- och klimatfrågor. Många giftutsläpp som görs på resten av jorden kommer ändå att hamna i polartrakterna. Klimat-förändringarna i till exempel Arktis är större än på andra platser. Arktis består till stor del av en havsbassäng med särskilt under sommarhalvåret ganska mycket öppet vatten, som absorberar infallande solstålning – Arktis väms upp och växthuseffekten accelereras. Antarktis utgörs däremot till största delen av en stor kontinent täckt av ett mycket tjockt lager is och snö, som reflekterar mer av den infallande solstrålning, vilket dämpar ökningen av växthuseffekten. Men havet kring Antaktis absorberar givetvis också solstrålning och blir uppvärmt, något som framför allt påverkar shelfisen.

Det kan vara värt att tänka på att en familj på fyra personer, som flyger t.o.r. Thailand från Sverige, betyder utsläpp av ca 35 ton koldioxid eller att 100 kvadratmeter is i Arktis försvinner (Notz & Sfroeve. Science 2016).

Björn Dahlbäck avtackades med Naturskyddsföreningens bok Ett hållbart liv och en flaska kullamust.

Men många stannade kvar för att få tillfälle till ytterligare samtal med honom, så det dröjde en bra stund innan biblioteket kunde utrymmas och stängas för dagen.

Gunnel och Bo Petersson

 

Efterslåtter på Zackows mosse den 27 oktober 2019

Ett glatt gäng samlades på söndagsförmiddagen för årets avslutande skötsel på Zackows mosse. På sundet gick vita gäss, men nere på mossen var vi i lä och kunde njuta av soligt varmt höstväder.

Vi väljer alltid att efterslåttra, när kossorna har gått inne på rikkärret ett par dagar och trampat ned orkidéernas väl mogna frön.

Tidigare har vi ibland tagit hjälp av slåtterbalken, men idag lät flinka erfarna liemän liarna snabbt glida fram över ohävdsarterna. Det kändes riktigt bra, att sedan räfsa ihop det slagna och föra bort det från rikkärret. I förhoppning och önskan om en kommande vår med riklig blomning.

Som avslutning kan vi konstatera att vår hävd har varit ordentligt genomarbetad under året. Kossorna har betat väl både på ”vår” mark och i Nils Gunnar Jarrings hage. På rikkärret har vi fått bukt med hårda viden, vass och den täta mattan av visset tagelsäv. Tillrinningen av vatten norrifrån har också varit god under året, och på rikkärret har marken stått fuktig.

Kerstin Bergelin
Foto: Bo Petersson

 

”Främmande arter i havet: Tidig upptäckt och snabb respons”
den 19 oktober 2019

Vi var många som samlats i Höganäs Båtsällskaps klubbhus för att få mer kunskap på detta område.

Erland Lettevall från Hav och vattenmyndigheten var på plats för att reda ut begreppen. Han började med att säga att, fel art är på fel plats! Detta hotar biologisk mångfald, ekosystemtjänster och samhällsekonomi.

Många främmande arter som finns i Sverige, närmare 2000, har vi vant oss vid som naturliga. Dessa kan ha införts för jakt, fiske och odling och de kan leva och reproducera sig utanför sitt normala utbredningsområde.

Främmande arter som skapar problem i vår natur benämns Invasiva främmande arter. Dessa berörs av många intressenter som till exempel sjöfart, hamnar, båtliv, fiske, forskning och miljöorganisationer.

År 2016 listades enligt EU:s unionsförteckning de första 37 arterna och i år har vi totalt 66.

På olika sätt har de spridit sig hit. De flesta kommer via trädgårdsnäringen men också via jordbruk, skogsbruk och transporter. Vissa marina arter har kommit med båtarnas ballastvatten.

Artdatabanken gör riskklassning av invasiva främmande arter efter hur stor ekologisk påverkan och ivasionspotential de har.

Det finns 12 EU listade arter i svensk natur och 5 av dessa står högst i risk.

Med hjälp av ett övervakningssytem från HaV och SLU kan man rapportera till Artportalen, som sedan gör en bedömning och rapporterar. Man vill ha koll på etablerade arter och ”dörrknackare”, arter som riskerar bli besvärliga.

Det gäller nu att med övervakning snabbt upptäcka nya arter och ha ett handlingsprogram som gör det möjligt att förebygga och varna om spridning till nya områden.

Föredragshållaren avtackade med Naturskyddsföreningens bok Ett hållbar liv.

Göran Borgström
Foto: Bo Petersson

 

Miljövänliga veckan, vecka 40 2019


Naturskyddsföreningen fanns på plats på ICA Kvantum vid 2 tillfällen under veckan. Vid vårt bord fanns affischer som tog upp temat: Shoppa mindre och Var rädd om prylarna. Vi hade också små foldrar att dela ut och erbjöd att svara på en Quiz. Denna fick folk att verkligen fundera på rätt svar och erbjöd bra samtal.

Gunnel och Bo Petersson

 

”Från linjärt produktionssystem till kretslopp”
– på biblioteket i Höganäs den 1 oktober 2019

Lennart E Bengtsson, som är VD för Wapnö, berättade om företagets omställning från ett traditionellt lantbruk med industriella produktionsmetoder till ett kretsloppsföretag.

Per Nyrén inledde och avslutade evenemanget med underbar musik.

Under mer än 20 år har Wapnö utvecklats till ett modernt lantbruksföretag som bygger på kretslopp. När förändringsprocessen inleddes var det inte självklart att företaget skulle ta steget och genomföra förändringen. Det fanns en osäkerhet om man skulle ha kvar korna, men då togs det strategiska beslutet att öka djurbesättningen och därmed produktionen av mjölk. Därmed hade riktningen för företagets utveckling beslutats. Målet var att företaget skulle bryta det traditionella lantbrukets industriella produktionsmetoder och istället utveckla en mer hantverksmässig produktion. Ledningens uppfattning var att för att kunna utveckla lönsamma småskaliga och hantverksmässiga produktionsmetoder krävdes en storskalig primärproduktion.

Wapnö gård är idag en av Sveriges största gårdar när det gäller mjölk- och köttproduktion. Successivt har företaget utvecklat ett produktionssystem där de olika förädlingsstegen finns inom den egna verksamheten. Idag har företaget ett gårdsmejeri, ysteri, charkuteri, växthus, gårdsbryggeri, biogasanläggning, biodieselanläggning samt egen butik och restaurang- och hotellverksamhet. Korna och det som odlas på de egna markerna är de resurser som ligger till grund för hela verksamheten.

Det finns mycket mer att skriva om Wapnös förändringsprocess; hur de utvecklar verksamheten att bli en del av det ekologiska systemet; hur spillning från korna blir värme, kyla och el och därefter gödsel till odlingen; hur allt hänger samman i ett kretsloppssystem etc. På Wapnös hemsida finns en hel del information.

Kjell Mårtensson
Foto: Bo Petersson

 

Kulturkväll med fladdermösstema den 21 september 2019

Kulturkvällen i Höganäs – och vi hade tänkt att fladdermöss skulle vara våra "artister" vid det vi kallade "Läderlappen – den riktiga föreställningen".

Ett 50-tal personer slöt upp på samlingsplatsen. Göran Paulson inledde med att berätta om denna fantastiska djurgrupp med alla sina otroliga anpassningar för livet på våra breddgrader. Likaså visade han på uppstoppade fladdermöss, liksom ett exemplar direkt från frysen(!). –  "Den är faktiskt riktigt söt", tyckte en av många unga deltagare denna kväll.

När genomgången avslutades hade det hunnit bli ganska mörkt och spaning inleddes efter fladdermöss jagande insekter under och mellan trädkronorna.

Men våra tilltänkta huvudaktörer svek oss en aning och allt vår publik fick höra under rundvandringen i Tivoliparken, var några korta "knatter" från våra detektorer, som översätter fladdermössens för oss ohörbara läten till hörbart ljud.

Ulrik Alm
Foto: Bo Petersson

 

Svamputställning och rådgivning på naturum Kullaberg
den 14–15 september 2019

Strålande höstväder öppnade på lördagen upp för över 1 000 besökare till vår svamputställning på naturum. På söndagen ökade vinden till stark kuling, och tunga regnskyar hängde över berget, men flera hundratalet vuxna och många barn lockades ändå att titta in.

Mycket men ojämt fördelat regn har fallit över Skåne de senaste veckorna. Med resultat att det just nu finns mycket svamp och många olika arter, men inte överallt.


Det fanns mycket att studera och fråga om på borden med matsvampar.

Vi lyckades tillsammans samla en lång rad eftertraktade matsvampar, som kantarell, svart trumpetsvamp, stensopp (karljohan), blek taggsvamp och trattkantarell. Och också bl.a. jätteröksvamp, uppskattad i ungt tillstånd, rabarbersvamp, ostronmussling, citrongul slemskivling och en mängd goda kremlor.


Och minst lika mycket på borden med gift- och förväxlingssvampar.

Med utställningens fokus på läckra, giftiga och lömska förväxlingssvampar demonstrerades de dödligt giftiga spetstoppig giftspindelskivling (kantarell!), lömsk flugsvamp (grönkremla) och vit flugsvamp (champinjoner). Vilka alla har förväxlats med matsvampar. De vanligaste förväxlingssvamparna inom parentes.

Trots ständiga påpekanden att man inte kan lita på äldre svamplitteratur händer olyckor. Den vita vackra öronmusslingen har länge betecknats, och använts, som en god matsvamp.  Men flera rapporter från bl.a. Japan har indikerat dödsfall, efter det att svampen ingått i olika maträtter.  Den bör inte ätas!

Listan på förväxlingssvampar kan göras lång. Vi visade gallsopp, allmän i år, med rosa rör och mörkt ådernät på foten, till skillnad från karljohan som har gult till gröngult rörlager och vitt ådernät.

Små giftiga trattskivlingar kan förväxlas med nejlibroskskivling och den orangegula narrkantarellen, som har skivor på hattens undersida, måste jämföras med kantarell, med åsar på undersidan.

Stora svampar lockar. Just nu finns jätteröksvamp att hitta på öppna marker...

...och en liten brasiliansk flicka visade upp en smått gigantisk ringbitterskivling.  Svampen finns på Kullaberg, men förekommer bara enstaka år och då ofta i stora samlingar på död ved. Det bör uppmärksammas, att den inte är en matsvamp, den innehåller hallucinogena ämnen.

Det färgade garnet väckte som alltid nyfikenhet och genererade många trevliga frågor.

Svampar är goda indikatorer på skyddsvärda marker och vi kunde visa sällsynta arter som fjällsopp, sotriska, orange kantarell och hårig jordstjärna (NT).

Två dagar, som gav oss tillfälle till glada och givande diskussioner med genuint naturintresserade besökare.

Besökare hade möjlilghet att gå en liten tipsrunda (svamppromenad) och tävla om ett exemplar av Kerstin Bergelins bok Svampar på Kullaberg.

Ett reportage från svamputställningen finns i Helsingborg Dagblad.

Kerstin Bergelin
Foto: Bo Petersson

 

Zackows Backe – ett nytt projekt inlett den 7 september 2019

Några hundra meter längs Zackows väg väster om bostället vid Zackows mosse ligger Zackows Backe. En sandig Backe som vänder sig mot söder. Vid ett möte mellan Ulrik Alm & Lasse Blychert och Tommy Ingvarsson, inspektor på Krapperup, som är markägare, fick vi tillstånd att röja Backen. Målet är att öppna en igenväxande Backe för att öka den biologiska mångfalden.


Idag lördag 7e september så samlades ett gott gäng för att inleda arbetet. Bosse & Gunnel, Göran P, Henrik, Hans & Sara Drake och undertecknad drog igång arbetet. Sly har röjts, björnbärssnår har röjts, några sandytor har öppnats, brink längst upp i Backen har öppnats och parkslidesnår har tagits ned. När vi lämnade var backen luftigare, ljusare och hade ett klart bättre mikroklimat.

Nu hoppas vi att kommande växtsäsong ska visa upp fler arter av insekter och djur, men kanske, om vi har riktigt bra flyt, också backsvalor.


Redan i dag kunde vi noter flera marklevande insekter, bl.a. en grävstekel och ett par arter bladskärarbin.

Kvar att göra finns; björksly ska bort och kanske också lite mer av ekslyet. Kvar vill vi ha lite Salix, nån vresros och nån hagtorn för att hjälpa vilda bin och en del andra insekter till våren. Spår finns redan idag av rådjur, kanske blir de fler. Provgrävningar av grävling finns och kanske blir de mer permanenta där. En rödhake fick delar av sitt revir ockuperat av fällt sly och visade sitt missnöje med det. Kanske är han mer nöjd till våren. Stenskvättorna ute på åkern norr om Backen brydde sig inte så mycket om oss. Inte heller gladorna och vråkarna mot himlen tycktes särskilt intresserade.

En incident råkade vi dock ut för. Vid fikat satt vi i solen med näsorna mot söder. Hur gott som helst! Å så säger Gunnel ”Det är nåt som rör sig” och tittar mot sin vänstra höft. Vi ser då nåt litet pälsliknande som ligger där och drog först slutsatsen att det var ett mycket sjukt litet djur av nåt slag. Göran P drog på sig handskar å fick upp det från gräset; en liten harpalt. Den tittade på oss med sina mörkbruna vackra ögon medan nosen försökte utreda vilka vi var. Harungarnas nedärvda taktik att trycka där morsan lämnat dom brukar vara en bra taktik. Men Gunnel har ju en ovana att sätta sig på saker. Ibland till men för henne själv. Denna gång gick allt bra och harpalten placerades i gräset en bit från oss. Den var borta efter vårt fika.

En strålande dag på Backen. Jag hoppas Naturskyddsförerningen i Kullabygden tar beslut om att vara en aktiv deltagare i den fortsatta utvecklingen av Backen. Inventeringar av växter, svampar, insekter, fåglar och djur vore intressant att följa över åren, så vi kan se om den biologiska mångfalden ökar som vi hoppas.

Tecknar Lasse Blychert
Foto: Bo Petersson

 

Svampexkursion den 31 augusti 2019

Vi var ett femtontal personer från Naturskyddsföreningarna i Helsingborg och Kullabygden som, så många gånger tidigare, åkte upp till Djurholmen på Hallandsåsens sydsida för att leta svamp. När vi var nästan framme, möttes vi av personer med svampkorgar, varför det gick en rysning genom mig: Tänk om all svamp redan var plockad?

Trots att det varit varmt och torrt under ett par veckors tid lyckades ändå deltagarna samla ihop åtminstone 50-talet arter. När vi började leta efter svamp, slogs vi ganska snabbt av, att många svampar var mögliga och på väg att förintas. Troligen ett resultat av veckans fuktiga värme. Bland de grupper, som var bäst representerade kan nämnas flugsvampar av alla slag och soppar samt kremlor och riskor. Några mindre vanliga arter, som hittades, var fjällsopp och bittersopp. Båda dessa indikerar höga naturvärden.

Vid den efterföljande genomgången av arterna påpekades noggrant vilka, som var ätliga (mer än en gång) och kännetecknen för de snarlika illasmakande, oätliga eller rentav giftiga förväxlingsarterna. Som exempel på giftiga arter visades bl.a. vit flugsvamp, panterflugsvamp och toppig giftspindling. I gruppen illasmakande – oätliga kan nämnas gallsopp, bittersopp, och skarp gulkremla. 

Naturligtvis hittades även matsvampar. Tyvärr var många stensoppar eller Karl Johan angripna av svampsnylting, som gör att foten ”svullnar upp” och blir oformlig samt illasmakande. Några deltagare kunde glädja sig åt att ha brunsopp, kantarell, rödgul taggsvamp och kanske ytterligare något ätbart i sina korgar, när de åkte hem.

Artlista över funna svampar.

Kerstin Persson
Foto: Tom Svensson

 

”Det fantastiska Öresund” på biblioteket i Höganäs den 6 augusti 2019

Den som blickar ut över Öresund upplever säkert hur vackert det ser ut särskilt vid solnedgången. Men upplevelsen är nog densamma vid Kattegatt eller längre norrut. Ska vi märka skillnad måste vi ta oss under ytan. Detta kom dagens föredrag av Jens P. Jeppesen från Öresundsakvariet i Helsingör att visa på.

Det är botten som uppvisar en fantastisk värld av olika djursamhällen.

Här nere vid botten är salthalten nästan densamma som i Nordsjön eftersom vattnet från Kattegatt med högre densitet möter det bräckta vattnet från Östersjön och sjunker under detta och nästan ingen omblandning sker. Man kan säga att djurlivet härrör från livet i världshaven. Här nere hittar man många olika djursamhällen med speciella arter.

Lerbotten på 2040 meters djup, här trivs mängder av det lilla kräftdjuret Haploops som bygger långa rör i leran. På andra lerbottnar av samma djup bildar levande och döda skal av hästmusslan, Modiolus stora rev. Dessa bildar en bra miljö för en mångfald djurarter som till exempel sjöstjärnor, kammusslor, läderkoraller och en mängd andra djur. Många fiskarter fångar sin föda på dessa platser och olika djursamhällen lämpar sig för olika stadier av fiskarnas tillväxt.

Jens berättar hur olika fiskarter gynnas i Öresund vid olika årstider. Till exempel så kommer torsk, pigghaj och småfläckig rödhaj i februari följt av rödspätta och skrubba. I maj dyker piggvar och slätvar upp och på hösten kommer gästande arter som makrill, tonfisk och klumpfisk (bilden ovan). Den senare har ett groteskt utseende, ett jättelikt huvud med fenor på. Den kan bli mycket stor men simmar mycket dåligt.

Vi fick se videor som visar tonfiskar, tumlare och delfiner (bilden ovan) simmande vid ytan. En av dykarna bland publiken upptäcker häpet sin båt på en av filmerna. På grund av klimatförändringarna kommer vi i framtiden att uppleva dessa djur tillsammans med andra som anjovis, sardin och guldmakrill.

Vad är då skälet till att just Öresund är så fantastiskt? Jo, botten får vara orörd och det rika djurlivet på botten får leva ifred då det inte fiskats med bottentrål i Öresund sedan 1932. Detta förbud tillkom för att minska risken för fartygsolyckor. Som bieffekt skapades ett unikt havsområde. Hoppas att det kan fredas så att vi kan bevara ett fantastiskt Öresund till framtiden.

Som tack för ett mycket intressant föredrag överlämnades ”Naturskydds-föreningens guide till ett hållbart liv” till Jens.

Göran Borgström
Foto: Bo Petersson (första och sista bilden
– övriga avfotograferade från bilder visade under föredraget)

 

”Upptäck havets hemligheter” den 4 augusti 2019

Vid Tussans badplats norr om Arilds hamn skulle det finnas något hemligt denna vackra söndag.  Men vad? Sätten att upptäcka hemligheten var många. Dykarna Barbro och Olle hade gått på djupet med uppgiften men de var besvikna. Mycket färre djur och alger än de väntat sig – nästan inga blåmusslor och få fiskar men gott om strandkrabbor och fintrådiga alger. Kan det bero på avsaknad av torsk eller övergödning?

Barn och vuxna som samlats på badplatsen fortsatte att försöka lösa mysteriet med hjälp av diverse utrustning och i högsta hugg med håvar, baljor och luppar finkammade man strandkanten.

Fångsten av grön-, brun- och rödalger undersöktes och man kunde konstatera att allt såg bra ut. Bland annat hittades blåstång med parvisa blåsor och knöltång med enkla blåsor. Fingertång med fästplatta och husrum för många andra djur och frisk grön tarmtång som var fylld med bubblor av syre, bra för djuren som fanns i vattnet.

Tänk att sjöstjärnorna hade ögon på varje armspets. De hade kanske fått syn på blåmusslorna och ätit upp dem. Mums, mums. Inte visste vi att Zlatan var en blå och gulrandig räka och att tångbarken var en koloni av djur.

Allt bevismaterial samlades i akvarier och prickades av efter hand på deltagarnas brickor med havsbingo. Alla fick bingo! Vi hade kommit närmre havets hemlighet. Nu vet vi mer om varför vi måste vara rädda om livet i havet och det är ingen hemlighet.

Göran Borgström
Foto: Bo Petersson

 

Ängens dag på Zackows mosse den 3 augusti 2019

Vi möttes av klarblå himmel och en temperatur, som i skuggan låg på 23 grader. Men i solen ute på den öppna delen av högört-ooch fuktängen steg temperaturen, betydligt!

Bland de närmare 15-talet deltagare var många intresserade av att pröva att slå med liarna. Med erfarenhet från förra årets liekurs, kollades först skärpan på liebladen.

Slåtter med föreningens nyinköpta och allra finaste lie.

Slåtter i östra partiet av mossen, där många av oss fastnat och haft stora svårigheter att komma loss.

Det slåttrade gräset samlades upp och fördes bort.

Välförtjänt vila med fika. Foto Ulrik Alm.

De kärvänliga kossorna föstes efteråt in på den nyslagna ängen.

Text och foto, om inte annat anges: Kerstin Bergelin

 

Vasslåtter på Zackows mosse den 29 juni 2019

Vi hade tur med vädret – det blev inte så varmt. Efter en snabb genomgång kom vi, en styrka på 8 personer, i gång – 4 slog med lie och resten räfsade och släpade bort det slagna.

En välbehövlig paus för dryck och energitillskott och sen gjorde vi det färdigt. Vassen i rikkärret  var borta.

Innan det var dags att bryta hann Lasse dessutom att skruva ihop en ny, stadig spång att lägga över diket genom rikkärret.

Gunnel och Bo Petersson

 

De vilda blommornas dag den 16 juni 2019

Eftermiddagsvandring i Strandhagen i Arild

Ett 30-tal deltagare njöt av en nästan vindstilla , härlig sommardag på den ohävdade vackra strandängen. Deltagarna informerades först om Årets växt 2019, d v s tre Tätörter, utsedda av Svenska Botaniska Föreningen. Rapportering av noterade fynd sker till Artportalen (www.artportalen.se). Även ett litet häfte ”Växter jag mött i år” med 111 vanliga växter delades ut. Här fanns då möjlighet att pricka av en del arter, som sågs under vandringen.

Knylhavre. Hundratals och åter hundratals svagt böljande grässtrån drog allra först deltagarnas  uppmärksamhet till sig. Visst var det knylhavre. Knyl= knöl och syftar på den uppsvällda jordstammen.

Strandtrift. Någon pekade på den härligt doftande strandtriften med många små rosenröda blommor tätt samlade i ett runt huvud. Rosettbladen var smala och gräslika. Vilken utmärkt anpassning och bra skydd mot saltstänk och minskad vattenavdunstning. Även längs våra vägar kan man se stora populationer med rikligt blommande trift. Orsaken härtill är saltade vägbanor vid halt väglag.

Reseda. På stigen ganska nära stranden växte gulreseda ännu inte helt utslagen och några vackra blommande ex färgreseda, som också kallas vau. Färgresedan odlades förr som färgväxt och gav en mycket ljushärdig gul färg.

 Lök. Vilken sorts lök kan dessa ganska höga vara, undrade någon? Valet stod mellan skogslök, sandlök och backlök. Vid en noggrann undersökning såg vi, att blomställningen hade två oliklånga hölsterblad, vilka gav rätt svar, nämligen backlök.

Fingerört. På en ganska torr inte helt gräsbevuxen yta upptäckte vi bland flera olika gulblommiga ganska låga arter en med speciella blad. Tydligt kunde vi se femfingerörtens femfingrade blad, gröna på ovansidan och tätt silverhåriga på undersidan. Släktet Potentilla tillhör familjen Rosväxter.

Revor. På vissa ställen på strandängen låg långa revor, en del utan taggar och sådana med rejäla taggar. Till första gruppen hörde vildkaprifol, som är högerslingrande och en av våra lianer. Den andra gruppen representerades av stenros, vanlig här vid kusten, jämte årets många, långa björnbärsrevor. I denna miljö upptäcktes ovanligt många långsamt krypande vinbergssnäckor.

 Harkål. Vi kunde inte se varken harar eller kaniner men däremot många redan nu med gula blommor utslagna ex harkål. Växten äts gärna av harar och vi kan använda dess blad i sallader. Harkål tillhör familjen Korgblommiga.

 Brudbröd. Många av deltagarna beundrade de otroligt talrika brudbröden, som just nu stod i sitt vackraste flor. Växten är släkt med älggräs och dess blomma innehåller också salicin, som i vår kropp omvandlas till salicylsyra. Det är en medicinalväxt med smärtstillande verkan. Här i naturreservatet fick vi inte gräva upp de på rötterna sittande små smakrika och stärkelserika knölarna, som fanns nere i jorden. Dessa användes förr som kalasmat, främst vid bröllop. Vilken bra förklaring när det gäller bakgrunden till växtens namn.

 Daggkåpa. Det hade inte regnat tidigare på natten eller dagen, men ändå fanns det litet ”dagg” i daggkåpornas bladskålar. ”Daggen” är faktiskt överskottsvatten, som under natten pressats ut ur daggkåpans bladspetsar och sedan samlats i själva bladskålen. På medeltiden ansågs daggkåpan av alkemister ha en särskild magisk kraft. Kanske någon har använt daggkåpan som färgväxt? På ylle ger den en vacker gul färg.

Gulmåra. Denna växt kännetecknas av att den är väldoftande, kanske tom för mycket inomhus. Man strödde ut växten för sin vällukt på golvet i matsalen, när det var fest. Namnet trätogräs eller osämjeört hänger nog ihop med resultatet av för mycket mat men framförallt för mycket av olika drycker. Jungfru Marie sänghalm antyder att Maria lät sin nyfödde son sova på gulmåra. Är det kanske bara en skröna? Även denna växt har använts som textilfärg och ger en roströd färgton.

Kungsljus. Både mörkt kungsljus som är flerårigt och vanligt kungsljus, som är tvåårigt träffade vi på intill stigen under vår vandring. Sedan antiken har de gula blommorna hos vanligt kungsljus använts mot hosta och halskatarr. Bladen är tjocka och vitludna på båda sidorna. De har rökts som tobak. Hela den långa torkade växten doppades förr i tjära och användes som fackla.

Vindor. Jag måste också nämna de två härligt doftande vindorna : snårvindan och åkervindan, som på ett elegant sätt slingrat sig högt upp på raka, långa strån av hundäxing. Detta noterades av några deltagare, när blomstervandringen var nästan färdig.

Så mycket vår fina natur kan bjuda oss på helt gratis. Detta lilla axplock är bara en bråkdel av den rikliga mångfald, som fanns att studera på Strandhagen.

Gun Pfern
Foto: Helen Thorn Jönsson

 

Förmiddagsvandring på stranden i Farhult

Med regnet hängande i luften vandrade dussintalet personer iväg mot stranden i Farhult. Vandringen gick på stigar kantade av gåsörtens silvriga blad, ängssyra, blommande kamäxing, vass och luddtåtel. På andra ställen gladdes vi åt att se gråfibbla och rotfibbla, som tyvärr inte lyste så mycket, när solen på himmelen var skymd av mörka moln. Andra gula blommor, som vi såg, var smörblommor och gåsört samt på sina ställen fält av den ljust gula höskallran.

Nere på stranden gick vi förbi bl.a. strandråg, marviol, strandmålla och sodaört. Det uppstod diskussion kring skillnader mellan sodaört och glasört. De tornuddiga, halvtrinda bladen tyder på sodaört.(Glasört har sammanvuxna blad och saknar udd.)  En växt, som vållade såväl mig som deltagarna huvudbry, var odörten, en högvuxen hundkäxliknande flockblommig art med röda fläckar på stjälken. Odörten är mycket giftig.

Andra arter, som noterades av deltagarna, var det mjuka, lena, grårosa gräset luddtåtel samt strandkål och krusskräppa. Från artlistan kan även nämnas strandgyllen, påminnande om sommargyllen, men med uppåtriktade skidor. (Skidorna är utstående hos sommargyllen.)

Jag får inte glömma bort att uppmärksamma strandkvanne med sina rundade, gröngula blombollar och att vi helt pedagogiskt riktigt kunde jämföra gråbo och malört, då de växte mittemot varandra på varsin sida om stigen.

De flesta exemplaren av trift hade blommat över, så vi fick nöja oss med stora mängder styvmorsviol växande tillsammans med bergsyra, rödven och gul fetknopp. Vinden var ganska envis, men det gjorde, att mängder av det skira, rödtonade gräset, rödven, syntes bättre.

Naturligtvis fann vi strax intill parkeringsplatsen ängsnycklar och nattviol, som växte tillsammans med flädervänderot, strandvänderot och ett antal olika klöverarter. Antalet orkidéer var mindre än det brukar vara, trots att man försöker hålla ängen öppen. Trolig orsak kan vara förra årets ihållande torka. Fullständig artförteckning finns på artportalen (www.artportalen.se).

Visserligen var blomsterstudier huvudsyftet för vandringen, men naturligtvis noterade vi allt annat intressant, t.ex. de vackra skärfläckorna på sandrevlarna, tornfalken som ryttlade över strandängen och inte minst ”kullen” påfågelögon-larver som vi hittade på ett brännässelbestånd.

Kerstin Persson
Foto: Bo Petersson

 

Naturnatt i Kullabygden den 5 juni 2019

Ett gott gäng samlades på Gruvtorget, som vanligt, för avfärd mot Krapperup. Väl där anslöt ytterligare några och senare på kvällen, vid dammen i Krapperupparken, ännu några. Totalt blev vi ett 15-tal Naturnattvandrare under Ulrik Alms kunniga och trevliga ledning.

Kvällen bjöd oss på runt 27oC, svag vind å ett vackert lätt dis nere över Öresund. En sån där magisk kväll, som man får spara i minnet till vinterns blåst och kyla. Promenaden gick genom Krapperupparken, över åkrarna västerut ner mot fäladen. Så tog vi söderöver längs fäladen för att till slut svänga österut upp i parken igen för ett stopp vid dammen i Krapperupparken. Strax innan 23 var vi så nöjda med exkursionen och vände hemåt.

Artlistan denna kväll kom att omfatta fåglar förstås, men också däggdjur i kanske lite oväntad omfattning. Nedan ett axplock ur listan. Redan på väg ner genom Rosariet såg vi en rödstjärtshanne som jagade flitigt i barrväxtkanten. Bofink och gransångare förstås. Svalor och tornseglare mot himlen. På vägen ner mot fäladen lyssnade vi på näktergalar, som sjöng för oss. Vackert? Det kan diskuteras. En härmsångare hörde vi också. Denna flygande ”ljudtekniker” som samplar ljud från sitt vinterviste i Afrika.

Väl nere på fäladen möttes vi av enstaka grågäss ner mot havet, svalor, häckande svan i en vassrugge, törnsångare och en glimt av hämpling. En större hackspett letade middag bakom bark. En diskussion hade vi kring en misstänkt ”Aves isolatissimus”; en blänkande isolator till  en eltråd, som först kunde tagits för en fågel. Nere på fäladen kunde vi lägga tumlare till listan över kvällens däggdjur. Dessutom fanns sjöfågel ute på havet, men då tubkikare saknades blev vi inte klokare än så.

Väl uppe vid dammen diskuterades bl.a. Charles & Emma Darwin. Ulrik gav oss insiktsfull info kring hur Charles i sina funderingar drevs mot den lära vi alla vet han står för, medan hans hustru & finansiär Emma var djupt religiös och därmed på kontrakurs med maken Charles tankar.

När vi väl hade satt igång våra fladdermusdetektorer öppnade sig en helt ny fördold värld för oss; vi kunde ”höra” fladdermöss. Kvällens huvudattraktion; Chiroptera eller ”handvingarna”, som det latinska namnet betyder. Dessa däggdjur har genom konvergent evolution lärt sig att flyga och leta mat i lufthavet med ekolodning. De är vår världs näst artrikaste däggdjursgrupp. Bara gnagarna är fler.

Detektorerna fångade upp fladdermössens ekolodande efter insekter och omvandlade det till för oss hörbart knatter. Frekvenserna i ursprungsljudet gav oss insikt i arterna. Vi noterade först brun fladdermus och pippistrel när mörkret sänkte sig. Lite senare till arenan kom vattenfladdermusen, som jagar tätt tätt över vattenytan. Ulrik lyckades också fånga fladdermöss i ljuset från sin ficklampa. En helt fantastisk upplevelse för myggbitna åskådare.

Vattenfladdermusen, som andra fladdermöss, är en riktiga konstflygare. Men inte bättre än att det då & då går fel för den så att den hamnar i vattnet. Vatten-fladdermusen är dock simkunnig och kan dessutom starta från vattenytan. Så den löser sin prekära situation. Tack & lov såg vi inget av detta.

Efter lyckad fladdermusspaning promenerade vi åter till bilarna och skildes efter en helt fantastisk Naturnattsexkursion.

Lasse Blychert
Foto: Ulrik Alm

 

Kvällscykling längs banvallen den 23 maj 2019

Det är aldrig antalet ögon som avgör kvalitén på en exkursion. Det kan Margit och undertecknad verifiera. Det var bara vi två på underbar cykeltur österut längs gamla banvallen bort till Svedberga kulle där vi gjorde avsittning och promenad.

Törnsångare, gulsparvar och koltrastar under själva cykelturen. Framme på ”berget” mötte vi en handfull dovhjortar som helt utan brådska drog sig in i den vackra grönskan. Fin fågelsång i den stilla kvällen, grön-, gran- och lövsångare, svarthätta, trädgårdssångare och taltrast. Den senare satt helt öppet på en stolpe – inte så vanligt, brukar vara lite diskret när det gäller att visa upp sig.

Vi tog kvällsfika på toppen. Trädpiplärka sjöng alldeles intill, en flock steglitser landade till i en ek. Och så utsikten! Visst är vårt hemmarevir fint; rapsfälten, dungarna, Skälderviken i fjärran och sen en gul sol i ryggen över alltihopa. Här kunde vi bli sittande länge, men hur länge vi än väntande, så ville grävlingarna vid grytet inte vara på exkursionen. Inga lurviga kvällsvandrare – bara fotsteg i gruset utanför grytet.

Text och foto: Ulrik Alm – gulsparv vid annat tillfälle

 

Kvällskonsert i Kristinelunds bäckravin den 14 maj 2019

Kvällen var behaglig och riktigt stilla, ovanligt denna blåsiga vår. I ett härligt kvällsljus gick vi, sexton deltagare, den vanliga rundan i bäckravinen.

Kvällstid är ju fågelsången aldrig lika intensiv som på morgonen men vi fick höra flera svarthättor, gransångare och steglitser. En trio fågelarter som ökat kraftigt de senaste decennierna.

Andra arter som hördes var gärdsmyg, bofink, taltrast och ringduva. På samma ställe som förra året höll en irriterad större hackspett till. Kanske är en häckning på gång här även i år.

I våtmarken simmade ett par gråhakedoppingar, liksom några gräsänder och sothöns. Fiskmåsar satt på den lilla stenön, ladusvalor jagade över vattnet och en bit österut passerade en ljus ormvråk.

Vi gick tillbaka precis ovanför ravinen och passerade den jättelika, nu färdigbyggda, ridanläggningen.

Göran Paulson
Foto: Bo Petersson

 

Skånsk Landskapsdag den 9 maj 2019

Denna anordnades i år av Helsingborg stad under mottot ”Grönskans plats i tätortslandskapet.” Hundratalet förväntansfulla från Skånes olika kommuner hälsades välkomna av andre vice kommunfullmäktigeordförande Inger Nilsson.

Mia Jungskär, stadsantikvarie, berättade om det grönas betydelse genom åren, för mat, estetik, hälsa och nöje.

Widar Narvelo och Fredrik Bengtsson, ekologer, presenterade Helsingborgs grönstrukturarbete – från fysisk planering till praktiskt genomförande. Pålsjö skog köptes in av kommunen 1905, men blev naturreservat först 2016. Där håller man på att göra ny skog av en del av åkermarken. Barnens skogsplantering är en del av detta. Man håller också på med våtmarks-anläggningar och utvidgning av skogsbryn.

Christel Kvant, journalist, talade om trädgårdens betydelse för människor i olika tider. Nästa skede är trädgårdarnas betydelse för den biologiska mångfalden. 10% av stadens grönytor är villaträdgårdar och där bör trädgårdsägarna ta sitt ansvar och ha mer blommor till föda för humlor och solitärbin.

Malin Andersson och Minna Hatti från Länsstyrelsen informerade om hur översiktsplaneringen skall hantera den tätortsnära naturen och hur rådgivningen till kommunerna skall se ut.

Minna ställde frågan: Vad är Friluftsliv? Svar: Vistelse utomhus i natur- och kulturlandskap för välbefinnande utan krav på tävling. Fem olika typer:

  1. Storslagen t.ex fjällvandring
  2. Fysisk aktivitet – löpning i skog
  3. Vetenskap t.ex ornitologi
  4. Nyttobaserad typ svampplockning
  5. Socialt, naturen ett vardagsrum.

Stora vinster med utevistelse är minskad stress, förbättrad psykisk hälsa etc.

Efter lunch bussades vi ut till Pålsjö skog och fick en guidning, där man förklarade syftet med olika åtgärder. Man har inga avkastningskrav på skogen, utan den skall skötas för att ge mesta möjliga tillfredsställelse för brukarna, och bidra till biologisk mångfald. Ex. på åtgärder är: Öppningar för utsikt, låta fällda trän vara kvar, men ej på stigar och gärna samlat, skogsridåer. Drömskogen gjord enligt barns önskningar för barn, informationsskyltar. Kommunen driver även en del odling av ekologisk spannmål, då ingen arrendator var intresserad,

Madeleine Nielsen

 

Länsstämma i Höör den 4 maj 2019

Dagen inleddes med en exkursion under ledning av Torbjörn Tyler. Exkursionen fick emellertid genomföras i bäckravinen vid Stenkilstorp strax öster om Dagstorpssjön. Busschauffören ansåg nämligen inte att bussen kunde framföras längre på planerad väg. Via en bitvis besvärlig terräng vandrade vi till vulkanrester där marken innehöll basiska bergarter.

Den gula skunkkallan, en mycket invasiv art, hade här bildat ett mycket stor bestånd. Vi fick också tillfälle att studera en mängd olika mossarter.

Lunchen som bestod av en ekologisk och närproducerad buffé serverades på Älvkullen, där också stämmoförhandlingarna hölls. Linda Birkedal omvaldes som ordförande och dessutom fick styrelsen en ny medlem, Therese Ek. Hjalmar Dahm valdes in i styrelsen för Stiftelsen Hörjelgården. Denna har för närvarande god ekonomisk balans. Kretsrådets framtid diskuterades kort. Margit Anderberg kommer att utarbeta ett förslag om kretsrådets vara eller ej, som ska gå på remiss. Det informerades också om stadgeändringar inför nästa stämma.

Gunnel och Bo Petersson

 

Fagning på Zackows mosse den 13 april 2019

Hm, -4 grader på morgonen! Men vi möttes väl av stilla vind och en sol, som lyste från klarblå himmel.

Ett 20-tal deltagare, varav halvdussinet Juniors Rangers från Jonstorps scoutkår, genomförde entusiastiskt ett viktigt arbete.


Nya stabila spänger snickrades ihop och lades ut både över och till fuktängen.


Bräsket inne på rikkärret sågades ner…


…och bars bort, till stor del av de unga scouterna med flyt i benen och kraft i armarna.

Allt gammalt murket  virke från de kasserade spängerna transporterades bort från mossen.


Fin belöning fick vi med seglande brun kärrhök, glada och ormvråk. Kattuggleboet befanns vara bebott och en gransångare gladde med ”sill salt, sill salt”. Och också några gullvivor i blom bidrog till välbefinnandet.

Kerstin Bergelin
Foto: Bo Petersson

 

Grod- och paddexkursion den 6 april 2019


Efter ett par veckors hårda vindar hade det lämpligt nog lugnat sig och temperaturen under dagen hade varit hög så det var runt tjugo förväntansfulla deltagare som samlades till årets upplaga av groddjursexkursionen.


Som vanligt började vi, vid Björkeröds parkering, med en genomgång av groddjurens ekologi och med en uppvisning av en padda och två salamandrar. En morkulla drog förbi med sin karakteristiska flykt och läte.


Vandringen bort till Mölle mosse gav förbluffande få paddor men väl framkomna sågs mängder av paddor i vattnet.


Vid varje punkt vi stannade vid kunde 20–25 paddhanar ses, mestadels rätt stilla, men ibland tumlade de runt i vattnet eller simmade på ytan. Inga amplexuspar (par i parningsställning) sågs men på land hittade vi två honor, som uppenbarligen var färdiglekta och på väg bort från mossen. Några mindre vattensalamandrar kunde också ses i vattnet.

På väg tillbaka mot bilarna hördes två hoande kattugglor nära Mölle mosse och ytterligare en (plus en hona) närmre parkeringen – en fin avslutning på kvällen.

Göran Paulson
Foto: Bo Petersson

 

Strandstädning, Mölle fälad, den 24 mars 2019

Fin dag ‒ och fint blev det! Ett femtontal plockare lirkade fram plast, repsnoddar, gamla gympaskor, flaskor, frigolit m.m ur snåren på fäladen. Skräpet kilar gärna fast sig... Men vi gav oss inte. Samtidigt är det trevligt att rapportera en positiv miljönyhet. Allt mindre mängd skräp flyter numera iland längs vår sträcka. Vi blev glatt påhejade av tofsvipor, starar, ett par rapphönor ‒ och minsann ‒ två små kungsfåglar hoppade bland snåren alldeles i början av vår tur:

Tack alla medverkande!

Ulrik Alm
Foto: Bo Petersson och, kungsfågeln, Pål Sommelius

 

Ugglekväll på Svedberga den 21 mars 2019

En fin kväll, fullmånen visade sig kort men dök sen ner bakom molnslöjorna. Vi var runt 25 personer, flera unga människor, som gick rundan om sluttningen på östsidan, förbi torpet och sen upp för "kälkbacken" tillbaka mot planen vid Svedberga gård. Och vi blev belönade. Vi hörde både kattugglornas klassiska hooande, liksom deras s k "klävitt"-läte. Alltid en härlig upplevelse! Och minsann; var inte en vårtidig fladdermus också ute och flög. Gissar på att det rörde sig om nordfladdermus.

Ulrik Alm
Foto: Bo Petersson

 

Klimat- och Miljömässa den 17 mars 2019


En sån dag! Musik, konstverk, föredrag, panelsamtal, miniutställningar m.m.


Meteorolog Mats Andersson gav kunskaper om klimatläget. Hur är det med permafrosten, vad menas med tröskeleffekten &c.


Johanna Sandahl, ordförande i riksstyrelsen för Naturskyddsföreningen, och Linda Birkedal, dito för länsförbundet i Skåne, gav miljötips med boken ”Ett hållbart liv” som underlag.

Vid ett panelsamtal senare på eftermiddagen medverkade (fr. v.) Erik Ahlskog (ICA Kvantum), Magnus Pettersson (Höganäs AB), Linda Birkedal, Lennart Bengtsson (Wapnö gård), Johanna Sandahl, Per Håkansson (Svenska kyrkan), Peter Schölander (Höganäs Kommun) och Mats Andersson. Moderator var Ulrik Alm och många frågor från publiken besvarades.


Vi fick åhöra fina musikinslag under dagen. Cornelia Brandt inledde med att spela Vivaldis Våren på violin.


Judith Cavallin bidrog med Vivaldis Hösten, Suzanne Ingvaldson, flöjt, spelade Andante av Mozart och en polska och som avslutning spelade och sjöng Eva och Lars Löfgren bl.a. Lalehs En stund på jorden.

Kajsa Palmquists installation ”Hav av plast” var dubbeltydigt. Det föreställde havslevande organismer men materialet var plastskräp – sådant som inte skall finnas i havet eller någonstans i naturen! Men som konstverk prydde det sin plats.

Bertil Englert bidrog med skulpturer och en målning med anknytning till vad vi bör beakta i naturen.


Malin Broman hade ett överdådigt bord med grönsaker och bjöd på smakrika anrättningar. Jan Trulsson i Ingelsträde, relativt nytillkommen Kravbonde, berättade om övergången till produktion av kravcertifierad mjölk och olika användning av hampa. Lennart Bengtsson, Wapnö gård, gav information om verksamheten och bjöd på jättegod yoghurt.


Ute i foajén fanns representanter för Rekoringen med produkter som honung, bröd och pepparrot.


Vår förening hade ett stånd där vi bl.a. sålde boken ”Ett hållbart liv” men också luppar, fågelholkar och naturböcker för barn.

Elever från Nyhamnsskolan såg till att vi fick stilla vår hunger genom försäljning av goda smörgåsar och dito bakverk. Det blev ett tillskott till deras planerade resa till Auschwitz.

Och så var dagen slut, vi packade ihop våra saker och åkte hem ganska nöjda men trötta.

Gunnel och Bo Petersson

 

Årsmöte den 5 mars 2019

Under stämman omvaldes Ulrik Alm för ett år till ordförande. Margit Drackner, Göran Paulson och Gunnel Petersson omvaldes på två år till styrelsen och Madeleine Nielsen nyvaldes på två år. (Övriga styrelseledamöter var valda till stämman 2020).

Bengt Svensson, som avböjt omval, avtackades med åtta träd till Vi-skogen för sitt värdefulla arbete hittills för föreningen.

Efter kaffe med hembakat bröd visades ett bildspel med bilder från föreningsaktiviter 2018, som Bosse P sammanställt av egna och andras bilder.

Gunnel Petersson

 

Studiebesök på Höganäs AB den 7 februari 2019

Det blev mycket folk, ett drygt 30-tal, som infann sig till Naturskyddsföreningens i Kullabygden besök hos Höganäs AB. Vi blev mottagna med fika & kanelbulle på Sandflygsgården av bl.a. bolagets hållbarhetschef Raissa Kruse och energikoordinator Magnus Pettersson.

I december 2018 mottog Höganäs AB Höganäs kommuns miljöpris för sitt arbete med att ställa om till förnyelsebart kol för att nå en långsiktigt hållbar och klimatsmartare processer. Energin som ”blir över” i produktionen går idag ut på fjärrvärmenätet i Höganäs, men ytterligare användningar inom bl.a. växthusodling är möjlig. Slaggprodukter som bildas kan användas som ballast i betong och vägkroppar.

Människan har gjort järn i över 2000 år. Fram till slutet av 1600-talet var framställningen baserad på träkol. Därefter på fossilt kol. Höganäs AB’s råmaterial, järnmalm eller magnetit, tas från LKAB i Kiruna och transporteras till Halmstad där företagets smältverk finns. Skrot används också. Malmen smälts i en bågugn, vilket är mycket energikrävande. Totalt förbrukar Höganäs AB ca 600 MWh/år i Sverige. Mycket av detta är el, men naturgas och biogas är också viktiga insatsämnen/energier.

Höganäs AB levererar järnpulver till sina kunder, som förädlar produkterna vidare. Transporterna går från smältverket i Halmstad per bil till Höganäs. Efter pulverframställningen i Höganäs går det på bil till Helsingborg och per båt till kund. Bilarna körs på RME; ett förnyelsebart bränsle. Kunderna finns ofta i bortre Asien. Pulvret använts ofta till att göra finmekaniska detaljer i symaskiner, växellådor, bilmotorer, handverktyg, men också i müsli. Vid traditionell tillverkning genom svarvning, fräsning och annan bearbetning skulle det krävts mycket mer material. Pulvret pressas i formar under högt tryck och bildar då en detalj som håller ihop relativt bra. Därefter sintring i ugn. Det blir då den detalj man avsett framställa. Denna sintring är besläktad med sintring av keramiska material.

Via den svenska branschorganisationen Jernkontoret och det statliga stödprogrammet ”Klimatklivet” har företag verksamma inom järnframställning i Sverige tagit fram en process för att framställa förnyelsebart kol. Processen kallas WoodRoll. Nu återstår ”bara” att få det kol som framställs användbart i järnframställningen. Problemen ligger i att förnyelsebart kol innehåller alkaliska jordartsmetaller som natrium och kalium, samt ofta för höga halter av fosfor som ett resultat av gödsling av det material som är råvara i processen. Råmaterialet kan i princip vara nästan vad som helst från organiskt material som gödsel och slaktavfall till GROT; GRenar Och Toppar, dvs rester vid skogsavverkning.

Processen ger kol, men också gaser; pyrolysgas och syntesgas. Dessa kan användas som bränsle i processen, men även i andra applikationer. En är att rena fram vätgas att köra bränslecellsfordon på; klimatsmart. Höganäs AB har en provanläggning som kommer att använda framställd vätgas istället för fossil naturgas. Försök görs också i att använda förnyelsebart kol i pulverprocesserna. Mycket jobb återstår, men för långsiktig lönsamhet så anser Höganäs AB att detta är vägen framåt för en hållbar framtid. Begreppet hållbarhet definierades i Brundtland-rapporten initierad av FN 1987 som ”En hållbar utveckling är en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov".

Kvällens värdar tackades med var sitt exemplar av Naturskyddsföreningens guide till "Ett hållbart liv".

Stort Tack till Höganäs AB för en mycket givande kväll!

Lasse Blychert
Foto: Bo Petersson

 

Vinterfågelexkursion den 20 januari 2019

Morgonen inleddes med ett par lätta snöbyar, men i stort sett fick vi rimligt väder under förmiddagen. Tjugotvå deltagare mötte upp vid Gruvtorget och glädjande nog var fyra av dem ungdomar under tjugo år.

Vi började med en örnrunda och bara ett par hundra meter in på Lönhultsvägen blev det ett stopp för en rovfågel i trädridån vid Viaköp. Viss tvekan om arttillhörighet men när den gav sig iväg med tunga vingslag var det ingen tvekan – en ung havsörn.

En dryg kilometer längre fram stannade vi igen. Uppemot 50 sångsvanar betade på ett höstrapsfält och en hel del rådjur rörde sig i området.

En bra bit bort satt en vuxen pilgrimsfalk och i tubkikaren framträdde den karakteristiska huvudteckningen fint. Ett par stycken av oss hörde helt kort en sånglärkas lockläte. Övervintrare eller tidigt vårtecken?

Färden fortsatte förbi Lönhult, Höghult och Stureholm med ett stopp vid vägen in mot vindkraftverken. En gåsflock gick och betade på fältet söder om Bjärbolund. Grågås dominerade men även bläsgäss, kanadagäss, vitkindade gäss och åtminstone en spetsbergsgås sågs. Någon hittade även en sädgås i den rätt stora flocken.

Nu hägrade en fikapaus varför vi styrde kosan mot Sibirien och fågelmatningen där.

Kaffe och smörgås för oss medan talgoxar, blåmesar, entitor, svartmesar och nötväckor for i skytteltrafik för att förse sig med frön. Vi hade hopp om tofsmes och vår trägna väntan gav till slut resultat med minst en individ.

Som vanligt avslutade vi vid Sandön. En hel del storspovar födosökte, liksom en rödbena medan en ensam gravand nog var det mest överraskande.

Exkursionen avslutades som den började. En ung havsörn kom flygande från Rönnen och slog sig ner på en sandrevel. Här satt den uppemot en halvtimme, omgiven av kråkor, för att sedan, just när vi drog oss tillbaka mot bilarna, dra vidare mot öster. En fin avslutning på en lyckad förmiddag!

Göran Paulson
Foto: Bo Petersson

 

Annandagstur den 26 december 2018

Annandagstur som verkligen blev en ”annan” tur. Väderön var tänkt, men till följd av arrangörsmiss från rederiet, var det begränsat med platser på den ”lilla” båten. Vi fyra personer från vår förening, plus säkert 40 övriga, fick inte plats på båten. I stället gick vi först en kustvandring och körde sen upp och fikade vid Hovs hallar. Skarvar, ejder, bläsänder, knipor ute på sjön. Vackra band med svanar kom flygande.

Vägen hem gick över Vegeholm–Välinge. När vi såg ett flertal bilar i vägkanten förstod vi att något var på gång. En större skrikörn har siktats i våra trakter under senaste veckan, och nu fick vi den både flygande och sittande i skogskanten. Säkert var där något kadaver i närheten. 1–2 havsörnar slog nämligen också sina lovar. Slutet gott, allting gott! Och tack Lasse B för skjuts i gasbil!

Ulrik Alm
Foto, från annat tillfälle: havsörn över Svedberga

 

Kommunfullmäktige den 13 december 2018

Naturskyddsföreningen fick några minuter vid årets sista möte i kommun-fullmäktige. Lasse Blychert och undertecknad Gunnel Petersson representerade den arbetsgrupp som haft kontakt med politiker beträffande klimatfrågan.Vi informerade om det klimatarbete som föreningen håller på med. Starten inleddes med ett föredrag av Kjell Mårtensson,” Är ständig ekonomisk tillväxt möjlig?” Det fortsattes med seminarier med tema ”Planeten Jorden har feber” och sen med olika arbetsgrupper.

Som tack för att de politiska partierna tagit sig tid att besvara en enkät som föreningen skickat till dem om kommunens klimatmål, erhöll de var sin bok, Naturskyddsföreningens guide till ett hållbart liv.

Gunnel Petersson
Foto: Bo Petersson

 

Adventsvandring på Kullaberg den 9 december 2018

Liten grupp – och liten artlista. Men vackert, närmast vindstilla och skönt var det. Vi började vid nedre parkeringen Himmelstorp och vandrade sen via Bergahusen upp mot Himmelstorp där vi spanade ut över förvånansvärt gröna betesmarker. Enstaka ormvråkar patrullerade, så också ett par korpar. Därmed var det slut på ”storfåglarna” ( om vi inte räknar enstaka ejdrar och vitfågel ute över Skälderviken). I den mindre divisionen såg flera mesar vid fågelmatningen, liksom, nötväcka och större hackspett.

Ulrik Alm
Foto taget vid annat tillfälle – men vi såg flera blåmesar...

 

Längs Örjabäcksleden den 17 november 2018

Vi var sex deltagare som bröt upp från Höganäs och framme vid Ausås kom ytterligare en, samt Anders Nilsson från lokala byaföreningen. Anders gav oss en kortfattad introduktion till leden som färdigställdes år 2000 och alltsedan dess skötts av ideella krafter. – Tror vi kände igen oss i våra omsorger om Zackows mosse. Örjabäcken – upprinning bortåt Söderåshållet om jag uppfattade det rätt – rinner i krokiga bågar genom jordbrukslandskapet.

Bäcken omgiven av en bård, kanske hundra meter på bägge sidor, av lövskog av skiftande sort, ek, björk, alskog, partier med mera buskar som slån och hassel.

Inga långa artlistor i november; ett par ormvråkar, förmodligen på maskjakt nere på backen, klongande korp, en stor flock siskor, gärdsmyg, björktrastar, nötväcka, mesar. Hägern såg vi också – eller rättare, lämningarna – här och var utmed bäcken fanns ljusa områden med spillningsfläckar. Ett grävlingsgryt anades i skogskanten.

Ulrik Alm
Foto: Bo Petersson och Ulrik Alm

 

 

Ryds marknad den 27 oktober 2018

Regn och blåst när föreningens stånd gjordes i ordning på morgonen. Men som vanligt ställde flera upp för att bemanna det. Och även om antalet marknadsbesökare var mindre än vanligt så var det en del som stannade vid vårt stånd både för en pratstund och för att handla.

Gunnel och Bo Petersson

 

Efterslåtter på Zackows mosse den 21 oktober 2018

Det var nästan helt mörkt, när vi, en lieman och fyra räfserskor, äntligen hade fått bukt med det täta skiktet av tagelsäv, hårda viden och den högväxta vassen.

Också några högar med slaget gräs från föregående slåtter samlades ihop.

Med avbrott för dokumentation av en av de få svampar, guldskivling, som klarat den heta sommaren.

Vi fick sedan en fin avslutning på dagen med uppvisning av jagande fladdermöss över hustaken.

Kerstin Bergelin
Foto: Kerstin Bergelin och Hans Drake

 

Livet under ytan i Öresund den 20 oktober 2018

Vi var ett tjugotal personer som bänkat oss i Höganäs Båtsällskaps klubbhus denna lite mulna oktoberdag. Alla var vi nog nyfikna på att få veta vad som döljer sig under ytan i Öresund. Den som skulle guida oss i djupet var dykaren Jonny Magnusson från sportdykarklubben Delfinen i Helsingborg. Den inledande frågan var om man kan räkna Öresund med ett maxdjup på 50 meter som ett grunt eller djupt sund. Det som står klart emellertid är att det består av två olika vatten ovanför varandra, ett salt undertill från Kattegatt och ett lite mera utsötat ovantill från Östersjön.


Jonny berättade hur Öresunds miljö tidigare förstörts av orenat avlopp, sandsugning och allmänhetens dåliga omdöme. Miljön var allvarligt hotad. Efter en miljödemonstration i Helsingborg 1988 och bildandet av Öresundsfonden har förhållandena i Öresund successivt blivit bättre. Ett exempel på detta fick vi se när vi kunde följa dykare genom ålgräsängarna på botten och se hur vackert det kan vara. Här lever mängder av små och stora djur. Allt från små räkor och musslor till fiskar som tejstefisk och torsk trivs här. Sundet lockar också till sig spännande djur som tonfiskar och delfiner.

Lite matlagningstips fick vi till sist också. Alger kan man nämligen tillaga och äta. Tillsammans kunde vi nog konstatera att utvecklingen går åt rätt håll och att vi kan se ljust på framtiden för vårt vackra Öresund.

Göran Borgström
Foto: Jonny Magnusson

 

Klimatkonsert den 7 oktober 2018


Över 150 besökare kom till Himmelsfärdskyrkan i Höganäs och sena eftermiddagens konsert med klimattema. Per Nyrén, välkänd musikprofil i vår bygd, deltog i vår seminarieserie i våras och detta var hans idé och bidrag till en annorlunda uppföljning. Han var givetvis inte ensam, Per Nyréns vokalensamble, en skönsjungande kör gjorde allt mycket njutbart och tänkvärt. Några av sångtitlarna kan ge en glimt av innehållet; Aftonen (Hugo Alfvén), I furuskogen (Wilhelm Peterson-B), Med ögonen känsliga för grönt (Barbro Hörberg med arrangemang av kvällens basist Lars Lövgren) samt avslutningsnumret, Allting har sin tid med text från Predikaren. Michael Hoff kompletterade de sjungna inslagen med textläsning och undertecknad reflekterade i tal kring kvällens tema.

Ulrik Alm
Foto: Bo Petersson

 

Svamprådgivning den 22 – 23 september 2018


Efter den långa sommarens uttorkande hetta kom äntligen regnet. Och svamparna, varav en del arter i stora mängder.


Vid vår svamprådgivning i samband med den stora traditionella skördefesten på Brunnby Boställe stod nog främst sopparna i fokus, som veckorna innan utställningen formligen hade exploderat i sin förekomst. Ätliga arter, som karljohan (stensopp), brun-, smör-, gryn-, lärk-, björk-, fläck-, blod-, rut-, sand-, ör-, sammets- och tegelsopp, bittra skarpa arter som peppar-, bitter- och gallsopp samt den rödlistade dystersoppen demonstrerades inför en jämn ström av besökare. Totalt 17 arter!

En lite lurig art, som också har haft ett mycket gott år, är narrkantarell (falsk kantarell). Vilket kan vålla bekymmer genom dess skenbara likhet med kantarell. Bekymmersamt särskilt i år, eftersom kantarell inte har hittats i våra trakter, trots mångas eftersök på kända kantarellställen. I sista stund kunde några få fruktkroppar samlas en bit utanför Helsingborg.

Trattkantarell, efterlängtad och eftersökt, premiärvisades och presenteras tillsammans med en förväxlingssvamp som gullnavling.

Andra förväxlingssvampar, som uppmärksammades var den dödligt giftiga lömska flugsvampen, som jämfördes noga med grönkremla. Liksom den lika giftiga vita flugsvampen, som inte ska förväxlas med champinjoner. Många besökare undrade också över pluggskivling, allmän i år, vilken vi höjde stora varningstecken för.

Men vädret! Varningarna för hårda vindbyar och kraftigt regn var korrekta. Tältet vajade, knakade och under natten blåste svampar och material runt i det ändå väl stängda tältet (– klicka här så visas Kerstin Bergelins lilla filmsnutt från utställningstältet i blåsväder). Så på söndagen lyste solen och längtan efter nya svamppromenader väcktes snabbt. 

Se också reportage i HD från lördagen den 22 på skördefesten med svamprådgivning i Naturskyddsföreningens tält (klicka här).

Kerstin Bergelin
Foto: Bo Petersson

 

Kulturkväll med fladdermöss den 15 september 2018


Naturskyddsföreningen brukar medverka under kulturkvällen i september. Så också i år. Vi valde "Läderlappen" – eller mer korrekt, en kvällsamling i Tivoliparken med tema fladdermöss. Göran Paulson, till vardags biologilärare på Kullagymnasiet, och undertecknad höll en dialogföreläsning där vi berättade om dessa flygande däggdjur och deras fantastiska anpassningar kring födosök, fortplantning och årsrytm. Det är svårt att "stämma träff" med fladdermöss, därför hade Göran lånat ett par uppstoppade objekt – till stor glädje för de många barn som ingick i publiken.


Efter fältföreläsning gick vi en runda i Tivoliparken. "Knatter" från dvärgpipistrell hördes via våra detektorer och några snabbsynta ungdomar fick också syn på silhuetter mot kvällshimlen.

Ulrik Alm
Foto: Bo Petersson

 

Vadarkväll vid Skälderviken – blev också Stureholm – den 16 augusti 2018


En ljum skön kväll med 15-talet deltagare, däribland en handfull ”internationella”, varför engelskan fick praktiseras då och då.


Gässen, grågäss och något färre vitkindade, dominerade antalsmässigt, men det gick att hitta våra eftersökta vadare. – Tack alla flitiga medspanare med tub! Drillsnäppor höll till på sedvanligt ställe, i första steniga bukten. Längre ut, på sandiga revlarna, såg vi storspov, vackert kopparröd myrspov, kustpipare och strandpipare.


Årets torra sommar hade helt torkat ut dyhålorna på insidan av Rönnen (tack Gunnel Pa, som sprang på spaning!) varför vi tog svängen hemåt om våtmarken vid Stureholm.


Här såg vi eleganta gluttsnäppor, mer diskreta brushanar samt någon enstaka skogssnäppa. Dessutom hägrar, krickor, brun kärrhök och korp. I kvällningen, framåt 20.45-snåret kom rådjur och harar ut på fälten.

Ulrik Alm
Foto: Bo Petersson

 

Ängens dag lördag den 4 augusti 2018

Vi firade dagen med en unik kurs i lieslåtter på Zackows mosse tillsammans med Gyllenstiernska Krapperupsstiftelsen under ledning av LieMats, Mats Rosengren, bokad sedan två år tillbaka.

Intresset för kursen var stort och vi blev tyvärr tvungna att neka en del intresserade medlemmar att delta.

Betesdjuren hade flyttats till Nils Gunnar Jarrings mark sedan flera veckor tillbaka och vattnet, som porlade fram i de små vattendragen gjorde att det fanns gott om gräs att slå både på fukt-och högörtängen.

Vår erfarne kursledare lärde på ett pedagogiskt sätt, vänligt, lugnt och med stort tålamod ut tekniken med lieslåtter. Han visade också hur man bäst sköter detta gamla miljövänliga redskap. Var och en av deltagarna fick individuella instruktioner och instruktiva korrigeringar.

När dagen var över kunde deltagarna ställa in sin egen lie, knacka, slipa med både bryne och slipsten och slå med rätt teknik istället för med kraft. D.v.s. dansa med lien.

Mats var noga med att poängtera hur man säkert rör sig runtomkring på ängen och var och hur man placerar sin lie, när det är dags för paus.

En mycket behaglig dag fullmatad med visdom, avbruten med pauser vid framdukat hembakat smarrigt fika för- och eftermiddag och en lika uppskattad vegetarisk lunch designad Krapperup.

Helsingborgs Dagblad besökte oss på eftermiddagen och hjälper oss därigenom att slå ett slag för att hålla markerna öppna med hjälp av lieslåttter (HDs reportage hittar du här).

Kerstin Bergelin

 

Slåtter av vassen på Zackows mosse den 30 juni 2018

Rikkärret omgavs helt av kämpahög hotande vass, vilket visar att vår årliga slåtter är välbehövlig. Och att många, många händer är välkomna.


Efter ett par timmars röjning enbart med lie av en av föreningens starke män var mycket av vassen slagen,


och sedan hopräfsad och bortförd av pigga deltagare.

Kärrknipprot, rikkärrets allra vackraste orkidé med sin skira rokokomönstrade kjol, var trots den långvariga torkan i full blom. Men övriga orkidéer, gulyxne (på bilden ovan), vaxnycklar och ängsnycklar, hade gått i frukt.

Vid fikat kunde vi glädjas åt en gladas eleganta vändningar helt nära ovan oss.

Kerstin Bergelin
Foto: Bo Petersson

 

De vilda blommornas dag den 17 juni 2018

Eftermiddagsvandringen på Lerhamns fälad


Ett femtontal oerhört vetgiriga och intresserade personer hade, trots kraftig blåst och enligt SMHI annalkande regn från Själland, mött upp strax efter lunch för en vandring på Lerhamns södra fälad. Innan vi nådde fram till fäladen, kunde vi identifiera såväl oxtungans klarblåa blommor som några små exemplar av strandbeta och flera skogslökar eller kajpar, om vi varit på Gotland. Innan vi gick in på fäladen, diskuterade vi bl.a. den invasiva vresrosen och humlets betydelse för öltillverkningen.


Väl inkomna på fäladen kunde vi iaktta hur både vinden, solen och den sju veckor långa torkan påverkat vegetationen. Stora delar av djurens tilltänkta bete lyste gulbruna. Ovanligt många växter var mer lågvuxna än de brukar vara. Dessvärre tilltog blåsten och regnet hängde i luften från mörka moln, som släppte ifrån sig några, trots allt, välkomna regndroppar. På den plats i rännilarnas kanter, där ormax och smultronklöver/blåsklöver brukar växa, hittades endast saltgräs och små förkrympta exemplar av strandkrypa. I gräset hittades såväl smal käringtand som käringtand i det ”vanliga” antalet.


En ”hoptryckt” påfallande krusbladig och taggig tistel, drog till sig uppmärksamheten. Det var en ganska vanlig havsstrandsvariant av åkertistel. På stranden strax intill den multnande svarta tången växte strandmålla med långsmala blad, spjutmålla med triangulära blad, marviol och strandkål. Utanför fäladen fann de alerta deltagarna mogna frukter, s.k. gojibär, på bocktörnet och blåhallon.

För lista över bl.a. arter hittade under vandringen, klicka här.

PS
Ett par veklingar avvek när blåsten tilltog och regnet drog in från väster och återfanns senare värmande sig med kaffe och blåbärspaj på Mölle krukmakeri:

Kerstin Persson
Foto: Bo Petersson

 

Förmiddagsvandringen vid Josefinelust

I år var det den 17:e gången vi firade De Vilda Blommornas Dag här i Kullabygden. Svenska Botaniska Föreningen har till årets växt utsett en trio gullpudror. En utmärkt broschyr om dem delades ut till de mycket botaniskt intresserade 35 deltagarna, som samlats vid Josefinelusts parkering.

Tunga mörka moln övergick snabbt till ett intensivt långvarigt störtregn. Alla rusade till den närbelägna grillplatsen med både stå- och sittplatser.


Planerat var främst att få se de tre rödlistade arterna, som fanns här inom räckhåll. Endast ett hundratal meter från p-platsen växte skogsveronikan, rödlistad VU. Här i bokskogen är den enda platsen på Kullaberg, där man kan hitta veronikan. Den är mycket sårbar, eftersom bilar, där den växer, lätt kan köra över och skada den. Den andra rödlistade arten var skogslysingen NT, vilken fanns i ett kärr bara ett hundratal meter bort i riktning mot f.d. Hjorthagen. Det är endast här i hela nordvästra Skåne, man kan finna den.

Vi gick långsamt ner i riktning mot Möllebäcksmal/Josefinelust och hittade rikligt med sydlundarv en bit bort från bokarnas blottade och knotiga rötter. Vidare längs Möllebäcken som brukade vara livligt porlande, men nu på grund av torkan visade oss en tyst nästan sinad bäckfåra. Här på fuktig mullrik mark pekade någon på en blommande hässlebrodd, vars utbredda vippa snart skulle få nedåtböjda grenar. Växten innehåller kumarin och är väldoftande vid torkning. Den ingick i kyrkobuketten. Att dofta på den var en bra metod att hålla sömnen på avstånd under de långa predikningarna.


Under de höga raka bokträden med täta lövkronor var markfloran ganska sparsam. Här visades gulplisterns vintergröna blad med silverfläckad ovansida och mörkt violetta undersida. Någon tog även chansen att pressa på de illaluktande bladen. Strax intill fanns jordrevan med ytterst få blå blommor i krans men med långa revor. Många ville gärna pressa även på denna växts blad och sniffa in den angenäma doften. Den lär nämligen hjälpa mot huvudvärk.

Framme vid trappan som leder ner till Josefinelustmalen stannade några för att studera en av torkan negativt påverkad strätta men även för att beundra den underbara utsikten mot Skälderviken. Andra gick försiktigt på dem av ösregnet mycket hala trappstegen en bit ner för att fotografera den tredje rödlistade arten stor bockrot NT, som fanns mellan bäcken och trappan. Denna ovanliga flockblomstriga växt med vackert glänsande blad och djupt fårad stjälk kan faktiskt studeras på ett par olika platser på Kullaberg. Den används på samma sätt som bockrot eller backanis, vilken har nästan slät stjälk. Långt fram ända in på 1940-talet såldes på apoteken Pimpinella-droppar mot heshet och halsont. Det blev stor beundran bland deltagarna, när mobilen med foton på stor bockrot skickades runt till påseende. Då kunde de närvarande bättre bli informerade om fler typiska egenskaper hos växten.

När vandringen var slut intogs egen medhavd fika i lugn och ro.

Om någon vill ta del av växtarter noterade i samband med vandringen vänligen klicka här.

Gun Pfern
Foto: Bo Petersson (skogsveronika) och Helén Thorn Jönsson (gruppbilden).

 

Naturnatten den 5 juni 2018.


Naturnatt − utan nattskärra i Vegeholm! Det minns jag inte när det hände senast. Men, men − 14 personer fick en härlig försommarkväll med trast- och rödhakesång, snabbt förbidragande morkulla och kastande fladdermöss över hygget. Vi njöt trots allt, fascinerades (och lite oroades...) av ljus sommarnatt, doftande pors och − denna torra senvår/försommar − det rytmiska ljudet av sprutande bevattningsapparatur.

Ulrik Alm

 

Vaka vid gryt, Svedberga kulle den 24 maj 2018


Ett dussintal deltagare "bänkade" sig vid 20.30-tiden på en förnämlig plats, nära toppen av Svedberga kulle. Framför oss panoramat med Hallandsåsen i fjärran, Skälderviken och Kullalandets alla storgårdar. Vid Stureholm syntes en stor hjord med dovvilt, enstaka rådjur här och var ute i åkrarna. Femtio meter snett nedanför oss höll vi hela tiden utkik mot grävlinggrytets grusiga ingång. Inget hände... Vi spanade in törnskateparet, gulsparvarna, ringduvorna och koltrastarna. Vackert  men stilla, stilla vid grytet.


Men tack till mina deltagare som hela tiden var beredda att ge kvällen tio minuter till och sen ytterligare tio minuter. Det betalade sig! Två grävlingar kom upp och snodde runt kring grytet, en fladdermus kastade över hygget, morkullan vevade bort mot norr. Tillbaka vid parkeringen blev Lasse varse kattuggle-ungarnas tiggläte och under ett kort moment fick vi den flygande vuxna ugglan i ficklampans sken. Fin avslutning! Nästan full måne och Venus log mot oss. Klockan var 22.20. Sämre majkvällar har jag varit med om.

Ulrik Alm
Foto: Bo Petersson

 

Krankesjön och högljudda grodor i sydost den 19 maj 2018


Tyvärr var vi bara fem deltagare som gav oss iväg söderut denna mycket fina pingstaftonskväll. Vid halvåtta äntrade vi Silvåkratornet och kunde konstatera att artutbudet av simfåglar var ganska magert. Skäggdoppingar, knölsvanar, sothöns, viggar och gräsänder samt ett snatterandspar var de arter vi noterade. Dessutom sjöng en del rör- och sävsångare i vassen och i strandskogen sjöng bl a löv-, gran- och härmsångare. Svarthätta och en trummande mindre hackspett fyllde på i kören. I en öppning i vassen strax nedanför tornet kväkte en ätlig groda emellanåt. Några fisktärnor höll till på en häckningsplattform och långt utifrån sjön kom så småningom två svarttärnor flygande och visade sig fint framför tornet.


Strax innan vi skulle köra vidare kom tre stora flockar med prutgäss sträckande – mäktigt!

Via Vomb och Sjöbo nådde vi Skogshusets enefälad. Direkt när vi steg ur bilen kunde vi höra klockgrodekören en dryg kilometer bort. De sjöng sedan oavbrutet de två timmar vi höll oss i området.


Framme vid Stora Svackdammen sjöng åtskilliga näktergalar i hård konkurrens med klockgrodorna. En gråhakedopping kunde nätt och jämnt urskiljas i skymningsljuset, en lärkfalk drog förbi och ett kattugglepar hördes ”klävittande” och hoande. Bara två lövgrodor kom igång.  Märkligt, de brukar annars dominera ljudbilden. (Vill du lyssna på ett litet stycke ur kvällens konsert så klicka här). Kanske har de gångna veckornas värme gjort att leksäsongen redan börjar klinga av eller var kvällen för sval (8–10 grader)? (De infällda grodorna på bilden ovan fotograferades vid en motsvarande exkursion för nästan exakt 10 år sedan.)

Trots de fåtaliga lövgrodorna återvände vi mycket nöjda, sent mot Kullabygden efter en fantastisk kväll.

Göran Paulson
Foto: Bo Petersson

 

Kvällskonsert i Kristinelunds bäckravin den 8 maj 2018


Efter ännu en varm, sommarlik dag blev det en fantastisk, ljummen kväll där den nedåtgående solen gav ett fint ljus i den nyutslagna grönskan i ravinen. Fågelsången var inte fullödig men vi hörde flera sjungande svarthättor och gransångare – två arter som gått framåt starkt de senaste decennierna.


Även flera gärdsmygar, trädpiplärka, bofink, taltrast och rödstjärt sjöng. En utflugen korpunge tiggde mat av sina föräldrar och ett par av större hackspett verkade oroas av vår närvaro, men inte mer än att den ene slank in i bohålet. Om ett par veckor kan säkert hackspettsungarna envisa tiggande höras därifrån.


Vi tog oss upp till våtmarken, där som vanligt ett par gråhakedoppingar höll till. Inget bo syntes till ännu men vi fick kortvarigt bevittna en uppvaktnings-ceremoni och dessutom höra deras högljudda ”grisaskrik”.

Tillbaks mot bilarna följde vi skogskanten och kunde på nära håll förundras över det jättelika bygget av ridanläggningen.

Göran Paulson
Foto: Bo Petersson

 

"Våra" ugglor märkta den 2 maj 2018 


En händelse utanför vårt ordinarie program (och det är nästan omöjligt att passa in i planeringen – naturens gång...) Göran Paulson håller koll på både fågel och fisk runt Zackows mosse. I år bor kattugglefamiljen i en annan holk jämfört med i fjol, knappt 100 m åt sydväst. Fyra välväxta ungar fanns i holken. Arne Nihlén ringmärkte dessa goa knyten.

Ulrik Alm

 

Lite fagning, mera underhåll – Zackows mosse den 21 april 2018

Mycken natur sköter sig bra på egen hand, men människan, boskapen och naturen är ofta en bra kombination. Idag arbete på vår mosse.


Två gedigna spänger byggdes med i huvudsak återvunnet material. Tack till Lasse Blychert som dessutom kom med virket i redan färdigsågade längder. – Allt gick som en dans!


I nordvästra hörnet öppnade Bengt och hans motorsåg för gott solinflöde över mossen. Vi andra släpade undan grenar och kvistar. Lagda tillsammans blir det säkert härlig tillflykt för gärdsmyg, rödhake, övervintrande ödlor, grodor och salamandrar.


Inför kommande betessäsong kollades också alla stängsel.


Mer i återvinningens tecken; tidigare utrangerade spångbrädor hade nu blivit en uggleholk som vi tillsammans baxade på plats i en björk något hundratal meter nordväst om gården.

Tack för allas bidrag! Arbetsinsatser, skänkt material, privata verktygslån mm.

Ulrik Alm
Foto: Ulrik Alm och Bo Petersson

 

Studiebesök på reningsverket i Höganäs den 18 april 2018



Marianne Gleisner och Thomas Almenberg från reningsverket ställde upp som guider för de cirka 20 deltagarna i studiebesöket. Två mycket duktiga och engagerade guider. Vi fick följa avloppsvattnets väg genom verket och se hur det processas innan det lämnar verket ut i Öresund via en cirka 500 m lång ledning. In kommer avloppsvattnet i två 400 mm’s ledningar; en från södra delen av kommunen och en från norra. Mängden varierar med antalet innevånare i kommunen: sommartid dubbleras belastningen.

Verket har strikta krav på sig i reningen. Då recipienten, d.v.s. det vatten som får ta emot färdigprocessat vatten, är ett hav så är kväveinnehållet det kritiska. Kvävet ska hållas under 10 mg/l ligger här normalt runt 6-7 mg/l. Hade det varit en sötvattensrecipient så hade fosformängden varit det striktaste kravet. Även här lever Höganäsverket upp till kravet.

Höganäsverket är ett REVAQ-certifierat verk. Det innebär att det slam som lämnar verket håller hårt ställda krav på renhet, kanske framförallt vad gäller tungmetaller som kadmium. Slammet kan därför läggas på åkrarna och närsalterna återförs.

Vissa fraktioner av slammet rötas i en biogasanläggning. Produktionen av biogas går till Höganäs AB och används i deras produktion. I retur får reningsverket hetvatten som används för att värma lokalerna och biogasanläggningen som hålls vid 28 C för bästa rötningseffekt.


På platsen finns också en solcells-anläggning på ca 1100 m2, som startade i augusti 2017. Elen går till att driva verket och har reducerat behovet av att köpa in med cirka 75 %.

Ser du en strandskata med otypisk färgfläck på sig så har den sannolikt tagit ett dopp i nån av bassängerna, fiskats upp av Marianne, fått duscha och torka, samt getts en färgfläck för att Marianne ska kunna känna igen den. Historien förtäljer inte om baden sker i bassängen där etanol tillsätts som kolkälla till de som jobbar där… Jobbarna kommer dit av sig själva och man flörtar med dom genom att ge dom organiskt material och lite mer kol än vad som normalt finns i avloppsvattnet. En del av dom gillar syre, andra inte alls. Kollektivavtal saknas. Det handlar förstås om mikroberna i biosteget, d.v.s. dom som står för merparten av reningen av avloppsvattnet.


Spola rätt! Marianne & Thomas strök under att allt som kommer ur kroppen är Ok att skicka iväg i avloppet. Inget av det som finns på kroppen, som hår och naglar, ska den vägen och inte heller t.ex. tops, inkontinensskydd och sanitetsprodukter. Reningsverket vill i vart fall inte ha det i sitt rensningsgaller eller i sina pumpar ute på linjerna in mot verket. Det innebär merarbete för personalen och driftstörningar, och det blir väldigt dyrt för oss kommuninnevånare.

Lasse Blychert
Foto: Bo Petersson

 

Grod- och paddexkursion den 7 april 2018

Våren har varit sen och mina rekognoseringsturer föga framgångsrika så mina förhoppningar inför exkursionen var låga. Dagen hade dock varit den varmaste hittills så tjugo exkursionsdeltagare gav sig iväg från Gruvtorget.

Som vanligt körde vi till Björkeröd, där en medhavd vanlig padda och en mindre vattensalamander förevisades och en genomgång av groddjurens liv och leverne hölls.

Strax efter att vi börjat vår vandring mot Mölle mosse hittade vi en första padda – lite slö och stel nu när temperaturen börjat sjunka. Den följdes senare av många, många fler inte minst på stigarna runt själva Mölle mosse. Åtskilliga tiotals flyttades undan från stigen för att de skulle undgå att bli trampade på.


Samtliga var hanar men till slut hittade vi också en hona som redan var omfamnad av en kärlekskrank hane.

Även en vanlig groda och tiotals mindre vattensalamandrar plockades bort från stigen, liksom tre större vattensalamandrar – extra roligt då arten är ganska fåtalig och sällan ses på denna årliga exkursion.

I fågelväg hördes taltrast och morkulla och från vassen i Mölle mosse hamrade en vattenrall ihärdigt. På väg tillbaka mot bilarna fick mitt hoande igång två upprörda kattugglehanar.

Trots att vi inte såg ett enda groddjur i vattnet blev det en mycket lyckad kväll. Uppenbarligen hade värmen under dagen väckt många groddjur ur vinterdvalan och fått dem att påbörja vandringen mot lekvattnen. Om någon vecka är aktiviteten sannolikt på topp – ut och spana!

Göran Paulson

 

Strandstädning den 18 mars 2018


Naturen är ingen plats för plast. Och glädjande nog hittar vi färre plastförpackningar och annat skräp idag längs stränderna vid Mölle fälad jämfört med för 25 år sedan. Nu är fäladen välstädad och väntar på sina innevånare. Publiken idag bestod av gärdsmyg, rödhake, koltrast och rapphöna.


Ute till havs hölls vi under uppsikt av knölsvanar, bläsänder och skarvar.


Tack alla skräpplockare! Ungdomar och föräldrar från Simsällskapet, Eriks "gäng" från Ica Höganäs. Tack också för fikan  den satt fint i solskenet vid fortet.

Ulrik Alm
Foto: Ulrik Alm och Bo Petersson

 

Årsmöte den 15 mars 2018


16 personer hade infunnit sig till årsmötet på Café Amanda på biblioteket i Höganäs. Innan själva stämman öppnades kommenterades – till bilder tagna av Ulrik Alm och Bo Petersson – ett urval av föreningsaktiviteterna under 2017.

Under stämman blev Göran Borgström efter ett års uppehåll på nytt invald i styrelsen.


Susanne Johansson, som avsagt sig sin plats i styrelsen men gärna ville fortsätta att hjälpa till på annat sätt, avtackades. Bosse Petersson tackades för sitt arbete med föreningens hemsida m.m.

Efter kaffe med hembakat bröd visades ett bildspel kallat Strövtåg i Kullabygden, som Bosse sammanställt av egna och Kerstin Bergelins bilder.

Gunnel Petersson
Foto: Bo Petersson och Kerstin Bergelin

 

Uggleaftonen den 7 mars 2018

På grund av snöoväder och besvärligt väglag ställdes exkursionen in.

 

Bortom playor och massturism i Spanien och Turkiet den 13 februari 2018


Vi var ett tjugotal personer som på tisdagskvällen infann oss på Café Amanda på biblioteket i Höganäs och fick uppleva annorlunda bilder av Spanien och Turkiet. Göran Paulson tog oss med till lite okändare hörn av två populära turistländer.


Han visade bilder från rovfågelrika Extremadura och från Andalusiens korkekskogar i Spanien och tog oss med till aporna på Gibraltarklippan.


I Turkiet fick vi bl.a. stifta bekantskap med Kappadokiens märkliga klipplandskap och med mycket gammal kultur med spännande jättestatyer på berget Nemrut Dagi.

 

Gunnel och Bo Petersson